Vi är nu i den nionde generationen av Pokémon. Under årens lopp har spelarbasen åldrats och samtidigt förnyats medan spelen i huvudserien har gått efter samma mall spel efter spel. Nu verkar de dock ändra mycket men är det till det bättre eller till det sämre?
Storyn börjar med att jag som protagonist ska börja i en välkänd skola i den nya Paldearegionen. Skolans rektor kommer förbi och låter mig ta en titt på de tre starters jag får välja mellan, går sedan till en av grannarna med mig efter där jag får träffa på spelets rival, Nenoa. Därefter kommer hon lära mig hur saker fungerar i strid, hur man fångar Pokémon samt hur terastallizing fungerar. Det är en hyfsat lång tutorial spelet erbjuder men jag är samtidigt någorlunda fri att ta det hela i min egna takt. Under den här tutorialen får jag syn på en skadad pokémon, men det måste vara en ovanlig en eftersom varken Nenoa, eller egentligen någon annan, har sett den förut. Det är en Miraidon, eller Koraidon om du spelar Scarlet, men det är ett mysterium kring hur den har blivit skadad och även vad det är för sorts pokémon. Efter att ha gett den en smörgås samt hjälpt varandra att komma ut ur en grotta verkar Miraidons krafter sina kraftigt och den ändrar form till något som är betydligt svagare. Vi träffar även på Arven som konstigt nog verkar veta vad Koraidon är men samtidigt verkar han ogilla den kraftigt. Sen är det egentligen bara raka vägen till Uva/Naranja Academy (beroende på vilken version du spelar). Eller, ja den är så rak som du gör den till. Det finns pokémon att fånga, prylar att hitta, motståndare att spöa och områden att utforska.
Redan här märks det hur mycket utvecklarna har satsat på att faktiskt göra en öppen värld som även känns levande. Kanske inte så mycket med människor, men istället med pokémon. Att jag kan springa runt lite varstans och hela tiden stöta på olika sorters pokémon känns uppfriskande, plus att jag själv kan välja att gå in i strid med dem istället för slumpmässiga strider bidrar till min lust att utforska. När jag sedan väljer att gå mot skolan kan jag redan nu ha ett fullt lag med pokémon om jag skulle vilja, för det finns så pass många sorter redan i de första områdena med varelser från flera generationer. Väl framme vid skolan stöter jag på ett par medlemmar från Team Star, en grupp med bråkstakar, som försöker skrämma en elev till att gå med i deras grupp. De ger dock snabbt upp efter en strid mot mig och jag får en mindre reprimand av rektorn innan han nu välkomnar mig till skolan. Sen går det några dagar i spelet tills ett större event startar, en sorts skattjakt som involverar skolans alla elever. Men det är inte vilken skatt som helst som söks, utan det är eleverna som avgör vad deras skatter kommer att bli. Och det är nu, mitt äventyr börjar på riktigt.
