Det är få spel släppta efter 2010 som tagit över världen som Minecraft gjorde – nu ger Mojang Minecraft-fansen en ny genre inom spelets lösa ramar! Så, vad händer när Minecraft möter action/strategi-spel?
Minecraft Legends presenterar delar av det som det klassiska Minecraft erbjöd. Delvis finns mycket fokus på att samla och bygga – både baser och vapen samt arméer. Spelet försöker sig på en story – och det finns väl en, om än svag. Av en anledning ska du bli världens hjälte, medan ”Piglins” försöker ta över. En grupp varelser vid namn Action, Knowledge och Foresight väljer ut dig som den som ska rädda världen. De lär dig hur du bygger olika typer av byggnader och hur spelet spelas i allmänhet. Du skyddar byar med bybor och hjälper zombies, Creepers och skelett – de blir också del av din armé. Här har vi ett av spelets mäktiga story-element: dessa tre grupper lär sig att slå tillbaka genom att ta exempel från dig som hjälten!
Piglins har lämnat sitt hem och har byggt baser och försöker ta över världen i så stor mån som möjligt. De sprider grödesjukdomen “Netherrack”, som gör att det på denna jord inte går att bygga majoriteten av byggnader, dessa områden kan du heller inte få resurser ifrån. Under spelets gång lär du dig hur du botar denna pest – vilket blir relevant för att kunna bygga vidare.
Det är något med animationerna av Piglins i deras kungadöme som påminner om de ikoniska scenerna i Sagan om Ringen där vi ser Uruk-Hai skapas i Orchernas grottsystem. Fast, slapstick och barnvänligt. Hur exakt det nu går ihop.
Det här med att bygga då? Majoriteten av saker behöver du inte bygga manuellt. Väggarna placeras som block med startpunkt och slutpunkt – dock endast i räta linjer, utan svängar. För att skapa ett hörn behöver du alltså skapa två skilda väggar med mötande start- och slutpunkt. Det samma gäller ramper. För resten – portar, torn med pilbågsskyttar, verkstäder och magiska skyddstorn – bygger dina små medhjälpare, som kallas Allays, dem.
Du har två grupper Allays, den ena bygger och reparerar, medan den andra har två uppgifter – antingen så gräver de efter resurser eller så botar de “Netherrack”. Du behöver alltså själv aldrig gräva manuellt efter resurser – du släpper istället ner små lådor med en Allay, som sedan gräver i ett anvisat område. När området är tomt får du tillbaka din Allay. Något som tidigare Minecraft-spelare kan sakna är dock möjligheten att kunna hugga träd eller på annat sätt samla resurser själv.
Att fokuset inte ligger på ditt eget kreativa arbete på samma sätt som i ursprungsspelet, känns det heller inte som att den pixliga animeringsstilen i sig tillför till spelet. Spelet i allmänhet känns som en önskan att göra något nytt inom Minecraft-världen. Det fungerar, men det gör inget extra.
Det som får dina Allays att skapa, bygga eller förändra världen runt dig är musik. När du lär dig en ny varelse att bygga eller en ny sorts byggnad är det en ny melodi som du lär dig. Legenderna som Minecraft Legends handlar om är inte bara muntliga berättelser, de är hemliga sånger.
Så: ett av spelets främsta teman är musik! Hur är då ljudbilden? Fantastisk och innovativ? Mehh. Röstskådespelarna var bättre än väntat – för musiken däremot fanns det mycket möjligheter här, men ska jag vara ärlig behövde jag starta om spelet för att minnas den. Den är okej, men inget extra. Lite som spelet i det stora hela.
För att spelet inte ska bli alltför repetitivt och att du ska känna en utvecklingskurva, finns vissa nya förmågor du kan lära dig – du kan lära dig att väcka antika varelser, du kan lära dig att gräva efter vissa resurser som du inte lärt dig att bygga och så vidare. Dessa gör övertagandet av Piglins baser, och skyddet av dina egna, lättare. Piglins har tre olika horder som alla har olika sorters försvar. Trots detta blir det definitivt enformigt. Jag kan visserligen tänka mig att spelet får en helt annan ton om du spelar det med andra. Jag spelade själv, men det var tydligt att det var anpassat för flera spelare. Exempelvis dök det alltid upp ett litet kommentarsfönster med att jag dött när jag dog, eller om jag lade ut en markering på kartan dök även detta upp som en notering i ett aktivitetsfönster.
