Sonic Racing: CrossWorlds

Wow! Det här var onekligen årets överraskning. När SEGA först annonserade att det skulle komma ett nytt Sonic Kart-spel 2025 gick mina tankar direkt åt fel håll. Jag var helt säker på att det skulle bli ännu en billig kopia, ett snabbt sätt att tjäna pengar och ett försök att fortsätta urvattna ett redan välkänt varumärke.

Jag minns att jag nästan himlade med ögonen när jag såg trailern första gången. Men oj, vad fel jag hade. Nu, efter många timmar bakom ratten, kan jag med handen på hjärtat säga att Sonic Racing: CrossWorlds inte bara överträffar mina förväntningar – det är utan tvekan det bästa kart-spelet jag spelat sedan Mario Kart Double Dash som kom till Nintendo Gamecube 2003. Jag har spelat de flesta Kart spel genom åren som Crash Team Racing Nitro-Fueled, Team Sonic Racing och Mario Kart 8. Jag har ännu inte spelat Mario Kart World av den enkla anledningen att det bara finns till en konsol, en konsol jag inte äger. Sonic Racing: CrossWorlds är mer tillgängligt för fler spelare då det finns till alla konsoler och PC samt har som Sega kallar det ”Universal crossplay”, vilket betyder att alla kan spela ihop oavsett konsol.

Kaos och skicklighet i perfekt balans

CrossWorlds är en ovanlig men lyckad blandning av kaotisk fartfylld racing och turbaserade moment som kräver både strategi och skicklighet. Stundvis känns loppen nästan orättvisa – jag kan få en bomb i ansiktet precis innan mållinjen eller råka krascha på ett hinder som dyker upp från ingenstans. Och ja, jag kan svära högt när det händer. Men det som gör det okej är att jag snabbt märker att det inte bara är jag som råkar ut för det; samma sak händer för mina motståndare. På så sätt blir det en del av spänningen och det gör att varje lopp känns oförutsägbart och roligt, även när jag inte står högst upp på prispallen.

Gotta go fast.

Fantastiska banor

Det första som slog mig var hur otroligt genomarbetad bandesignen är. Just nu finns det 24 banor, och fler är redan utlovade. Varenda en av dem känns unik, minnesvärd och genomtänkt. Som fan av Sonic-serien kände jag genast igen flera klassiska miljöer som Ocean Palace och Radical Highway. Jag fick ett ”oj, vilket nostalgiskt minne”-moment när jag första gången körde genom just Radical Highway, en bana som var prominent i Sonic Adventures 2 från 2001. Samtidigt finns här många helt nya banor som är skapade exklusivt för CrossWorlds – och de är faktiskt minst lika bra som de gamla klassikerna som väcker minnen från en svunnen tid.

Banorna bjuder på en härlig variation med öppna raksträckor där jag kan maxa farten, snäva svängar som sätter min kontroll på prov, farliga hopp och massor av hinder både på marken, i luften och på vattnet. Alla banor förändras till och med under loppets gång, vilket gör att jag alltid måste vara på min vakt och anpassa mig. Jag älskar när jag tror att jag har full koll och helt plötsligt ändras hela förutsättningen mitt i racet. Det är en perfekt blandning av nostalgi och nyhet – det gör att jag aldrig tröttnar på att race:a varv efter varv.

Spellägen för alla tillfällen

CrossWorlds har också ett brett utbud av spellägen. Jag kan välja mellan Grand Prix, Time Trial, Race Park och World Match, vilket gör att spelet känns lika roligt att spela själv som tillsammans med andra.

I Grand Prix kör jag de klassiska fyra loppen, där vinnaren avgörs genom poäng. Men här har utvecklarna lagt in en twist i att det fjärde loppet är alltid en mix av de tre första banorna. Om jag till exempel kör en turnering med banorna Urban Canyon, Market Street och Coral Town, då består finalen av en kombination där jag hoppar mellan dessa tre via portaler. Första gången jag såg den övergången blev jag nästan lite paff, men på ett positivt sätt, tänk spelet Ratchet and Clank: Rift Apart – det är en fantastisk idé att implementera i ett racing-spel som gör att varje Grand Prix känns fräsch och oförutsägbar.

Under loppen tävlar alltid tolv förare. För att vinna gäller det att samla ringar som ökar min topphastighet, använda föremål som ökar hastigheten vid rätt tillfälle, kasta bomber eller nyttja andra specialförmågor. Tempot är högt, kaotiskt och helt beroendeframkallande. Jag har flera gånger suttit och sagt ”bara ett race till” – och plötsligt har timmarna ”flugit iväg”.

Race Park fungerar som spelets party-läge. Här finns flera minispel, bland annat Triple Team Ring Grab, Double Team ShootOut och Extreme Match. Dessa lägen är perfekta när jag spelar tillsammans med vänner och vill ha något mer lättsamt än de vanliga racen. Och ja, det slutar ofta med mycket skratt och ännu mer svordomar.

World Match är för mig som vill testa mina färdigheter globalt och tävla om ranking. Om jag istället vill spela med kompisar kan jag skapa ett vänskapsrace i Friend Match eller till och med bygga en helt egen bana i Custom Match där jag själv bestämmer reglerna. Jag gillar verkligen att onlinedelen känns så flexibel och enkel att anpassa.

Time Trial är det klassiska spökläget där jag tävlar mot mig själv för att slå mina bästa tider. Att jaga hundradelar på mina favoritbanor är ett perfekt sätt att finslipa körstilen, även om jag ibland känner mig smått galen när jag missar en perfekt sväng med någon millisekund.

Drift ger boost.

