Exo One

Har du någonsin drömt om att ta kontrollen över en klot som studsar runt i rymden samtidigt som du tar del av en mystisk berättelse? Troligtvis inte, men det är vad det mycket unika spelet Exo One får dig att göra.

Exo One börjar med att ett radioteleskop får en utomjordisk signal som innehåller ritningar till ett sfäriskt rymdfordon. Den enda överlevande astronauten från “Jupiterkatastrofen” säger att signalen är till honom och att han kan ta tillbaka “dem”.

När han säger detta visar spelet ett foto av en astronautbesättning, troligtvis är det dem som dog i katastrofen. Mänskligheten skapar ett rymdfordon som dem kallar för “Exo One” utifrån ritningarna och det är skeppet du kontrollerar. Spelets berättelse känns oerhört vag med för få detaljer för att ta reda på vad som egentligen pågår. Du får några hintar senare i spelet som ger dig ett visst hum, men jag kände mig ändå aldrig helt säker. Vanligtvis gillar jag denna sorts mystik och till en början gör jag det även här, men i slutändan hade jag velat veta mer än jag får.

En bild på den svunna besättningen…

Spelet går ut på att du ska styra ditt Exo One från planet till planet. Målet är att du ska ta dig till blå pelare, vilket är “boosters” som skjuter upp dig i rymden. Vägen dit är ofta mycket enkel. Du ser den blå pelaren hela tiden och det enda är att ta sig dit. Med ditt sfäriska skepp kan du rulla runt som en boll, hoppa och veckla ut bollen till ett tefat för att sväva i luften. Det finns egentligen ingen utmaning i spelet (förutom i en bana) och sättet du tar dig till målet är lite upp till dig. Om du vill kan du till exempel bara hålla framåtknappen för att rulla till målet även om det tar tid. Det som skiljer banorna åt är olika topografi och utseendet. Ibland dyker hinder upp, till exempel en stark vind som blåser mot dig, men oftast går det bara att rulla på.

Trots att spelet är enkelt att klara ut tyckte jag att mekaniken var relativt rolig. Kontrollen kändes responsiv (för det mesta) och bollen får härligt momentum när du skjuter iväg den med speed boost. Det enda som störde mig var en bana där du tappar förmågan att flyga. Du kan få tillbaka förmågan genom att åka in i en blixt, men det är inget spelet berättar för dig. Detta och att banans topografi gör det svårt för dig ta dig framåt utan att sväva, vilket ledde till en del störmoment. Mekaniken hade passat perfekt för ett avkopplande och lättsamt spel, men på grund av den mystiska berättelsen och de kusliga ljudeffekterna blir det svårt att slappna av.

Grafiskt är spelet inte särskilt imponerande. Det är mycket enkel Unity grafik som tyder på spelets budget. Inte för att det är fult. Ljussättningen till exempel gör att spelet ändå ser relativt snyggt ut, men det märks att resurser har gått till annat. Något jag uppskattar är hur pass minimal UI:n är. Under spelets gång är det enbart små textmeddelanden som dyker upp på skärmen och inget annat, vilket gör spelet inlevelsefullt och “screenshot vänligt”. Musik är dock något som för det mesta är frånvarande, men när den väl dyker upp hjälper även den att bygga upp spänningen.

Allt som allt är Exo One ett mycket enkelt spel med en förvirrande berättelse som ställer mer frågor än som besvaras. Spelet finns i Game Pass och om du vill ha något annorlunda att klara på någon timme tycker jag du borde testa det, men att betala för det är en annan femma…