Harlow

Harlow är ett 2D action-plattformspel utvecklat av Good Trouble. Ett rymdskepp med en koloni av nedfrysta människor har hamnat på fel kurs och kolonin har sovit alldeles för länge.

De enda som är vakna är skeppets många robotar, varav en är den titulära roboten Harlow. Skeppet har precis hittat en planet som ser ut att vara beboelig och Harlow skickas ner för att för att leta efter ett bra ställe att landa. Men minst lika viktigt som att landa är ju självklart att människorna ska vara glada när de värms upp och vaknar igen, så Harlow får också i uppgift att planera det grymmaste partyt någonsin, för att garantera att besättningen inte ska bli griniga. Det är en berättelse som handlar om att se ljuset i mörkare tider och att hitta en anledning att alltid vara glad utan att ta sig själv på för stort allvar. 

I grund och botten är Harlow ett väldigt simpelt spel. Roboten Harlow är en liten boll som kan skjuta iväg sig själv i vilken riktning som helst upp till två gånger, innan han måste röra terräng för att få tillbaka sina två “hopp”. Och det är egentligen allt man kan göra. Varje level handlar bara om att ta sig från punkt A till B och plocka upp tre stycken power cores på vägen. De är nästan alltid placerade så att det inte går att missa dem, man behöver alltså aldrig gå av den vägen man tar för att leta efter dem.

Det kanske låter som att det snabbt blir tråkigt, men om man tänker efter är det mycket lättare att göra ett spel intressant ju simplare det är. Eftersom spelaren bara har en handling som är möjlig är det mycket lättare att leka runt med allting utan att riskera att spelaren blir förvirrad eller fastnar. Det är få saker som hindrar spelet från att ändra på omgivningen och att introducera nya objekt som Harlow kan interagera med på olika sätt, då det redan är etablerat vad som går att göra. När det väl kommer till att introducera dessa saker gör spelet det på ett perfekt sätt. Istället för att berätta hur något fungerar kastas nya saker in utan någon anmärkning alls.

Det enda sättet att veta hur saker fungerar är att kasta sig in i dem och se vad som händer. Ibland kan det vara något bra och ibland något dåligt, men man måste ändå experimentera för att ta reda på vad det är. Att spelaren får leka runt och lära sig själv gillar jag mycket mer än att bli bombarderad av tips som löser spelarens problem åt den.

I början är Harlows levlar väldigt lätta, och är mest till för att låta spelaren bli bekväm med kontrollerna. Inte mycket mer än en rak linje med något hål man inte ska trilla ned i.

Men under spelets gång går svårighetsgraden upp något extremt. Du måste göra flera vältajmade och tighta hopp medan du undviker explosioner och konstant hålla koll så att du inte får slut på hopp utan att kunna få tillbaka dem. Många av de första levlarna tog inte ens en minut att klara på första försöket, men fram mot slutet var det många banor som jag var fast på i över en halvtimme. Trots detta kände jag dock aldrig att det blev orättvist. Självklart blev jag arg då och då och släppte ut ett och annat kraftuttryck, men jag kände ändå att jag visste exakt vad jag skulle göra, och varje gång jag dog var det inte spelets fel, utan mitt eget. Svårigheten i det här spelet gör det bara mer roligt.

Varje gång du klarar en ny bana får du också se lite statistik som låter dig veta hur bra du gjorde ifrån dig, till exempel hur lång tid du tog på dig och hur ofta du dog. Detta skapar en extra anledning att spela om samma bana flera gånger för att få den bästa tiden eller minst antal hopp. 

Harlow ser väldigt fint ut, men ändå väldigt simpelt. Det mesta av världen är bara olika former med lite olika färger för att man skall kunna urskilja dem. Närmaste jämförelse skulle vara spelet Limbo, men med lite mer liv. Detta gör att det är lätt att visuellt förstå vad det är som händer, vilket är viktigt under de senare delarna av spelet. Men det är inte heller så simpelt att det är tråkigt. Harlow använder sig extremt väl av paralax-scrollning, vilket innebär att olika element i bakgrunden flyttar sig olika snabbt, för att skapa en känsla av djup i bilden. Detta får världen att kännas väldigt stor och intressant.

Trots att självaste designen av de olika banorna inte skiljer så mycket skiljer sig bakgrunderna väldigt mycket mellan olika områden vilket får det att ändå kännas som att man faktiskt utforskar något. Något som bidrar till detta ännu mer är att varje område i spelet har sin egna färg, som allting är olika nyanser av. Detta gör också att det är lättare att komma ihåg de olika banorna, då spelaren har något att associera dem med.

Det finns väldigt lite ljudeffekter i Harlow, bara några små pip och dunsar när man slår in i saker eller hoppar. Det är spelets musik som sticker ut mest. Instrumentala, lugna, lo-fi låtar som Good Trouble skapat tillsammans med Obfusc, en musiker som bland annat gjort musiken till Monument Valley. Musiken är verkligen perfekt för bakgrunden när man måste göra samma sak om och om igen, vilket definitivt är något man gör i Harlow. Den tar inte upp för mycket plats, men den tonas inte heller helt ut i hjärnan.

Flera gånger under mitt skrivande av den här texten märkte jag att jag tappat fokus och bara satt och trummade på bordet åt spelets soundtrack. Även om man inte vill spela det här spelet, vilket man borde, går det att lyssna på soundtracket på Spotify under titeln “Signals From Orbit EP”. Så gör dig själv en tjänst och sätt på den nästa gång du inte har något bättre för dig.

En av spelets vanligaste problem är låsta dörrar.
För att öppna dem måste du putta en nyckel till ett nyckelhål.

Jag hoppas att jag har gjort det tydligt vid det här laget, men jag älskar verkligen det här spelet. Jag hade inga problem med spelets design i grund och botten. Det negativa jag stötte på var väldigt små buggar eller saker som är väldigt lätta att implementera, men det är ändå värt att notera att de finns. Några problem med hur knappar var mappade på gamepads och att spelet inte pausas när man tabbar ut är bland de största problemen jag stötte på. Så om du är väldigt lättirriterad av småsaker som inte fungerar helt som du vill, kan det ändå vara bra att vänta några veckor på fler uppdateringar och fixar. Good Trouble är hittills bara en enda person, och spelet är så pass nytt, att det fortfarande arbetas på konstant. Det är därför mycket möjligt att det jag nämnt är fixat när detta läses, och att det kanske är helt nya buggar som dykt upp, så håll ett öga på spelets patch notes om ni är osäkra.  

Harlow är kriminellt underskattat, och det gör mig lite ledsen att se hur få personer som har upplevt det. Spelet är inte långt, bara några timmar, och det är väldigt billigt, så du har väldigt lite att förlora på att pröva det. Jag kan inte rekommendera det tillräckligt mycket.