Mighty No. 9

Det har nu gått 6 år sedan vi sist fick ett Mega Man spel utgivet (Mega Man 10), men nu har vi tack vare Keiji Inafune (illustratör och karaktärs designer på Mega Man serien) och hans egna företag Comcept via deras Kickstarter kampanj fått en spirituell uppföljare på Mega Man serien. Men lever spelet upp till förhoppningarna och allt som gjorde Mega Man till en så populär spelserie. Följ med så ska vi se efter.

Storyn

I en värld där våld inte existerar utan bara visas upp på Colosseum i fighter mellan robotar. Det är en helt vanlig dag där folk går till Colosseum för att titta och heja på sin favorit robot när kaoset bryter ut. Vi tar rollen som Beck, den nionde roboten i en grupp stridsrobotar kallad ”Mighty Numbers”, som märker att allt inte står rätt till när han skådar ut över staden som står i lågor. Vi stöter på hans skapare Dr. White som berättar att ett datavirus har slagit till och infekterat alla robotar i staden och vänt dom mot mänskligheten. Av någon anledning så är Beck immun mot dataviruset och bestämmer sig för att ge sig av för att ta reda på var viruset kommer ifrån och försöka rädda sina grupp som är det största hotet (då de alla är elitrobotar från Colosseum).

Till sin hjälp under spelets gång har Beck Dr. White, hans skapare, Dr. Sanda, Chef för SANDA Technologies (Robottillverkare) och Dr. Sandas skapelse Call (hon är även spelbar under co-op EX Mode uppdragen). De kan alla ge tips eller hjälpa till med hur man ska ta sig an de svårigheter som man stöter på under spelets gång, så som vem man måste hitta (”Mighty Numbers” boss per bana) eller tips hur man tar sig förbi nya hinder specifika för banans design.

Variationen på banorna är stor.

Gameplay

Precis som de gamla Mega Man spelen så är Mighty No. 9 ett sidoskrollande plattformsspel, där du i sedvanligt sätt tar dig igenom banan genom att ta dig från punkt A till punkt Ö. Dock så är en del banor uppbyggda så att du inte springer från punkt till punkt. Ta t.ex. banan för Mighty No. 8: Countershade , där du springer i en loopad bana i valfri riktning i jakten på Countershade som flyttar på sig och ändrar hur banan ser ut med mer hinder för Beck att ta sig förbi.

När det kommer till hur man tar sig fram så är det först och främst genom att springa och hoppa över hinder samt klättra upp för väggar. Men vi har även tillgång till ’dash’ funktionen vilket gör att vi snabbare kan röra oss framåt samt kan hoppa längre sträckor (vilket är en sak man kommer göra väldigt ofta). Att bemästra ’dash’ funktionen är livsviktig för att överleva och klå alla fiender i spelet.

Det vapen vi har tillgång till är Becks arm som kan transformeras till ett skjutvapen, där han avfyrar ”plasma” skott från (antar att det är det).

Beck har även förmågan att absorbera ”krafterna/förmågorna” från de andra i ”Mighty Numbers” som kallas ReXelection, om vi tar Mighty No. 1 Pyrogen som ett exempel så kan Beck när han använder Pyrogens krafter skapa en explosiv boll av eld runt sig. Dock bör man vara försiktig så att man inte överhettar sig själv och blir kort utslagen och måste ta igen sig innan man kan röra på sig.

Sist men inte minst så har vi också förmågan att ta upp Xel (vilket alla robotar är skapade av). Detta gör man genom att skjuta på sina fiender tills deras försvar har slagits ut så kan man ’dasha’ mot dem och då absorbera deras Xel. Genom att ta fiendernas Xel så får man en boost i vapen, ’armor’, hastighet och den viktigaste av alla; livpåfyllning (vilket på en del bossar kommer behövas).

Utöver huvud storyn så finns även 6 st utmaningsläget med en variation på utmaningar för dig att ta dig an som t.ex spela mot en kompis i vem som klarar av en bana snabbast eller Boss rush Mode, där du kör mot bossar i en kamp mot tiden.

Dash funktionen är en av de viktigaste man måste bemästra i spelet.

Ljud och bild

Spelet i sig är väldigt snyggt designat och håller hög nostalginivå för en som har spelat Mega Man spelen. Karaktärerna har intressanta designs på både människor och robotar, vilket är mer den överdrivna ’cartoonish’a designen. Dock finns det störningsmoment i dialoger då ingen av karaktärerna är animerade alls och därför står karaktärerna som pratar bara där som livlösa statyer och det ser väldigt dumt ut. Jag menar hur svårt kunde ha varit att bara göra en enkel mun animation på karaktärerna så man kunde se att de faktiskt pratade. Medan vi ändå är inne på dialoger och på röstskådespelandet, så faller verkligen de väldigt platt och är nog några av de sämsta jag hört på länge. Det är ibland så överdrivet och hemskt att lyssna på att jag helt enkelt har stängt av ljudet på tv:n. Dock så är musiken en fröjd att lyssna på och får igång en under de snabba och intensiva momenten i spelet, inget att klaga på där.

Tuff fight mot bossen Mighty No. 7 Brandish

Mina tankar på spelet

När jag hörde att vi skulle få en spirituell uppföljare på Mega Man serien (2013) så blev jag väldigt intresserad då jag har spelat dem sen jag var ung (jag är usel på dom alla, men jag tycker om att spela dom vilket som). Efter att spelet blev uppskjutet gång på gång så höll jag hoppet att det skulle släppas snart och till slut så kom det ut. Jag tvingade till mig rätten att få recensera spelet och det har varit en upplevelse som både gått upp och ner. Spelet i sig är väldigt kul, men samtidigt hemskt frustrerande på några av de punkter jag skrivit ovan (animation, röst). Mestadels så har det som varit mest frustrerande varit boss fighterna som ibland är så oförlåtliga över minsta misstag, att man exploderar i små Xel delar över golvet för minsta lilla. Nu vet jag att jag inte är den bästa på spelvärlden, men ibland så känner man sig hopplös när man fightas mot en boss och kommer ingenstans (typ 333 omstarter). För efter att man fått ner bossens liv till 50% så byter de strids schema och man kan helt plötsligt bli dödad av ett slag (bättre balansering där skulle behövts).