Femida

Tystnad i salen, Femida ska idag få sin dom. Har spelet gjort sig skyldig till att vara en gastkramande noirberättelse eller en svart & vit gäspning?

Femida är ett mörkt noirfärgat spel. I en spelvärld som mest kan liknas en fascistisk diktatur måste du som utlottad (ja, utlottad) domare navigera detta nya landskap. Allt medans du försöker få reda på hur din far dog.

Spelet är en blandning av speltyper. Femida har lite visuell roman, lite Phoenix Wright (om han var domare) och lite peka och klicka. Alla dessa genrer är roliga för sig själva och kombinationen känns ganska naturlig. Det viktigaste är dock om det är en rolig kombination. Det är det delvis, låt mig presentera bevisen.

Alla noirdeckare börjar med en intern monolog

Bevis 1: Du spelar en domare som blivit tilldelad sin tjänst ganska nyligen. Ditt första fall blir att fälla den förre diktatorn för brott mot mänskligheten. Med överväldigande bevis blir detta en ganska lätt sak. Det första du gör är att gå igenom bevisen på ditt kontor. Ibland får du även begära ut uppgifter, men begär inte ut för mycket, för då kan saker misslyckas på grund av all korruption. Efter att du känner dig varm i kläderna går du till domstolen. Där håller du ordningen, frågar ut vittnen och åtalade och sedan klargör du din dom.

Själva domstolssegmentet, som är majoriteten av spelet är inte felfritt. Det första problemet är frustrationsmätaren, denna kan gå från 0-100 väldigt fort och det enda sättet att reglera är att slå med sin klubba. Inte jätteavancerat eller hur? Problemet är att man ofta missar att hålla koll på högra sidan av skärmen då all dialog sker i mitten eller till vänster. Det finns ej heller någon form av blinkande ljus eller dylikt som påminner dig. Blir frustrationen för hög är det bara att göra om rättegången. Det kanske mest frustrerande är att rättegångarna går på tid så om du läser långsamt lär detta spelet vara väldigt svårt att ta till sig. När det är avancerade fall där du behöver hålla koll på motsägelser och dylikt blir det mindre detektivarbete och mer stress.

Du måste konstant balansera vad domarkåren tycker om dina utfrågningar och om allmänheten tycker att frågorna är nödvändiga. Vissa frågor ger plus och andra ger minus. Denna balansgång avgör även hur mycket pengar du tjänar. Dessa pengar kommer du sedan behöva vid… Låt oss kalla det för oförutsedda utgifter.

Mellan varje fall kommer lite mer story, hur du försöker finna orsaken till din fars försvinnande, lite romans och en huvudvärk som inte riktigt vill ge med sig. Det är oklart om det är här, på rättegångarna eller en kombination av allt som avgör vilket slut man får. Det finns inte riktigt något sätt att se vilken “rutt” man befinner sig på, vilket är väldigt frustrerande. Speciellt om man med lätthet vill kunna se alla Femidas slut. Spelets story är bra, ganska djup och fylld av mörk och politisk inkorrekt humor. Om det bara gick att läsa.

Tystnad i salen!

Bevis 2: Något jag måste vidröra är språket. Innan spelets första uppdatering var engelskan så oumbärligt dålig att det inte gick att förstå hälften av det som sades. I ett spel som är 90% läsning är detta allt annat än funktionellt. Efter en uppdatering så är språket någorlunda bättre, men tyvärr är det fortfarande styltigt och med ibland usel grammatik. Detta drar ner på upplevelsen väldigt hårt.

Bevis 3: Däremot är musiken i Femida väldigt bra! Tänk er en blandning mellan Papers Please och LA Noir och där har du musiken i detta spelet. Även grafiken har en trevlig stil som även här påminner om ett mutantbarn från LA Noir och Papers Please. Mycket svartvitt, väldigt rökig känsla och en ganska utmärkande stil.

Bevis 4: Spelet har fortfarande en del buggar. Vissa mindre buggar som underliga hopp i dialoger och en väldigt hoppig frustrationsmätare. Men det finns/fanns en bugg som nästan fick mig att ge upp innan jag knappt ens börjat. Första omstarten av den första rättegången skapade en bugg som gjorde att jag inte kunde få några poäng. Dessa poäng är vitala för att låsa upp diverse slut. Då spelet även autosparar så blev denna rättegång bortkastad och jag förlorade flera poäng. Förhoppningsvis är dessa buggarna snart ett minne blott.

Dom: Femida är ett spel med potential. Den har en dystopisk känsla som jag gillar med väldigt mörk humor. Tyvärr skuggas detta av en dålig översättning, stora och små buggar och ett väldigt stressande spelmoment. Jag vill verkligen vara en domaredetektiv. Detta spelet är nog det närmsta jag lär komma.