Detective Pikachu Returns

Objection! Skämt åsido men på sätt och vis går Detective Pikachu Returns att jämföra Phoenix Wright och det är ju tämligen gott omdöme.

Detective Pikachu Returns är en uppföljare till Detective Pikachu som kom till Nintendo 3DS 2016 och redan då var ett spel som jag uppskattade, så förväntningarna var höga. Att spelet följdes upp av en film där Pickachus röst gestaltades av Ryan Reynolds gjorde dessutom inte saken sämre. Filmen är dock en parallell till spelen men kan ändå ge lite av en bakgrund då den berättar om R ( se bild längre ner) som ofta kommer att nämnas i spelet. Dock är det väldigt mycket som inte passar in, så förvänta er inte för mycket.

Vi spelar som Tim, en ung pojke som flyttat hemifrån för att plugga, han har tagit med sig sin fars Pikachu och tillsammans löser de brott som har begåtts. Samtidigt finns tankarna på hans försvunna far finns i bakgrunden och gör sig ständigt påminda. Vi får snabbt reda på att Pikachu förlorat både sina krafter och stora delar av sitt minne och att de tilldelas medaljer av borgmästaren för deras tidigare arbete. Huvudstoryn som växer fram handlar åter igen om pokémons plötsligt förändrade beteende.

Det vi får se som intro och tutorial i spelet är en stöld som vi ska utreda. Vi får ganska snabbt reda på spelets mekanik på detta sätt. Vi kommer att leta efter ledtrådar genom att föra förstoringsglas och klicka på områden, vi kommer att prata med både människor och pokémon på vår resa och även vid vissa tillfällen utnyttja pokémons förmågor till att hitta särskilda ledtrådar som för oss framåt.

Ledtrådarna vi hittar placerar vi i en anteckningsbok och när vi hittar tillräckligt många så gör vi ett moment där vi drar en slutsats för att komma vidare i uppdraget. När vi dragit tillräckligt många slutsatser får vi möjlighet att slutföra uppdraget genom att sammanfatta allt vi lärt oss och peka ut den skyldiga. Ledtrådarna och slutsatserna kan variera men oftast är det utsagor eller saker vi har tittat på som vi ska dra slutsatser ifrån. Oftast är dessa väldigt lätta och utgör inga problem. Det kan vara att du samlat information om frukter och för att dra en slutsats behöver du ha hittat en gul frukt. Väldigt förenklat, men sammanfattar typen av problem. Det finns även en inställning så att rätt svar kan markeras. Detta kan kännas lite onödigt då jag inte märkt någon direkt påföljd av att välja fel alternativ även då jag har testat till skillnad från i Phoenix Wright som kanske kan ses som ett vuxnare alternativ. Där vi får börja om en del av pågående uppdrag, eller blir game over. Spelet ger oss även en smidig tillgång till ledtrådar för vad vi ska göra härnäst genom ett enkelt knapptryck.

Under spelets gång kommer vi hitta ett antal side-quests, oftast i form av att hitta pokémon som gått vilse, men det finns även en pokémon-nörd vilket en gång om dagen ger oss frågor för att testa vår pokémon-kunskap. Svaren på dessa hittar vi genom att gå runt i området och titta på de pokémons som finns där. Noteras bör att vi kan inte gå tillbaka och lösa dessa när vi går vidare i spelet, dock får man inget för dessa uppdrag utan det är enbart för vår egen skull.

Spelet ger ingen direkt utmaning i min mening utan får ses som en berättelse mer eller mindre. I början gjorde det mig lite besviken men efter ett tag så kändes det naturligt och inget jag reflekterade över. Huvudparten av spelet handlar om dialog och som tur är går det oftast att klicka för att komma vidare lite snabbare, samt att hela texten visas på en gång och inte skrivs ut ord för ord som den gör med standardinställningarna.

Det finns även en hel del cutscenes med dialog som för berättelsen vidare, dessa går inte att klicka förbi men det gör absolut ingenting då röstskådespelarna gör ett bra jobb och de upplevs sällan malplacerade. Något som kan vara lite tröttsamt är att när vi stöter på en ny karaktär så kommer det en liten video som zoomar in och visar denna i helfigur parat med dess namn. Dessa kommer även om det är en karaktär som vi inte kommer ha något som helst utbyte med.

Jag vet att Switchen idag är är en lite äldre konsol men mängden laddningsskärmar i ett spel som ändå känns så enkelt som detta borde kunnat minskats då de kommer tämligen ofta och förstör flytet i upplevelsen till viss del.

Spelet har en grafisk profil vilket får oss att tänka på de senare Pokémon-spelen och Ryme City samt att övriga miljöer känns gestaltat på ett sätt som passar in i Pokémon-världen. Animationerna är helt ok även om det var vid något tillfälle då vi sprang runt i staden som tankarna på Karl-Bertil Jonssons Julafton dök upp i bakhuvudet, varför kan jag dock inte svara på. Vi ser oftast vyerna från sidan med möjlighet att röra oss även på djupet. Kameran är fixerad och går inte att röra för sig.

Kontrollerna är lätta och passar bra till spelet. De få funktionerna som finns är lättillgängliga och känns som att de sitter på ett bra ställe utefter användningsområde. Ljudet i spelet är bra, i vissa lägen kan bakgrundsmusiken för stunden bli lite tröttsam och kanske inte helt passa in i vad som pågår på skärmen. Spelet har flutit på bra och är så finslipat och färdigt som förväntas av Pokémon och Nintendo.

Jag hade roligt när jag spelade spelet, för mig tog det 13-14 timmar, dock så gjorde jag inte alla sidouppdrag. Efter ett tag såg jag spelet mer som en visuell novell då det var lite väl mycket hålla handen under spelets gång, även när man använde så lite som möjligt av detta. Det kändes som en visuell novell med interaktiva moment som ville föra fram en berättelse. Nu är jag förvisso 40 år, men när jag läste dialogen högt för min son och vi spelade tillsammans så hade inte heller han några problem med att lista ut alla ledtrådar och han är 6 år. Min son blev väldigt besviken över att jag inte fångade någon pokémon, så förvänta er inte att detta ingår i detta Pokémon-spel. Spelet har i min åsikt inget återspelningsvärde då det mer var en berättelse för mig, men förväxla inte det med att det inte gav en trevlig upplevelse. Faktum är att efter sista scenen kände jag mig lite ledsen. Varför får ni se själva.