Rival-systemet – en riktig fullträff

En av de mest intressanta nyheterna i CrossWorlds är rival-systemet. När jag går in i en Grand Prix-turnering väljer jag inte bara en karaktär att spela med – jag väljer också en rival. Rivalen är alltid inställd på en högre svårighetsgrad än de andra motståndarna och blir mitt främsta mål att besegra.

Det här förändrar hela dynamiken. I vanliga kartspel blir jag ofta frustrerad om jag inte lyckas ta förstaplatsen i varje lopp. Men i CrossWorlds räcker det att slå just min rival för att känna mig nöjd. När jag spelar lokalt med vänner blir det ännu roligare – det spelar nästan ingen roll vem av oss som vinner, bara vi tillsammans ser till att rivalen inte gör det. Den där känslan av “vi mot honom/henne” är klockren.

Men det som verkligen lyfter Rival-systemet är de små dialogutbytena mellan karaktärerna. Rivaliteten byggs upp med korta repliker innan, under och efter loppen. Det kan verka som en liten detalj, men det tillför massor av personlighet. För mig som följt Sonic-serien länge känns det som en hyllning till de älskade relationerna mellan figurerna. Jag vill höra vad Sonic säger till Amy, vad Vector har att säga till Espio och kanske mest av allt, vilka syrliga kommentarer Shadow slänger åt Cream the Rabbit.

När jag spelar som Sonic och får vissa karaktärer som rival händer det till och med att de ifrågasätter varför Sonic kör bil över huvud taget – ”borde du inte springa istället?” Och jag kan inte låta bli att småle, för det är precis den typen av självironi som gör att spelet känns så levande.

Anpassning av fordon

En annan nyhet i CrossWorlds är möjligheten att anpassa sitt fordon. Varje kart eller bräda består av en fram- och baksida och jag kan byta ut både delar och däck för att påverka både utseende och egenskaper. Dessutom kan jag dekorera fordonet med klistermärken, färger och till och med olika tutor. Vissa delar finns tillgängliga från början, men de flesta låser jag upp genom att tjäna biljetter. Biljetterna får jag genom att spela Grand Prix eller Challenge-läget och jag kan samla ihop dem snabbare genom att spela online med andra. Visst, det kan kännas lite långsamt för den som vill låsa upp allt direkt, men för mig känns det balanserat. Jag ska erkänna att jag lagt lite för mycket tid på att bara bläddra mellan dekaler för att hitta “den rätta looken”.

Fordonen i sig har inte någon större skillnad mellan sig. Visst att vi har olika kategorier av fordon såsom en som är bättre på att forcera och knuffa motsåndare, en kategori som har lite högre maxfart, en som accelererar snabbare och en som har fordon fokuserad på hantering. I spelet är dessa kategorier även knytna till karaktärer till exempel om vi väljer Sonic som är en karaktär med fokus på snabbhet ska jag med fördel välja ett fordon med samma kategori. Jag har inte märkt något som haltar mitt körande när jag valt en karaktär med fokus på styrka i ett fordon med fokus på snabbhet, utan det har mest känts estetiskt roligt att se Eggman (Dr.Robotnik) klämma ner sig i en pytteliten formel 1 bil.

Så fordonen är bra redan från början, med statistik som inte gör enorm skillnad och den mesta av anpassningen är kosmetisk hur kan jag då uppgradera just mitt favorit fordon med favorit karaktär om inte deras grund siffror spelar roll? Jo, det gör jag med hjälp av Gadgets i Gear-systemet, som låter mig låsa upp särskilda körförmågor och låter mig likt ett rollspel sätta ut anpassningsbara förmågor som används när jag tävlar, så länge jag har utrustat mig med dem. Under spelets gång låser jag upp noder på ett bräde, med ett maxtak på sex stycken noder. I dessa noder kan jag lägga in förmågor som antingen jag vunnit eller köpt med biljetter som är formad som ett kugghjul, därav namnet ”gear” och själva förmågan kallas för ”gadget”.

Exempel på dessa gadgets är Trick Expert – Som låter mig göra tricks snabbare, vilket resulterar i en kraftfullare fartförstärkning, Ring Expert – Låter mig dubbla antalet ringar jag kan bära, vilket resulterar i att det krävs fler attacker på mig för att sänka min topphastighet och Counter Quick Charge – Den ger mig direkt maxförstärkning till min driftbonus om jag byter riktning mitt i en aktiv drift. Det finns över 70 olika Gadgets att experimentera med för att just jag kan få min egna unika körupplevelse i Sonic Racing: CrossWorlds.

Racemästaren.

En brokig men charmig karaktärslista

Just nu innehåller spelet 23 karaktärer från start, plus en hemlig som går att låsa upp. Dessutom är flera nya redan annonserade för framtiden. Och här har SEGA verkligen överraskat – det är inte bara Sonic-gänget som kommer stå på startlinjen. Vi kommer få köra med Joker från Persona 5, Steve och Alex från Minecraft, Ichiban från Yakuza och till och med Svampbob Fyrkant och Patrik Sjöstjärna som redan är annonserade DLC-karaktärer. Just att det är dessa spelserier som vi kommer få ta del av bidrar bara till spelets charm och galna blandning.

Slutord – Sonic är tillbaka

Efter att ha tillbringat många timmar i CrossWorlds kan jag säga att jag är helt såld. Spelet erbjuder snabb och kaotisk racing, banor som blir mer utmanande för varje varv, och tillfredsställande lufttrick som belönar mig med extra förstärkare. Lägg till de små dialogerna mellan karaktärerna och den nostalgiska Sonic-charmen och jag får ett spel som känns som en kärleksfull blinkning till den gamla animerade Sonic-serien jag brukade se på helgmorgnar när jag var yngre.