Vad får du om du kombinerar två videobloggare, varav en är kär i den andra, en expedition till ett farligt outforskat område, en talande skalle och metroidvania? Jo, du får Frontier Hunter: Erza’s Wheel of Fortune! Men den verkliga frågan är om den här blandningen av element är lyckad eller ej, och det är precis vad min expedition går ut på.
Spelet börjar med att videobloggaren och äventyraren Erza är på ett luftskepp, på väg för att utforska Grand Storm, ett outforskat område som ingen tidigare lyckats ta sig in i. Men mitt i en storm kraschar skeppet på andra sidan av Grand Storm, mitt bland fientliga varelser som attackerar så fort de ser en. En av reaktorerna i luftskeppet förstördes under kraschen, och Erza ger sig ut med sin kamrat Ciara för att hitta delar som kan reparera skeppet så att de kan ta sig därifrån. Under sina expeditioner möter de många fiender men också några nya vänner som vill följa med Erza och de andra till en bättre värld. Berättelsen är väldigt enkel, och ibland är den rent av dum. Det känns som att spelets handling är skriven av hormonstinna tonåringar, särskilt när man ser vilka trophies som finns att samla, som en näsblodsscen och en duschscen. Själv sitter jag med ansiktet i händerna och skakar på huvudet.
Förresten, jag glömde nämna att Erza har en annan följeslagare, en skalle vid namn Diablo som sitter på hennes huvud som ett förstorat hårspänne. Han bidrar inte med mycket mer än lite exposition tillsammans med de andra karaktärerna då och då. Det stör mig dock att de pratar om viktiga saker samtidigt som jag är mitt uppe i en strid, vilket gör att jag inte alls hänger med i vad som sägs. Rösterna är på japanska och texten är på engelska, men jag kan inte sitta och läsa samtidigt som jag måste hoppa runt för att undvika attacker och slå tillbaka. Kunde de inte ha lagt in dessa dialoger i vilorum eller teleporteringsrum istället? Där finns inga fiender, och jag hade kunnat fokusera på vad de säger och verkligen följa med i konversationen.
Spelet är ett sidscrollande plattformsspel i 2D där jag hoppar runt i olika rum och antingen besegrar fiender eller undviker dem. Om jag besegrar fiender får karaktärerna erfarenhetspoäng, pengar och material som kan användas för att skapa nya föremål. Plus lite lugn och ro om jag vill utforska rummet efter potentiella skattkistor. Men om jag lämnar rummet och kommer tillbaka, är alla fiender där igen och jag måste återigen välja mellan att fly eller slåss. Det är inte alltid i mitt bästa intresse att slåss mot alla fiender, för om karaktärerna förlorar all hälsa, återvänder jag till den senaste sparpunkten. Jag kan bara spara i specifika rum som jag kallar ”vilorum”, där karaktärerna kan återfå all sin hälsa genom att vila på en soffa. Det finns också teleporteringsrum med maskiner som låter mig teleportera mellan dessa rum, vilket definitivt underlättar utforskandet. Dessa två typer av rum är dock få och det kan vara långt mellan dem, så ibland är det smartare att återvända till ett vilorum innan jag går för långt in i outforskade områden.
Som i andra metroidvaniaspel finns det stunder där jag frustrerat kliar mig i huvudet och inte vet vart jag ska ta vägen härnäst. Dessa stunder har tagit upp en stor del av min speltid, eftersom jag kan springa runt lite överallt tills jag hittar rätt väg, som ibland är en undangömd öppning till ett annat område. Nu är det inte alltid som dessa vägar är undangömda, och ibland visar kartan faktiskt vart jag ska genom att markera ett område med grönt. Då är det bara att lista ut hur jag tar mig dit, vilket är betydligt lättare än att springa runt som en nybliven orienterare och hoppas på att hitta rätt. Det kan vara frustrerande ibland att inte veta vart jag ska gå för att komma vidare i berättelsen, men det hör till genren att inte alltid ha full koll på vart man ska.