Spelet går i vågor enligt tiden på dygnet – Piglins attackerar om natten, men innan detta får du en bild av deras planer. På kartan markeras vilken by som kommer att attackeras, du har sedan lite tid att bygga murar, torn och dylikt för att skydda byn. När attackerna sker får du en timer som anger hur länge det är kvar på attacken, och när timern gått ut får du försöka ta ut de sista Piglins som finns inne på ditt område. Dessa vågor blir snabbt enformiga och stör arbetet med att ta ut baserna, som känns som huvuduppdraget.
Och sedan har vi just det: det känns som huvuduppdraget – känns som? Utifrån storyn får du som spelare en idé om att du ska döda så många Piglins som möjligt och förstöra deras baser – och det sägs rakt ut att jag ska ta ut baser – men det finns inget tydligt slutgiltigt mål. Under spelets gång gav jag mig själv små mål, exempelvis att ta ut alla baser som en specifik Piglinstyrka upprättat, eller se till att marken runt en specifik bas är helt fri från röta. Ibland dyker det upp frågetecken på kartan för att markera viktiga platser att besöka – det är alltid trevligt att få ett nytt mål så länge det inte är att skydda ännu en by med samma typ av mur.
Mycket av själva krigandet var knepigt. Inte svårt men väldigt tidskrävande. Det jag svor mest över var att styrkorna du som spelare styr var så… jag behöver kämpa en del för att inte säga “värdelösa”, men… dumma? I spelet bygger du styrkor som du sedan förflyttar till där du vill ha dem. Som jag spelade, var det för det mesta Cobblestone Golems som skulle förstöra byggnader och dylikt. Jag behövde ofta styra dem över flera olika ramper, med flera svängar, För varje sväng, behövde jag sedan vänta tills alla nått mig innan jag gick vidare till nästa för att alla inte skulle följa direkt efter mig i en rät linje och falla ner för stupet. Detta var inte ett litet problem. Skulle min trupp upp för mer än två ramper var ofta bara tio eller fem av mina ursprungliga tjugo med mig hela vägen upp. Till och med om jag stannade och väntade in fungerade det inte alltid. Du kan självfallet försöka vifta runt med ditt pixelsvärd, men tyvärr vinner du inte mycket på det. Fienderna skadar dig rejält om det är en mängd fiender som är värd att attackera, medan ströfiender lika gärna kan få springa runt. Mer än en hjälte kände jag mig som en arbetsledare.
Spelet har alltså två huvudsakliga delar. Det ena är att beskydda sina egna byar och baser, det andra är att ta ut deras baser. Aspekten där du skyddar din egen påminner ganska mycket om ett tower defense-spel, men med fiendestyrkor du inte direkt får en bild av och den enformighet som flertalet minuter av att bygga om väggar eller attackera trupper kräver. Att ta över baserna påminde mer om en av de där mardrömmarna du kan ha har om du jobbat för länge inom service, där du glömmer bort hur du utför arbetsuppgifter och kön bara växer, fast med skillnaden att det nu istället är dina anställda som hoppar ner för stup när du vill att de ska gå efter dig istället för i en rät linje trettio grader fel. En tredje relevant aspekt som är värd att nämna är utforskandet och samlandet. Du kan ha en hel del trevliga stunder i miljöerna, och behöver också ibland promenera ut och söka resurser. Du har alltid möjligheten att ge dig ut och vandra, men du kallas snabbt tillbaka till en by eller annan för att försvara den. Du kan antingen promenera över till den eller teleportera dig. Ingen sträcka är egentligen orimligt lång att ta med djuren du rider genom hela spelet. Det är däremot väldigt mycket samma grej om och om igen oavsett sättet du tar dig runt.
Men, grejen är den att… det också bildar ett sug att sätta sig och spela igen. Det har hänt flera gånger att jag stängt spelet för att jag inte orkat göra samma sak igen, för att sedan starta det fem minuter senare för att det på sitt sätt är lockande. Det träffar definitivt vissa beroendesträngar. Spelar en hypnotiserande melodi.
Denna recension baseras på Xbox Series X|S-versionen.
Spelet finns även till Xbox One, PC, Playstation 4|5 och Nintendo Switch.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av Microsoft.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.