Här har vi den största förändringen i pokémons huvudserie, att jag inte måste göra gymutmaningen men om jag vill göra det, är jag inte begränsad i hur jag vill ta mig an dem. Detta är dock inte helt sant, eftersom gymmens och ledarnas pokémon är i specifika levels vilket innebär att om du försöker ta dig an gymmet i Alfornada med ditt lag som är runt level 10 kommer du få problem med att besegra deras level 40+ pokémon. Dessutom är alla pokémon samt tränare i områdena runt omkring i samma nivåer som gymmen, vilket gör att det kan bli väldigt knivigt att ens ta sig dit. Men du kan ta dig till de här områdena ändå även om det kan bli svårt med strider och annat, vilket är väldigt trevligt. Att inte vara begränsad i mitt utforskande av världen bara för att jag inte har en viss mängd gymnålar är oerhört uppfriskande i den här serien. Som jag sa behöver jag inte ta mig an gymutmaningen utan det finns två andra utmaningar jag kan försöka mig på istället. Istället har Team Stard olika baser att besegra eller så kan jag hjälpa Arven att hitta speciella örter med sina egna hinder. Det är dock samma begränsning med att nivåerna hos de pokémon jag stöter på varierar beroende på vart jag befinner mig, oavsett vilken väg jag väljer att gå. Sen har vi ju detaljen med att om man inte har tillräckligt med gymnålar kommer inte ens egna pokémon att lyssna på en, vilket kan bli rätt jobbigt under viktiga strider. Men jag uppskattar ändå att världen är öppen och att det finns pokémon bakom varje hörn när jag reser runt i regionen. Det går att undvika många strider genom att bara strunta i att prata med tränare samt försöka röra sig runt pokémon som rör sig runt om vägarna, men vissa är väldigt, väldigt små och det har hänt mer än en gång att en strid har startats bara för att jag inte har sett varelsen. Lite irriterande ibland när det händer men det stör mig egentligen inte nämnvärt. Efter varje strid mot vilda pokémon kan jag få lite material som jag sedan kan använda för att tillverka Technical Moves (TMs) som jag kan lära mina pokémon. Lite kul men inget jag direkt har använt mig av mest för att jag inte lyckas samla in de materialen som behövs för de attacker jag vill lära mina pokémon.
Det går bra för både veteranen som nykomlingen att ta sig an spelets story och upplägg. Det kan vara en del att lära sig som nykomling men det har det varit i varje spel, och nu har de lagt in en skola som faktiskt lär mig som spelare hur saker fungerar. Men jag tror samtidigt att det här är ett av de mest inbjudande spelen i pokémons historia som inte dumförklarar spelaren utan istället låter spelaren ta sig an utmaningar i sin egna takt.
På samma sätt som i Sword och Shield finns det stora kristaller runt om i regionen i olika färger. De här kristallerna använder man för att trigga en Tera Raid, vilket innebär att jag får chansen att slåss mot en pokémon som kan ha en annan tera-type än vad den brukar ha. Nu kan jag ha tappat dig här, men ge mig en sekund. I de senaste generationerna har Gamefreak kommit med nya mekaniker för att tillfälligt göra ens pokémon starkare i strider. Vi har haft mega-former, gigantamax och nu får vi terastalizing vilket innebär att en pokémon täcks med kristaller. Beroende på vilken typ av tera-type en pokémon har kan man vara väldigt taktisk och eliminera en pokémons svagheter. Pikachu är en elektrisk typ och kommer då ofta ha en elektrisk tera-type. Den kommer att göra med skada med sina elektriska attacker men kommer fortfarande vara väldigt svag mot ground-attacker. Säg då att Pikachus tera-type istället är flying som är immun mot ground-attacker, då kan den fortfarande attackera med sina elektriska attacker, dock utan den extra skadan, men slipper ta dubbel skada från ground-attacker. Dock är det värt att ha i åtanke att Pikachu nu istället är svag mot samma saker som en flying-type är svag mot. För att kunna få tag på andra tera-types letar man då upp dessa kristaller som är utspridda i regionen och utmanar dem antingen själv, med vänner eller med folk från internet.