Likt andra spel i genren låser jag upp nya förmågor under spelets gång, som sedan ger mig tillgång till platser jag tidigare inte kunde nå. De flesta nya förmågor är låsta bakom olika bossar som jag behöver besegra, till exempel för att kunna klättra på väggar. Men det finns också andra förmågor, oftast nya sorters attacker, som jag kan hitta i kistor gömda här och där. Problemet är att jag bara får en eller två sekunder på mig att läsa vad attacken gör och vilka knappar jag ska trycka på för att använda den. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man som utvecklare väljer att snabbt visa sådan viktig information och sedan återgå till spelet innan spelaren hinner läsa klart. Visst, jag kan kolla upp den nya informationen i spelets menyer, men det känns oerhört dumt. Efter cirka fem timmars speltid upptäckte jag att jag har en animerad superattack som jag lyckades utföra av misstag genom mina knapptryckningar. Jag hade ingen aning om att jag hade tillgång till en sådan attack, och det kom som en massiv överraskning för mig. Sedan satt jag återigen och muttrade över att inforutorna försvinner för snabbt. Om jag som spelare istället hade fått bekräfta att jag läst informationen hade jag ju vetat om den här superattacken från början.
Däremot får jag tydlig information om att jag kan köpa, sälja och sätta ihop utrustning åt mina karaktärer med material och mynt som jag samlar under spelets gång. Men det gäller att tänka sig för innan man flyttar runt utrustningen, för de olika karaktärerna är bra med olika sorters vapen och spelas därför på olika sätt. Erza attackerar främst med svärd medan Ciara använder skjutvapen och sparkar. Det går alltså inte att ge dem samma sorts vapen, och man bör även fundera över vilken magi som passar bäst för vilken karaktär. Det här är inga stora bekymmer, och jag ägnar inte alltför mycket tid åt det. Men möjligheten att förbättra mina karaktärer med olika sorters utrustning är ändå en bonus. Dessutom finns det speciella frukter som ökar karaktärernas attribut som hälsa, skada, intelligens och resistens. Först trodde jag att den karaktär jag hade vald var den som konsumerade frukten och fick bonusen, men det visade sig att alla karaktärer får frukternas bonusar, oavsett om de är med i partyt vid tillfället eller inte. Då var det bara att äta alla specialfrukter utan att tänka mer på det! Det känns lite märkligt att frukterna påverkar alla i gruppen, eftersom inga andra föremål fungerar på samma sätt, men jag tar tacksamt emot bonusen.
Spelets kontroller är stabila och jag klagar sällan på dem när jag stöter på problem i spelet. Ibland kan det kännas som att de svarar långsamt, men det kan också bero på att karaktären är mitt uppe i en attackkombo och inte kan kasta en magi just då. Lite osäkert, men det kan ha något med saken att göra. Det är kul att spelet inte bara består av plattformande, utan ibland dyker det upp andra spelsegment, som att skjuta stora stenar som flyger mot skeppet eller fiender som anfaller basen.
Jag gillar också musiken i spelet, men jag skulle önska att de bytte tempo lite oftare istället för att ha lugna låtar när jag springer runt och slåss mot monster samtidigt som jag utforskar. Det känns märkligt att ha en lugn orkester som spelar medan jag försöker döda en dinosaurie som kan ta livet av mig på två bett. Musiken fungerar bra i de lugnare områdena, men inte när jag utforskar. Jag uppskattar också att karaktärerna har röstskådespelare som pratar vid nästan varje dialog, sånt är alltid kul. Spelet ser också bra ut och är varierande i sin design när det kommer till områden. Jag vet precis när jag lämnar ett område och kommer in i ett nytt, dels för att naturen förändras om jag är i en grotta eller skog, men också för att de olika områdena har olika färgscheman på kartan, vilket underlättar. Huvudkaraktärerna ser bra ut, och det märks var de har lagt sitt fokus, för det finns sidokaraktärer som inte känns lika färdiga när de står bredvid Erza eller Ciara. Det är tråkigt när det märks så tydligt, särskilt när man lagt ner extra arbete på att vissa kroppsdelar på huvudkaraktärerna rör sig lite extra när de springer runt.
Jag är delad i min åsikt om Frontier Hunter: Erza’s Wheel of Fortune. Å ena sidan är det ett bra metroidvaniaspel när man ser till hur det är byggt och fungerar. Men å andra sidan finns det saker som stör mig, som storyn, karaktärsdesignen och bristen på tydlig information om nya attacker. Om du inte bryr dig nämnvärt om dessa aspekter kan spelet säkert vara något för dig, för det är i grunden ett bra spel med några brister som jag kanske överreagerar på. Men om du är någon som vill ha en bra story tillsammans med ett stabilt gameplay, kanske detta inte är spelet för dig.
Denna recension baseras på Playstation 5-versionen.
SPelet finns även til Playstation 4, Nintendo Switch och PC.
Frontier Hunter: Erza’s Wheel of Fortune. Lägsta pris 24,50€ (ca 282 kronor) enligt Steam.com 2024-08-19.
Recensionsex tillhandahållet av IceSitruuna.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.