Alla som har spelat ett krigsspel som utspelar sig under andra världskriget med en hjälte som är vit, amerikan, och man i huvudrollen räcker upp en hand. Som ni säkert förstår av de inledande orden så är Sniper Elite 4 ingen originell historia. Du axlar rollen som Karl Fairburne, eller The Sniper som han också kallas, som har landsatts av OSS (föregångaren till CIA) i Italien 1943 för att bekämpa nazister. Karl ska även skapa en allians med partisanerna, den franska motståndsrörelsen vilket gör att han under resans gång möter flera personer med hemska fejk-brytningar. Vi får under spelets gång lära känna Angel, partisanernas ledare, och det visar sig att hon inte har mycket till övers för OSS eftersom de inte hindrade nazisterna från att kidnappa hennes far. Karl tvingas därför utföra några uppdrag åt henne innan de kan börja samarbeta. Snart visar det sig att dock de har en gemensam fiende i nazisten Heinz Böhm.
Klyschorna haglar tätt och det finns inget originellt med spelet, men det är inte för handlingen som någon spelar Sniper Elite-spelen, det är dess spelupplägg. Varje uppdrag är en stor sandlåda med många aktiviteter som du kan tackla från flera olika fronter. Du kan storma de de vackra småstadsmiljöerna som en actionhjälte och skjuta ihjäl alla du ser (åtminstone tills ammunitionen tar slut), eller så kan du lugnt och metodiskt leta upp en hög höjd i de lummiga skogstrakterna och neutralisera fienden med precisionsskott då flygplan far förbi och dränker ljudet från ditt prickskyttegevär. Det här är spelets styrka: lekfullheten att lägga upp din strategi på ett sätt som passar dig. Du kan variera dig efter vad varje situation kräver, eller så kan du finslipa en strategi där du skapar de rätta förutsättningarna.
Det finns gott om vapen att plocka upp från fallna fiender och de har alla olika värden för skada, precision, räckvidd och liknande. För den som gillar att gräva sig ned i vapendata finns det en hel del att gräva ned sig i om du vill ha prickskyttegevär, hagelgevär, pistoler eller automatgevär. För er som är vapenblinda som mig räcker det med att jämföra staplarna om de är bättre eller sämre då du ska ta upp dem. Det här är betydligt viktigare att ägna uppmärksamhet åt om man kör på en hög svårighetsgrad, men på de lägre som jag spelade är det mer avslappnat. I alla fall då man kommer in i det, jag får erkänna att det var kaos i början.
Spelet följer en tydlig uppdragsstruktur som alltid inleds med en filmsekvens där Karl får förklarat vad som ska göras härnäst. Efter att den är klar kan Karl interagera med ett par personer i sitt läger, mest för att plocka upp några extra sidouppdrag, innan han åker. Uppdragen spelas på rätt lika sätt, även om målet kan variera. Ibland handlar det om att döda nazistiska officerare, ibland att sabotera deras militära planer. Sidouppdragen gör att du alltid har saker att göra, vilket både är positivt och negativt. Negativt för att de inte tillför något till storyn och för att du känner dig lamslagen i början av uppdraget av alla markörer som ska göras. Var ska du börja någonstans egentligen? Positivt för att de gör världen mer levande och bidrar till att motverka tomhetskänslan som annars lätt uppstår. Vill du uppleva mer av världen och dröja kvar i landskapen är de definitivt värda att göra.
En annan sak som verkligen förstärker känslan av hur mäktig en prickskytt kan vara är killcam-funktionen. I de tillfällen du lyckas med ett dödligt skott med ditt gevär får du se kulans projektilbana och träff i kroppen. Det sker dessutom en röntgenfunktion vid träffen som visar på kulans destruktiva kraft på kroppen då vi får se skelett och organ förstöras. Det skapar både en tillfredsställande känsla som motiverar planeringen av överfall, samtidigt som det visar spelaren hur destruktiv en kula egentligen är. Den sistnämnda känslan är något få spel ger: senare Fallout-spel har den, men är då mer parodisk. Här känns det mer på allvar.
Denna recension baseras på Xbox One versionen.
Prisbild ca 500 kr.
Recensionskod tillhandahållen av Mi5 Communications / Rebelion.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.