Mushroom Wars 2

Krigiska små svampar i minimalistiskt korta matcher online! Kan det vara nåt för er? Snackar vi äcklig mögelost eller god svampstuvning är frågan vi ställer oss! Dags att kalasa på resterna av dessa ödesdigra(!?) och svampfyllda strider!

Konceptet är simpelt för detta strategispel! Du befaller små svamparméer att förflytta från svamphus till svamphus med målet att äga alla hus. Enkelt? Nja, grejen är att för varje hus du får, börjar den producera soldater, men det går sakta. Genom att offra ett gäng soldater – you know, for the greater wareffort! – så kan produktionen öka takten och även mängden soldater som kan göras i ett hus. Lägg därtill att du även är under hot från din motspelare, då detta primärt är ett multiplayerspel – och det blir ett slags förenklat risk, där spelomgångar bara tar någon minut att spela klart.

Raska omgångar löper därför av varandra, medan du lär dig strategier för de olika banorna – eller för den delen vilka specialförmågor din hjälte har. En hjälte som inte själv finns på fältet för övrigt, men som istället (likt en gud) kan framkalla exempelvis (beroende på vilken du använder dock) engångsninjor, mer moral för dina trupper, ’slowdowns’ på ett av dina motståndares hus soldatproduktioner och många andra. Det finns fyra så kallade olika svampstammar i spelet med två olika hjältar per stam. På detta sätt kan du variera upp ditt spelande, och hitta spelsätt som passar just dig. Vilket lär behövas då du sätts mer på prov i de högre svårighetsgraderna av antingen spelets kampanjläge (som till början agerar ’tutorial’) eller genom att bara ta dig an motståndare online. Spelar du online får du poäng när du vinner och tappar poäng om du förlorar – och kan på så sätt öka i rang snabbt, skulle du mot förmodan vara säker på din sak. I mitt fall kom jag tämligen högt, genom att mosa mig fram på banorna med grundsvamphjälten (udda ord det där!), vilket var oväntat kul.

Olika karaktärer ger olika förmågor. Men det är din taktik som vinner spelet!

Ja, spelets relativt rudimentära upplägg till trots, bjuder ändå på lite tankekraft när du faktiskt får lite motstånd. Hur många soldater som du skickar till motståndarhus eller oanvända (utgråade) hus innebär att du lämnar byggnaden de kommer ifrån oskyddad. Därför kan du smidigt välja hur många av soldaterna som ska lämna huset. Kan vara 100%, 75%, 50% eller 25% av de kvarvarande soldaterna.

Allt detta resulterar i ett konstant tänk på vilka soldater som går vart, hur många som lämnas kvar, huruvida man ska uppgradera och vara sårbar eller om man ska våga sig på någon av banornas specialbyggnader. Det finns byggnader nämligen som agerar antingen bombtorn som alltid är värdefulla att skjuta ner motståndare (dessvärre skjuter de även dig om du är i närheten och ännu är övertagna), eller ’Forges’ som är hus som ökar dina soldaters eldkraft. Båda är således hett eftertraktade av motståndare, och här kommer mer taktik in. Ska du fokusera på att ta över vanliga hus som kan producera mer arméer, eller ska du gå direkt på dessa specialbyggnader – eller fienden direkt? Tillsammans skapar det ett snabbtspelat spel, som säkerligen kan få även den mest ovane spelaren att komma in i det.

Vad det däremot saknar är livslängd – trots en enormt lång kampanj. Spelets fundamentala grund är snabba små matcher, och då variationen mest blir i de hjältar du har – känns det aldrig för varierat. Därför blir det lätt att man stänger ner efter säg tio minuters spel och hela fyra-fem omgångar. Det räcker liksom.

För utöver själva grundmekaniken, bjuder spelet varken på någon spektakulär grafik eller ljudbild – och blir därför mer av ett spel i mängden. Det är förvisso inte dåligt i sig att grafik och ljud tagit ett steg åt sidan, många av de bästa spelen förlitar sig inte på dessa aspekter. Men i ett spel som snabbt blir lite repetitivt, kunde det åtminstone ha höjt upplevelsen ytterligare. Någon berättelse är det heller inget prat om, även om spelets karaktärer (hjältar) bjuder in nyfikenheten… den är egentligen icke-existerande helt enkelt.

Nåja, Mushroom Wars 2 är egentligen inget dåligt spel. Nej tvärtom, det är faktiskt kul i små doser, även om det luktar mobilspel lång väg. Men vet ni vad, så länge man har roligt i stunden gör väl ändå spelet sitt jobb! Jag kanske inte skulle ha betalat de runt 200 spänn som det kostar, men kanske hälften – särskilt då man ändå får mycket spel för pengarna. Men det är väl egentligen allt jag har att säga… Not bad, not good… but medium!