Neurodeck

Neurodeck är en roguelike–kortleksbyggare där du hoppar in i en människas psyke för att bota dennes fobier. Spelformelen har använts flera gånger, bland annat av mina personliga vinnare av årets spel 2019.

Kortleken du börjar med är minst sagt urkass. Det är kort som knappt är värda att spelas och du vill genast ha nya. Nya kort ges ut efter varje vunnen strid, men du kommer också få andra möjligheter att lägga till (och ta bort) kort genom olika events eller händelser. Under spelets gång kommer du förfina kortleken för att slutligen kunna besegra en boss. Men för att komma dit måste du först besegra en hel hög med fobier. Striderna är mekaniskt sett väldigt simpla, i tur och ordning spelar du dina kort, sen gör monstret sin grej och sen kan du spela kort igen. Det låter enkelt, men är i själva verket ett enormt nät av missade möjligheter, tur och matematik. För att spela ett kort krävs det att du har lagom mycket av två olika resurser, stamina och energi, den lila cirkeln till vänster samt handsymbolen till höger. Varje kort kostar en energi att spela, men stamina kostnaden kan fluktuera väldigt beroende på vad kortet gör.

Vissa monster kan göra livet surt för dig genom att skada din stamina istället för att direkt attackera ditt liv. Denna form av dubbel resurshantering är riktigt rolig och kreativ. Jag har aldrig stött på detta i något kortspel och det lägger verkligen till ett ytterligare lager av strategi i ditt kortleksbyggande då du måste tänka efter hur dyra dina kort är på mer vis än ett.

Det finns två olika korttyper, items och actions. Actions är, som det låter, saker som händer på en gång. När du spelar items betalar du först kostnaden för kortet, men sen ligger prylen kvar och är redo att användas när du känner för det. Detta är ett smart sätt att fördröja en händelse tills den har maximal effekt, eller skada de fobier som på ett eller annat vis förstör korten du har i handen. Dessa två olika typer av kort ger en skön variation till din kortlek, och jag gillar det här systemet. Det hade dock gärna fått finnas någon typ till, för just nu känns korten lite ”platta”.

Förutom kort har du också traits. Dessa är förmågor som du får efter att ha gjort en undersökning i ett av spelets många olika events. Du kan ha upp till tre stycken aktiverade samtidigt och de ger små men naggande goda passiva effekter. En personlig favorit är en som ger dig tillbaka två stamina varje gång du spelar ett kort, vilket gör alla dina kort billigare.

Ibland kan man läsa en liten historia som tillför lite mer djup till själva berättandet.

Jag har två problem med Neurodeck…

Det första är själva temat. Till en början är det bara fantastiskt. Fobierna ser extremt obehagliga ut och skriker ångest med sina helsvarta färger och feldimensionerade kroppar. Men efter ett tag sitter jag och undrar över ett kort som heter bad day… Rent mekaniskt sett tycker jag att kortet är passande, jag får mer skada på framtida kort och jag drar ett kort till, lite argt och snabbt sådär som en dålig dag kan vara. Tematiskt sett känns det riktigt konstigt att jag besegrar mina psykiska problem genom att ha en eller flera dåliga dagar. Samma sak med kortet back pain. Om du har ryggsmärtor som på något vis hjälper dig att komma över psykiska hinder, skicka gärna ett mail så att jag kan lära mig av dig inför framtiden. Detta är bara två exempel, men det finns många fler som inte riktigt passar in. Att komma över sina fobier är säkert ingen dans på rosor, men vissa kort gör det verkligen bättre än andra rent tematiskt.

Mitt andra problem är bristen på djup. Trots alla ovan nämnda system händer det inte så mycket. Det är väldigt sällan det känns som att en omgång hade kunnat bli annorlunda om jag valt ett annat kort då de oftast har rätt liknande effekter och varje individuellt kort, med några få undantag, gör väldigt lite. Det finns ett bra spelsystem i grunden, men man har inte undersökt alla möjligheter som Neurodeck har att erbjuda. Sen är också syntaxen olika för samma sak vilket gör vissa kort förvirrande. I slutändan sitter jag som oftast där med en medioker kortlek som inte känns som ”min” utan hade kunnat vara vilken kortlek som helst. Det jag vanligtvis älskar med just denna genren är hur din kortlek sakta men säkert berättar din historia som bara DU får uppleva just nu. Lite som att djupdyka i en legolåda utan instruktionsbok. Men här spelar det ingen roll vilka bitar jag väljer, i slutändan har jag byggt samma legoskapelse som alla andra, åtminstone till formen.

Vad är min människa för människa?

Det är så synd att Neurodeck snubblar på målsnöret så pass allvarligt att den bryter nacken då temat, spelmekaniken och presentationen är så pass unik och välutformad att jag gärna hade sett ett DLC av något slag bara för den sakens skull. Men jag har inte kul. Det saknas något fundamentalt och grundläggande för att jag ska känna den där friheten, utmaningen och glädjen som så många andra spel i genren har gett mig. Den monotona musiken blir det slutgiltiga spadtaget på den grav där jag lägger mina timmar av Neurodeck. En skicklig nekromant kan säkert bringa liv till detta spelet, men då får hen jobba snabbt.