För det mesta ser spelet bra ut, men det är i jämförelse med tidigare spel i serien. Om jag istället ska jämföra det med andra spel på marknaden till just Nintendo Switch finns det mycket som kan förbättras med såväl grafik som prestanda. På många platser är texturerna lågupplösta och bara jag är några pixlar för långt bort laggar figurer som jag ser. Jag har stridit mot pokémon där jag bara har sett dess ögon men resten av kroppen var osynlig, spelet har kraschat minst två gånger när jag har spelat men jag har klarat mig bra tack vare autosave-funktionen. Det är dock löjligt att se hur dåligt optimerade pokémonspelen har varit sen de gick över till 3D med X och Y. Spelen har ofta haft bekymmer med prestandan och jag kan ju tycka att när man har hand om ett spel som tillhör ett av världens största varumärken kan det vara värt att slänga in några extra kronor för att få ett stabilt spel. Men till skillnad från den förra generationen där de sa att de krympte på mängden pokémon i spelet för att förbättra deras modeller och det var exakt samma modeller som i spelen tidigare, har de nu faktiskt uppgraderat alla modeller. Jag tycker faktiskt att alla pokémon ser riktigt bra ut, men är inte helt förtjust i vad vissa utvecklas till. Jag tänker specifikt på en pokémon från den andra generationen vars utveckling gjorde mig rätt besviken. Men det är ju mer av en smaksak, dock är det inte en smaksak med spelets prestanda. Sedan spelet släpptes har det konstant varit nyheter om dess undermåliga prestanda och jag väntar på en uppdatering som ska fixa åtminstone något. För även om fans av serien kan ha överseende med prestandan och buggarna är det inte ens nästan lika säkert att en nykomling till serien skulle ha det. Men det beror mycket på ålder och erfarenhet skulle jag, barn skulle knappast bry sig men om en gamer i min egna ålder skulle sätta sig med det skulle denne nog snarast be om pengarna tillbaka, vilket många också har gjort.
Det finns ett onlineläge där man kan spela med upp till tre andra i samma session. Jag har bara ett bekymmer med det här. Gamefreak hur kan vi, år 2022, inte veta hur man bjuder in folk direkt från sin vänlista? Istället för det ska man skapa en grupp, skicka en kod till de man vill spela med, vänta på att de går med i gruppen och sedan kan man ge sig ut och utforska tillsammans. Är det jättejobbigt? Nej, men det är inte direkt användarvänligt heller. Det fungerar på samma sätt även om man bara vill byta med en kompis eller ska bjuda in en till en raid, det blir snabbt många olika koder istället för att bara gå till sin vänlista och skicka en inbjudan. Nu är det här problemet inte exklusivt för Gamefreak och pokémon men det är här jag har irriterat mig på det som mest.
Det går att återvända till skolan för att gå på lektioner som kan innehålla information som kan vara nyttigt att lära sig. Som hur mycket skada en supereffektiv attack kan göra när en pokémon är terastalized. Eller hur du får tag på ägg som kläcker fram nya pokémon. När jag har gått på en viss mängd lektioner får jag ett prov och om jag svarar tillräckligt bra blir det en liten belöning som hamnar i väskan. Det är ett intressant sätt att lära mig som spelare hur saker i spelet fungerar utan att slänga upp det i ansiktet i mitt ansikte. Dessutom kan jag förbättra mina relationer med lärarna mellan lektionerna genom att gå runt på skolan och prata med dem. Jag hade nog hellre sett att jag kunde förbättra relationerna jag har till mina vänner istället för med lärarna, för det känns lite skumt att jag ska få en bättre relation med mina lärare samtidigt som mina vänner bara automatiskt tycker att jag är bäst. Lite udda val där.
Om det inte vore för att prestandan är så pass dålig som den är skulle det här kunna vara det bästa pokémonspelet genom tiderna. Helt ärligt är det definitivt där uppe i toppen ändå men spelet hade kunnat vara betydligt bättre än vad det är i dagsläget. Hängivna fans av serien köpte spelet redan när det släpptes och har överseende med dess problem även om de inte ignoreras. Det är lätt även för nya spelare att komma in i spelet, men jag tror inte de är lika förlåtande mot spelets problem. Dock är storyn lätt att komma in i och spelare som är vana vid open world tror jag inte kommer bli besvikna över friheten i spelet. Jag hoppas innerligt på att utvecklarna är på gång med uppdateringar och fixar åtminstone några av problemen spelen har. För det är ett kul spel och det har gett mig mer glädje än de senaste spelen i serien har lyckats med.
Denna recension baseras på Violet-versionen.
Pokémon Scarlet/Violet. Lägsta pris 499 kronor enligt Prisjakt.se 22-11-27
Recensionsex tillhandahållet av Nintendo.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.