River City Girls

Två skolflickor sitter på kvarsittning när de plötsligt får reda på att deras pojkvänner har blivit kidnappade, och de börjar att leta efter dem och få de skyldiga att betala.

Man spelar som tjejerna Misaki eller Kyoko, två tuffa skoltjejer vars pojkvänner har blivit kidnappade, och de ger sig självklart ut för att rädda dem. Det är dock inte så enkelt som att ta sig från punkt A till punkt B, utan de måste spöa mängder av andra elever, luchadores, poliser och även terminators för att komma dit de vill, och det är bara de vanliga fienderna. Det finns även bossar som är minst sagt intressanta, både när det gäller design samt hur de fungerar i striderna. En använder sig av mörk magi och teleporterar, en annan svävar i luften och attackerar med sin nål och en tredje är en tjockis som får marken att skaka. Det finns inte två sorters fiender som slåss på samma sätt, utan alla har unika attackmönster vilket gör att man ständigt får hålla koll på vad det är man möter.

Men det är inte bara att gå runt och slå ner allt man möter på, utan ibland måste man se på ett område med nya ögon. Ett område som har satt sig i mitt minne är ett rum fullt med leksaker och en sovande vakt på en soffa. Vakten har en nyckel man behöver ha men man kan inte bara gå och ta den, utan man måste hoppa på olika bänkar och liknande för att komma fram. Om man skulle missa och istället landa på golvet så kommer en leksak att låta, vakten vaknar och kastar ut mig. Det är ett kul segment där man återigen behöver tänka på ett lite annorlunda sätt för att komma vidare i spelet.

Spelet är ganska simpelt i sitt upplägg, man går igenom de olika platserna och spöar alla som vill komma i ens väg i typisk beat-’em up anda. Mitt största problem med spelet är att även om de stödjer tangentbord som en kontroll, så använder de enbart Xbox-kontrollens knappar när man är i menyerna eller ska utföra aktiviteter i spelet. Det tog mig ett bra tag innan jag lyckades lista ut vad som var vad för att kunna komma in i menyn där alla knappar står, och de befinner sig inte på vad jag anser vara logiska platser. Jag har dock förståelse för att de sitter där de sitter på tangentbordet för två kan spela på samma tangentbord, och då behöver man ha lite plats, men jag vill fortfarande veta vilka tangenter som ska användas.

Jag älskar soundtracket i spelet, ibland är det bara musik men på vissa delar så kommer även en sångerska in och jag vet inte hur de har lyckats, men det känns bara perfekt till spelet. Det är ett sånt soundtrack som jag vill leta upp på Spotify och lägga till i en spellista för att kunna lyssna på när som helst.

Grafiken är riktigt charmig, och samtidigt tydlig med vad som är vad. Jag kan ibland tycka att pixelgrafik smetas ihop och man inte riktigt vet vad som är vad, men så känns det inte med River City Girls. Man vet tydligt vilka man ska slå på och vad man kan använda som vapen. Det är även lite kul att de slänger in cutscenes i mangaformat, alltså japanskt tecknade serietidningar. Ett exempel är när en boss berättar varför han slutade umgås med en av pojkvännerna så får man se detta som om man läste en manga.

Trots problemet jag hade med att spela på tangentbordet hade jag riktigt kul under tiden jag spelade River City Girls. Det kan vara svårt men inte tillräckligt för att jag ska känna att det är orättvist utan det utmanar mig till att bli bättre, och med lite tid och tålamod är det precis vad jag blir.