My Time at Sandrock

Ibland behöver även ’cosy game’-spelare komma bort från farming-träsket. Men om du ändå är sugen på att spela något med alla de välkända elementen? Ja varför inte krydda livet i det lilla samhället med monster och undergångstema?

Jag älskar verkligen många av de spel som klassas som mysiga spel, eller cosy gaming, men ibland kan den vanliga formeln med att du får en bondgård från en släkting kännas lite väl hemtamt. Om ett spel då även inkluderar min andra favorittyp av underhållning, en bra historia, så kan ett invant system lyftas upp till något helt nytt.

Som en av samhällets två nya byggare får du ett hus med en liten utomhusyta där du kan bygga dina prylar och manicker. Arbetet som byggare går ut på att samla in material och konstruera allt ifrån basgrejer som grytor och möbler, till avancerade maskiner som ugnar och rälsvagnar. Oftast krävs det även att du raffinerar de material som du finner och formar om dem till specifika delar innan du kan montera slutprodukten. Lera måste kanske göras till tegelsten och koppar smältas till tackor som kan spinnas till koppartråd.

För varje större slutprodukt finns det ett recept i din handbok som förklarar vart du kan få tag i grundmaterialet, vilka maskiner du behöver för att omvandla eller bygga de olika delarna samt hur många du behöver av varje. Hela kedjan från grundmaterial till färdig slutprodukt känns igen från många liknande spel i genren. Den bakomliggande tanken att detta är ditt primära arbete och uppehälle gör enligt mig hela processen att samla material och bygga de olika maskinerna mindre som en bisyssla och mer som en grundbult i spelet.

Grundtanken med ditt arbete som byggare är att du ska ta dig an uppdrag från anslagstavlan i byggargillet. För varje uppdrag får du en viss summa pengar och erfarenhetspoäng. Ibland får du även något extra som material eller specialvaluta för att handla i gillets egen butik. Alla uppdrag har en ranking som avgör hur svårt eller brådskande ett uppdrag är och belöningen höjs därefter. De erfarenhetspoäng som ges som en belöning för utfört arbete höjer din ranking som byggare vilket kan ge dig möjlighet att ta dig an svårare uppdrag allt eftersom.

Det är inte bara uppdragen i gillet som ger erfarenhetspoäng. Allt du gör i spelet ger poäng och när din karaktär går upp i nivå kan du använda unika poäng för att låsa upp funktioner i ett av fyra skill-träd. Systemet liknar ett RPG-system där du kan välja fördelar som passar din spelstil, som att öka mängden XP när du hugger ved eller minska vattenåtgången vid produktion.

Att samla in material är inte helt enkelt. Det faktum att Sandrock är ett samhälle i öknen gör att vatten är en bristvara, men alla dina maskiner kräver vatten. Det gäller att hålla koll både på bränslet och vattennivån för att dina maskiner inte ska stanna av. Materialen över lag är även de lite klurig att få tag i. Saker som metall och gummi kan du enbart få genom att återvinna skrot från den gamla civilisationen. Och träd får du inte hugga ner, utan det måste du återvinna från trähögar du hittar eller samla på dig ved från mindre buskar.

Allt detta gemensamt tycker jag gör att spelet verkligen står ut ur mängden. Även om vi sett lite liknande spel innan som No Place Like Home där vi samlar på oss material i en postapokalyptisk värld, tycker jag personligen att My time at Sandrock har hittat ett vinnande koncept med en god avvägning mellan bekanta element och ett nytt tankesätt för hur de används.

Vid sidan om spelmekaniker och grunduppdraget som byggare finns det en berättelse som jag vet att flera andra recensenter ute på nätet tyckt varit lite si så där. Men för den typ av spel som det är tycker jag den är på topp. Detta är inget RPG i sin rätta mening, det här är ett mysspel. Därför tycker jag att den relativt långsamma takten där samhället stöter på olika kriser som de gemensamt hanterar passar spelets tema perfekt. Det är inte du som spelare som måste lösa alla problem, även om du inte har pengar eller resurser till att laga en hel järnvägsbro, så löper berättelsen på och övriga invånare lämnar in material och pengar för att stödja återuppbyggnaden.

Om du inte vill så måste du som spelare inte heller delta i alla de evenemang, möten och händelser som sker i Sandrock. Vissa saker är så klart en del av huvudberättelsen med cut-scenes och dialoger, men krismötena kan du skippa om du vill. Det kommer en sammanfattning av vad som sades på mötet i ett brev till din brevlåda dagen efter. Detta ger spelare en helt annan frihet än när du som spelare automatiskt blir teleporterad till en plats eller helt missar vad som pågår om du missar ett möte.

Evenemangen är dock enligt mig något särskilt. Istället för att alla bara samlas och stå statiskt på torget som i många andra liknande spel så finns det flera minispel som flera karaktärer deltar i. Till exempel damtävlingen till fördel för en matinsamling eller spökjakten under halloween då hela byn dekorerats med banderoller och kaktusspöken. På detta vis känns de olika minispelen mer meningsfulla än i flera andra liknande spel jag spelat.

Utöver dessa gemytliga delar av spelet finns det även ett visst moment av strider. Med flertalet olika typer av vapen som pistol, knivar, tvåhandssvärd med mera, strider du mot allt från galna hönor med raketer till ödlevarelser med armborst. Det finns ett system för att få din motståndare i obalans genom att få in tillräckligt många träffar på rad och efter det göra mer skada. De fiender du stöter på är i olika nivåer precis som du och likt din spelkaraktär så blir de allt starkare för varje nivå.

Att slåss mot dessa är en del av berättelsen som inte går att undvika och en bit in går det även att genomföra en sorts boss-rush med olika typer av belöningar som behövs för att bygga vissa maskiner. Detta ger spelet en ny dimension som friskar upp det vardagliga livet i Sandrock.

Givetvis finns det ett dating-system och möjlighet att fiska, samt att ha olika typer av djur och även en stamina-nivå att hålla koll på. Men att odla olika grödor låses inte upp förrän en bra bit in i huvudberättelsen, och det är lite annorlunda än vad vi är vana vid. Grödorna behöver inte vatten varje dag, utan har en mätare för hur länge vattnet räcker, men jorden måste stadgas upp innan den går att odla. Så odlingen är enligt mig så pass komplicerad att den snarare utgör en möjlighet än något jag faktiskt använde mig av.

Jag har spelat med mus och tangentbord och tyckte att kontrollerna då var enkla och oftast självklara. Menyerna tar ett litet tag att lära sig navigera i, men ger sedan en bra översikt av olika uppdrag och delarna för nästa mackapär vi ska bygga.

Ljuden och musiken är vad vi kan förvänta oss, jag har spelat lika mycket med spelets musik eller med en podcast i bakgrunden. Ljudeffekterna är inte lika störande som i en del andra spel i genren. Flera delar av dialogen kopplat till berättelsen är dock röstskådespelad med genuina och relativt duktiga röstskådespelare. Detta höjde verkligen inlevelsen i berättelsen för mig.

My time at Sandrock utspelar sig i samma värld som My time at Portia, men enligt mig har uppföljaren lyckats bättre med att stå ut ur mängden. Trots en del buggar som kvarstår sedan early access-versionen passade det här spelet verkligen som handen i handsken för mig. Som en frisk fläkt i cosy gaming-genren tror jag att My time at Sandrock kan toppa mångas Game of the year-listor och det kommer definitivt göra det för mig. Står ditt val mellan detta och det omtalade Fae Farm rekommenderar jag starkt att lägga dina pengar på My time at Sandrock då det är både billigare och ett bättre spel.