Sifu

Efter att ha sett sin far, Kung-Fu-mästaren Sifu, (oklart om detta är ett namn eller en titel) mördats av en före detta elev har den unge sonen endast en sak i åtanke, hämnd. Åtta år senare har han bemästrat all den kunskap som hans far besatt, och är redo att utkräva den. Det enda som står i hans väg är tiden.

Att spela Sifu är lite som att lära sig cykla. Du kommer ramla, slå dig, krocka och få riktigt ont. Ett tag kanske du till och med ställer in cykeln i garaget och vägrar se på den, men en vecka senare är du uppe på sadeln igen. Efter ett tag har du äntligen lyckats hitta balansen, och stålramen på två hjul känns nästan som en förlängning av din kropp. Plötsligt, under en cykeltur, hoppar en man fram ur buskarna. Han har en stav i handen som han använder för att slå dig alldeles gul och blå. När han misshandlat dig klart spottar han på dig och säger ”om du cyklar så där igen kommer jag bli arg på riktigt”. Detta är spelets andra boss, och det är här den riktiga utmaningen börjar. 

Spelmekaniskt framstår Sifu som förrädiskt enkelt. Du ska slåss mot en hord av fiender och slutligen besegra banans boss. Du har en tung och lätt attack, en dodge och flertalet upplåsbara kombos du kan köpa allteftersom. Du hittar också något som jag själv känner igen från Sekiro: Shadows Die Twice, en stance-mätare. Denna mätare fylls upp när du tar emot slag eller får en attack kontrad, och blir den full snubblar du till och riskerar att ta emot en stor mängd smisk. Detsamma gäller dock för dina motståndare, och lyckas du fylla upp deras mätare kan du snabbt och lätt kasta dem i marken och få dem att hålla sig nere, oavsett hur mycket liv de har kvar.

Den stora utmaning med din egen stance ligger i att den fylls på även om du blockerar en attack, såvida du inte lyckas blockera med perfekt timing och gör en kontring i stället. Det är med andra ord bättre att undvika attacker helt och hållet, men detta är lättare sagt än gjort, då du har två tekniker för att undvika. Nu kommer det bli lite tekniskt, men för att verkligen förstå vilken detalj och timing som krävs av spelaren för att bli bättre på Sifu är det nödvändigt att kolla lite på kontrollen du sitter med i handen. Om du håller ner höger axelknapp blockerar du, men om du samtidigt rör vänster styrspak uppåt eller neråt gör du en extremt kort och snabb dodge i samma riktning. Det är detta och dina egna snorsnabba lätta attacker som, i kombination med stance, sätter Sifu på en annan plats än andra tredjepersonsfighters. Spelet är otroligt snabbt, och du kommer behöva träna upp dina gamer-reflexer rejält för att kunna blocka, undvika och kontra exakt nog för att spelet ska bli nöjt med dig.

Det finns en sak till som skiljer Sifu från andra spel, tid. När spelet börjar är du 20 år ung, men när du dör åldras du ett år. Om du dör igen åldras du två, ytterligare en gång och det blir tre. Plötsligt är du 26, och nästa gång du vaknar upp från en tvångstupplur har du blivit 30. Banorna börjar inte om, du bara vaknar upp och är redo att dela ut mer Kung-Fu smisk. Vart tionde år minskar dock din maxhälsa, men din skada ökar. Som 70 åring klarar din bräckliga kropp inte av mer än två till tre slag, men detsamma gäller för dina motståndare som får smaka på dina extremt erfarna Kung-Fu slag. Du kan sakta ner åldrandet genom att besegra fiender, då detta skalar av ett år per besegrad fiende, vilket gör att ovan beskrivna scenario oftast bara händer när du lär dig spelet.

Undvik i tid och du slipper detta.

Spelet är svårt, jättesvårt. Men det finns något att lära sig här, och det är inte en livsläxa. Precis som att spelet är svårt är det nämligen extremt välgjort och rättvist. Jag känner aldrig att det är någon tredje part som påverkar min spelförmåga eller stör min upplevelse, det är bara jag som ännu inte har lärt mig. Sifu är också extremt snyggt med sina enkla färger och raka ansikten, man ser direkt att det är just Sifu man spelar. Slutligen har vi soundtracket som är en fusion mellan tung EDM och det man hör i Total War: Shogun 2. Det låter minst sagt fenomenalt, speciellt vid bosstriderna.

Är Sifu något för alla? Nej, speciellt inte om du är en dålig förlorare eller saknar tillgång till handkontroll. Men om du är trött på den typ av brottning- och fightingspel som finns på dagens marknad och vill ha något som är buggfritt, utmanande och riktigt roligt till ett bra pris är Sifu ett solklart köp. För riktiga entusiaster av genren är också detta något som man bör hålla utkik efter på årets kommande GOTY listor!