Overpass

Frustration, ditt namn är Overpass! Att gång på gång långsamt glida tillbaka ner från en lerig ås, när man är en hårsmån från mållinjen, och se hur sekunder blir till minuter, kan driva vem som helst till vansinne. Men sen helt plötsligt så kommer du precis rätt, träffar underlaget som behövdes och vips tar du dig över mållinjen. Ja, Overpass må vara frustrerande, men det är samtidigt minst lika givande!

Säsongen har startat, din UTV (Utility Terrain Vehicle) står redo, och framför dig är bokstavligen talat ett berg av sten, lera och gamla däck. Vad som får dig att överkomma detta monstruöst stora hinder är två saker; ren viljestyrka och förmågan att inte dra av dig själv näshåret vid alla oundvikliga motgångar. Ja, Overpass är ett offroadspel i ordets sanna bemärkelse; en sak du ofrånkomligen kommer lära dig, vare sig du vill eller inte!

Grunden

Upplägget är enkelt; du har ”quick race” för snabba små omgångar, ”custom challenge” om du själv vill sätta ihop ett gäng banor, multiplayer där det finns ”hot seat”, ”split screen” och onlineläge; och avslutningsvis så klart ett karriärsläge. Och innan vi går in i karriärsläget så kan jag påpeka att onlineläget dessvärre var snustorrt på spelare under recensionstiden. Så på denna del kan jag tyvärr inte besvara hur väl det funkar, men åtminstone finns den där.

Karriärsläget och dess säsong som man väljer att starta, är egentligen den gojsiga mittpunkten i Overpass. Ett läge som består av olika pluppar, i brist på ord, som alla låses upp allteftersom man klarar av event (eller åtminstone kör klart de).

Redan här möter vi på spelets oförlåtande upplägg; för det är inga andra chanser som gäller här inte. När du tar dig an event, så får du leva med dess slutresultat – så välj rätt fordon innan, annars kan du räkna med att sitta en halvtimma grymtandes av ren guttural ilska framför din stackars skärm, medan du ser ditt fordon slajda nerför krön, fastna i vattendrag, konstant slira i lera…. Ja, detta är inget arkadspel kan man lugnt säga. Målet är att klara tillräckligt många banor, så att du når ”The World Finals”, där bara de åtta första i denna liga som är karriärsläget får delta. Där kör du med allt du lärt dig hittills, och försöker att klara av spelet mer eller mindre.

När ”World Finals” är klart, så är säsongen över, och du behöver starta en ny säsong. Tack och lov behåller du de eventuella uppgraderingar du låst upp, och kan i den nya säsongen inte bara luta dig tillbaka på en bättre vetskap över hur banorna ser ut, men även mer hästkrafter och bättre fordon.

Fysik, utmaning och jävlaranamma!

Nu har jag säkert verkat väldigt negativ initialt, men det är egentligen enbart min egen frustration som lyser igenom. Spelets kärna är först och främst själva offroad-körandet, där varje sten, slänt och lerpöl är ett steg ifrån att stjälpa ditt fordon. Du lär dig tidigt hur du bäst tar dig fram över banorna (skippa för allt smör i småland inte ’tutorial’en), och vad du ska tänka på när det gäller de olika sätten att få bilen att ta sig framåt via tvåhjulsdrift, fyrhjulsdrift och differentiellt lås.

Du kan nämligen när som helst (för merparten av fordonen i alla fall), hoppa mellan exempelvis 4WD (fyrhjulsdrift) och DIFF (differentiellt lås), för att maximera din körstil. Ibland behöver man långsamt ta sig fram, och utnyttja varje hjul separat från varandra (diff) och ibland behöver du mer allsidig styrka (4WD). På detta sätt kan du mitt i en backe byta från ex. 4WD till DIFF bara för att få extra grepp till exempel.

Det hela blir en otroligt engagerande kamp på varje bana, om det så är ren och skär terrängkörning eller bara varvbanor; alla är utmanande på sitt sätt och fysiken gör sig alltid påmind.

Det går inte att undgå den otroliga känslan man får när man lyckas ta sig upp en svår backe, bara för att man byter mellan 4WD och DIFF i exakt rätt läge. Att man börjar känna av när man ska köra i låg hastighet för att utnyttja kraften i varje individuellt hjul. Ja, jag kan bara salutera utvecklarna till ett fantastiskt jobb sett till fysiken, både sett till fordonen, men även de olika underlag som finns, som alla påverkar din körstil på olika sätt.

De riktiga svagheterna

Overpass är mycket riktigt lite av ett fysikexperiment; där de redan etablerade delarna såsom bilkörning, miljövariation och utmaning ligger som grund, men där den kemiska reaktionen uteblir mycket på grund av din egen tafatthet. Ja, för trots att du vet hur du ska ta dig fram över en lerig slänt eller stenig backe, så slänger spelet ibland på dig några buggar – om än få. Om det så är att få din bil till att plötsligt studsa upp, eller varför inte att få backen att fastna och vips så flyger du all världen väg när den får grepp. Ja, det må vara ett ganska snyggt spel, men samtidigt en aning oslipat.

Sedan har vi detta med svårighetsgrader; för inte nog med att du redan i lägsta nivån måste tänka vilken bil du ska ha, var du ska köra och hur mycket gas du ska använda – ja du kan välja mellan fyra svårighetsgrader! Casual, Pro , Elite och Hardcore, där den senare innebär att du alltid måste komma på tredjeplats eller bättre samt att du inte får starta om, eller respawna på någon bana! Hardcore indeed!

Ja, som ni märker så finns det utmaning i spelet, men i mitt tycke tar det nästan överhand ibland, för att i andra stunden vara väldigt lätt?! Ja, för det finns mycket riktigt en ’tutorial’, men egentligen inget som säger vilket fordon som gör sig bäst på vilken bana. Och med tanke på att du mer eller mindre får ett enda försök, ja, då gäller det verkligen att du antingen har tur eller bara kör på lättaste svårighetsgraden. Här skulle det helt enkelt ha balanserats bättre, och gjorts än mer tydligare…

Målsnöret!

Att påstå att Overpass är ett dåligt spel, bara utifrån den frustration som uppstår är fel – men å andra sidan ska ett spel vara lika mycket kul som det är utmanande, och där har Overpass en del att arbeta vidare på. Fysiken och bilkörandet är fantastiskt från och till, och när du slafsar över ett lerfält så att du på andra sidan är mer brun än något annat, ja då skiner spelet.

Men för alla gånger när spelet borde funka; om det så är att jag kör försiktigt och rätt, men ändå misslyckas, ja det är där det också fallerar. För att vara ett så fysikbaserat spel som detta, så måste allt som är relaterat till fysiken funka på det sättet de presenterar det – och det gör det inte riktigt fullt ut. Men oj, vilket härligt offroad äventyr det är fram tills dess!