Risken med att bege sig ut på upptäcktsfärd i yttre rymden, är dels att man kan komma vilse. Men tydligen kan man plötsligt ha krympt till en ministorlek, alla människor är borta och att världen har fastnat i en specifik tidsålder.
I Tinykin spelar vi som Milo. Han sitter på sin hemplanet och inser att han har upptäckt vart människor kommer ifrån. Nämligen planeten jorden. Han hoppar in i sitt rymdskepp och tänker att han ska göra en diger utforskning. Tyvärr störtar han. När han vaknar upp inser han att alla människor är försvunna, och inte nog med det så har han krympt till storleken av en myra och tiden verkar ha stannat kvar i året 1991. En pälsboll som även är en forskare erbjuder sig att hjälpa Milo att bygga en apparat som ska ta honom tillbaka till sin hemplanet. Komponenterna ligger dock utspridda i det hus de nu befinner sig i och insektsinvånarna kommer kräva tjänster av Milo för att ge upp dessa. Som tur är har Milo några små mystiska filurer vid namn Tinykins till sin hjälp.
Det här rör sig om ett actionäventyr i tredjepersonsvy. Där vi kommer färdas till olika områden där vi ska göra tjänster åt ett gäng insekter för att få värdefulla mojänger av dem. Vi kan fritt utforska alla rummen och det finns alltid extrauppgifter vi kan utföra åt invånarna för att hitta fler hemligheter. Till vår hjälp har vi ett gäng småttingar vid namn Tinykin som springer efter oss. De finns i olika färger och har lite olika hjälpsamma färdigheter. Några är bra på att bära tunga saker, andra kan man spränga saker med och andra kan leda elektricitet. Varje område har partier där vi måste utnyttja dessa småttingars färdigheter för att ta oss vidare.
Milo har förvisso lite egna färdigheter att utnyttja. Om man tröttnar på att springa runt på sina fötter, kan man med ett enkelt knapptryck få fram en tvål som vi kan använda som en slags skateboard för att ta oss fram fortare. Håller man in hoppknappen efter att ha utfört ett hopp kan vi sväva fram med en såpbubbla. Denna såpbubbla kan man sedan utveckla för att kunna glida över längre avgrunder.
Jag slås direkt över att Tinykin har ett väldigt sött och charmigt utseende. Miljöerna är fina och färgglatt detaljerade. Alla karaktärer är sprites som ser ut att vara hämtade från en tecknad serie från 90 talet. De animerade mellansekvenserna cementerar bara detta ytterligare. Kontrollerna är otroligt lättmanövrerade om man håller sig till handkontroll. Det funkar med mus och tangentbord, men viss smidighet försvinner. Spelglädjen förstärks bara av att musiken och ljudbilden även den är av en sort som passar gulligheten. Tänk enkla syntharrangemang spelat på ett orkestralt sätt. Ibland går även musiken över till att låta som förenklad populärmusik från 90-talet. Det skänker en familjär och mysig aura över spelet som passar det mycket bra.
Jag har egentligen inte särskilt mycket att gnälla på. Men något som stör mig är att jag gärna hade haft riktigt röstskådespel. Det finns ganska mycket humor i replikerna, som hade framkommit ännu starkare om rösterna hade använt riktiga ord. Nu har man valt nonsensljud istället som förvisso låter gulligt, men jag hade som sagt gärna haft riktiga ord.
Tinykin är ett actionäventyr som jag är övertygad kan underhålla spelare i olika åldrar. Det är inte nyskapande alls, men gör precis vad det vill göra på ett bra sätt. Det vill vara en charmig och kort upplevelse sprängfylld av spelglädje och är precis det. Vill man ha ett mysigt och underhållande spel gör man rätt i att ta sig an Tinykin.
