En förfallen cirkus i ett diktatoriskt land, en flicka av glas som vill se världen utanför cirkusen och en stor samling udda karaktärer med mörka förflutna. Där har vi premissen till The Girl of Glass: A Summer Bird’s Tale. Under min genomspelning skrattade jag nog lika många gånger som jag nästan brast i gråt. Under den väldigt vackra ytan döljer sig ett mörkt djup som jag inte väntade mig. Med mörkt menar jag filosofiska diskussioner om kapitalism och fascism, homosexualitet, depression och varför inte lite existenskris när man väl är igång. Det är så enorma kontraster mellan ganska mysig humor, till totalt hjärtskärande mörker. En bergochdalbana av känslor helt enkelt.
Du spelar som flickan av glas. Föräldralös togs du emot av en cirkus fylld av udda karaktärer. Du känner dig som en slav, oälskad och oönskad. En dag kommer en pojke till cirkusen och erbjuder dig en väg ut, ingen kommer ju ändå bry sig om att du försvinner. Men riktigt så enkelt blir det inte. Allt går plötsligt väldigt fel och du står mitt i kaoset och måste nu välja väg. Många svåra val väntar och förvänta dig en rejäl dos ångest då detta spel inte viker sig ifrån mörka ämnen.
Låt oss börja i rätt ände, nämligen hur man spelar. Spelet är uppdelat ganska exakt i 50/50 peka-&-klicka respektive RPG strider. Peka-&-klicka momenten är inget avancerat; clownen har fastnat i en kanon och behöver hjälp. För att hjälpa honom behöver du smör, smöret vaktas av en björnkvinna yada yada yada. Pusslen du gör är inga svåra pussel och om du fastnar kan du alltid fråga ”pojken”. Det är när vi närmar oss den andra delen av spelet det blir intressant – och en aning rörigt.
Strider är strösslade längs med hela din resa. I början av spelet varvas det fint med peka-&-klicka segmenten och en strid då och då. Kapitlen efter det är däremot 2-3 strider följt av ett kapitel peka-&-klicka och sedan ett kapitel strid. Detta vattnar ur striderna och får dessa kapitel som enbart är strid att kännas väldigt sega. Striderna är turbaserade och baserade på olika pussel. Denna fienden har en sköld runt sig som vi måste avaktivera med hjälp av x z y magi etc. Det finns tre svårighetsnivåer och jag hade svårt att klara medium, hur människor klarar av hard mode är för mig ett lika stort mysterium som Big Bang! Vissa strider kräver en förlust för att lära sig mönster, vilket blir väldigt frustrerande efter ett tag. Däremot blir det oftast bra dialog och bra storysegment av striderna, men då striderna är mer frustrerande än en rolig utmaning brister det lite här.
Spelet presenterar många val när du pratar med karaktärer. Alla dessa val påverkar storyn och även karaktärernas storyslut respektive ditt egna slut. Detta skapar omspelbarhet så det förslår. Men vad jag gärna hade velat ha är en skippa-strid-knapp vid fler spelomgångar då det snabbt blir slentrian att spela igenom.
Efter att ha fått mina öron så bortskämda av Jenny Leclue blev avsaknaden av röstsskådespel, förutom huvudkaraktären (och då bara inre monolog), förvånansvärt stor. Även om jag kan förstå varför, då voice overs är kostar pengar, förtjänar ett sånt här fint äventyr en kavalkad av karaktärsröster. Men det vi får är inte så pjåkigt – trots allt. En väldigt bred svensk dialekt som jag i början var väldigt tveksam till, men sedan värmde upp till för att slutligen tycka vara det charmigaste som finns. Jag hade velat se hela kavalkaden av karaktärer med svenskbruten engelska – om så bara för charmfaktorn!
Musiken är välkomponerad och det är inget man blir trött på. Stridsmusiken får en speciell plats i hjärtat då det är tungt och adrenalinpumpande utan att på något vis bli ett Doom crescendo.
Girl of Glass är på många sätt ett konstverk; med handmålade bakgrunder som för en tillbaka till en tid av Mumintroll, Ghibli och gamla svenska animerade serier och karaktärer med karaktär och karisma så att man nästan brister.
Även om striderna inte är något för mig är det kanske någon annan som tycker att det är en helt fantastisk utmaning att ta sig an. Striderna till trots älskar jag verkligen Girl of Glass. Här finns så mycket vackert; miljöer, karaktärer och kanske det som var viktigaste för mig – nämligen vackra känslor. Spel som berör är för mig få nuförtiden. Därför blir de tillfällen man blir berörd väldigt viktiga. Om ni verkligen inte klarar av striderna, kör en guide på Youtube för att vinna för storyn är verkligen värd det.
Denna recension baseras på PC versionen.
The Girl of Glass: A Summer Bird’s Tale. Lägsta pris 14,99€ enligt Steam 2020-10-07.
Recensionsex tillhandahållet av En Widunderlig Produktion.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.