Grow Home

I Grow Home får vi möta på roboten B.U.D. (Botanical Utility Droid) och sedan följa honom när han försöker klättra tillbaka upp till sitt moderskepp genom att klättra upp för en enorm bönstjälk och hitta ett frö från stjälken som skall rädda hans döende hemvärld. Hur kommer det gå för vår lilla vän; kommer han lyckas ta sig ända upp eller trilla ner och krossas mot marken. Häng med så ska vi se hur resan går för B.U.D.!

Story!

Historien vi får följa under spelets gång är den om B.U.D. som är ute på ett uppdrag där han söker ett frö från en jätte ”Stjärnplanta”. Han närmar sig en planet med mindre flytande plattformar vilket väcker intresse efter en skanning. En plantas vars frö som i tur för att kunna rädda hans hemplanet lokaliseras och till sin hjälp har han moderskeppets dator som passande nog kallas för M.O.M. (vilket är tur då B.U.D. kan behöva en moders hjälpande hand och råd till och från). M.O.M. skickar från och till ut viktig utrustning på planeten och plattformarna för att vi ska kunna genomföra uppdragen. B.U.D mer eller mindre kastar sig ut mot äventyret och planetens yta.
Våra mål med uppdraget är; Utforska ekosystemet, få stjärnplantan att växa 2000 m och sedan skörda ett frön från den!

Gameplay!

När man startar upp spelet så märker man att B.U.D. är lite svårstyrd; han rör sig vingligt och har lätt att snubbla på sina egna ben. Men jag tycker att det är en smart mekanik som dom har lagt till där, då vi ändå spelar en robot och ärligt talat han är inte den mest avancerade roboten som finns därute, utan han är bara en billigt byggd robot för utforskning (vilket snabbt är utbytt om han går sönder under resans gång). Med detta sagt så kommer man snabbt på hur han rör sig och det tar inte lång tid innan man bemästrar styrningen. Vilket för oss till en väsentlig del av spelet; klättrande! Detta är det som vi kommer göra ca 90% av spelet och det är lika bra att få det sagt; hur B.U.D.´s klättrande är gjort är suveränt. Du använder LT för att gripa tag med vänster hand på det som du vill klättra uppför och sedan med RT för att greppa tag med höger hand; svårare än så är det inte och efter några få tag så märker du att du klättrar som du inte gjort annat i ditt liv (visst kommer det stunder då du kommer göra fel och trilla en himla lång väg ner, men man lär av sina misstag). När det sedan kommer till övriga funktioner av styrschemat så  tittar du runt med höger tumspak och du styr runt B.U.D. med vänster tumspak; inget revolutionerande här direkt. I övrigt så använder du A knappen för att hoppa eller aktivera din raketmotor. 

Under spelets gång så kan man även plocka på sig kristaller med vilka man kan uppgradera sin raketmotor. Något som är bra i sig för om du till exempel skulle ramla ner långt eller helt enkelt vill nå en plattform längre bort. Till din hjälp om du trillar så har du enorma blad med vilka du kan glida ner till närmsta säkra plattform eller enorm blomma. Dock måste jag påpeka att blombladen sakta men säkert trillar av en efter en så man får vara snabb med att ta sig till säkerhet.

Du har till din hjälp även teleportrar som är placerade runtom i världen och de fungerar dels som sparstationer samt uppenbarligen som snabbreseverktyg mellan de olika platserna du utforskat.

Sist men inte minst så har vi ”Stjärnplantan” som vi skall få att växa ända upp till skeppet; detta gör vi genom att klättra upp längst med dess stjälk och ut på ett av skotten som finns. Därefter så kan vi få skottet att växa och styra den mot en ”energiplattform” som finns utspridda längs med resan uppåt (man kan lätt urskilja dessa då de har en grönt lysande undersida). Varje nivå har ett antal skott som vi kan använda för att få plantan att växa (värt att rekommendera är att när ni kommit till nästa nivå, leta upp den närliggande teleporter så du slipper klättra upp igen om du snubblar av kanten).

Ljud och Bild!

När vi kommer till utseendet på ’Grow Home’ så ser det mer ut som det skulle vara ett indie spel snarare än av spelstudion Ubisoft. Jag personligen ser det som spelets största fördel. Den simplistiska stilen som de har gått efter känns som en frisk fläkt och färgschemat i spelet är en fröjd för ögonen. Det känns som de har siktat på ett tema med minimalism, dels i utseende men även i själva styrningen och spelupplägget. I sin helhet är detta ett fantastiskt, roligt och beroendeframkallande spel. Jag och Fredriks yngsta dotter har verkligen spelat skiten ur det här spelet och jag ser det som ett riktigt gott tecken när vi båda slogs om att få klättra runt (och ibland ”råka” trilla ner när den andra skulle få kontrollen). Samtidigt så kan jag säga att det här spelet är en god inkörsport för yngre barn att påbörja spela spel; dels för att det är inget våld (även när B.U.D. trillar ner till mot marken så görs det på ett komiskt sätt snarare än våldsamt), det är väldigt gulligt och färggrant vilket lär tilltala barn. Och slutligen så är det väldigt enkelt att ta sig an (som sagt 3 knappar att bemästra) och man lär sig hand/ögon koordination på vad man kan och inte kan ta tag i för att ta sig högre upp. Sedan för en vuxen som mig själv så är det väldigt avslappnande att sätta mig ner och bara lulla runt och leta efter kristaller och utforska i godan ro!

När vi nu kommer till ljudbilden av spelet så är den precis som den visuella biten väldigt sparsmakad; det är inte bombastisk bakgrundsmusik eller en massa pratande eller höga ljud utan helt enkelt väldigt lugnt. Det vi får är en perfekt blandning av en bakgrundsslinga som vävs ihop med vindens sus när vi är uppe på de flygande plattformarna. Samtidigt som B.U.D. blippar och bloppar när han rör sig framåt eller försöker dra upp en kristall ur marken; hans ljud är väldigt passande till vad man ser och får från honom (skulle vilja ha min egna B.U.D.). Annars så har vi vatten som porlar när vi närmar oss vattendrag, kristaller som ger av ett skimrande ljud för att indikera att de finns i din närhet, skotten som låter när de skjuter ut i rymden för att fästa sig i de mindre öarna.
Allt som allt så är både det visuella och ljudbilden i perfekt harmoni.

Mina Åsikter!

Jag kan säga att när jag började spela ’Grow Home’ med Fredriks yngsta dotter så trodde jag att vi skulle vara uttråkade inom 10 min, men till min förvåning så blev vi inte det och det blev början på ett par dagars spelande där vi båda styrde och försökte ta oss allt högre och högre upp mot vårt mål (samtidigt som vi fick oss ett par skrattanfall när någon av oss misslyckade med att klättra och trillade ner). Genom att ha spelat Grow Home så har det gett mig mersmak, såpass att jag därför nu införskaffat mig uppföljaren Grow Up!