När jag fick höra att de skulle göra ett TV-spel baserat på Jumanji: Welcome to the Jungle blev jag glatt intresserad av det. Filmen var rätt kul och de har ju hela TV-spelskonceptet redan färdigt, så det borde ju vara hyfsat enkelt att göra ett kul/intressant spel av det. Så att försöka förklara hur besviken jag är över Jumanji: The Video Game är smärtsamt enkelt.
När jag startar spelet första gången får jag en snabb genomgång av karaktären Nigel över hur spelet fungerar, dels vilka knappar som gör vad samt vad mina uppgifter under är under spelets gång. Jag har totalt tre uppgifter att fokusera på: leta upp spelpjäserna till Jumanji, besegra fiender samt ladda obelisker med kraften från ädelstenen Jumanjis hjärta. Om du har sett filmen så vet du vad jag pratar om, om du inte har det, så kan den vara kul att titta på. Spelet ska ju vara baserat på filmen, men förutom de spelbara karaktärerna, ädelstenen, spelpjäserna och själva namnet så har spelet inget att göra med filmen. Jag hade ju förväntat mig att man spelade igenom de olika nivåerna från spelet, omgjorda för att kunna fungera som TV-spel. Istället får jag välja mellan totalt fyra olika nivåer att spela, där jag enbart gör de tre uppgifterna jag nämnde tidigare, varken mer eller mindre.
Man har fyra karaktärer att välja mellan, dessa är Dr. Smolder Bravestone, Ruby Roundhouse, Prof. Shelly Oberon samt Franklin ”Mouse” Finbar. Alla karaktärer har varsin specialförmåga samt vapen, så man spelar inte på riktigt samma sätt med dem. Men det påverkar inte hur man spelar banorna något, mer än att man behöver hålla lite extra koll på ammunitionen eftersom alla har olika. Det ligger dock friskt med ammunition runt på banorna, tillsammans med granater och väskor med hälsa. Något annat som finns lite varstans på banorna är små totemfigurer man kan skjuta på för att få extra poäng, och dessa är bannemig överallt och det kvittar vart man står och skjuter dem, de ger ändå samma poäng. Poängen är för att visa vem som var effektivast när man spelar multiplayer, och för att se om man kan klå sin förra highscore.
Alla karaktärer har lika mycket hälsa, samt tre extraliv under banorna. Det kvittar egentligen med extraliven, för även om du är på väg att få slut på dem så fylls de på efter ett tag igen, utan att du gör något mer än överlever. Jag känner att det hade varit effektivare, och mer intressant för mig som spelare om de inte fylldes på under den banan jag spelar på. För då hade jag varit mer mån om att hålla mig vid liv.
På tal om att hålla mig vid liv så dyker det upp fiender medan man letar efter de olika spelpjäserna eller laddar obelisken. När man letar efter spelpjäserna dyker de upp i små trupper och blir snabbt nedskjutna, men när man laddar obelisken fortsätter de komma tills obelisken är fulladdad. Stunden man laddar obelisken är de mest intensiva i hela spelet, vilket inte säger så mycket, men jag har ändå fullt fokus för det blir snabbt kaos med alla fiender som springer runt och granater som kastas. Det finns en sorts fiende som är odödlig, och som alltid vaktar en av de fyra spelpjäserna, denna fiende är djuret. Djuret kan vara en björn, noshörning eller flodhäst och jag kan inte döda dem utan de går bara runt pjäsen jag är ute efter och om de får tag i mig så förlorar jag ett liv direkt. Granater fungerar inte, att tömma min ammunition fungerar inte heller och de två är de enda sätten jag har att skada fiender på. Det är så oerhört frustrerande att inte veta hur jag ska hantera dem, en gång offrade jag mina datorkontrollerade medspelare bara för att komma förbi den förbannade björnen. PETA är säkert väldigt nöjda över att man inte kan skada djur i spelet, men just nu är inte jag det.
Jag är inte helt säker, men det låter som att det är skådespelaren Rhys Darby, som spelade Nigel i filmen, även ger röst åt honom i spelet, vilket fick mig att tro att även de andra skulle låna ut sina röster till spelet. Oj vad fel jag hade. Istället för att höra Dwayne ”The Rock” Johnsons karaktäristiska röst komma från Dr. Smolder Bravestone, hör jag istället vad som låter som en ung man som ännu inte hamnat i målbrottet. Den enda spelbara karaktären som låter som skådespelaren är Prof. Shelly Oberon, som spelades av Jack Black, men jag har ingen aning om det faktiskt är han eller om det är någon som låter väldigt lik. Det är inget stort problem, men jag känner att om man har ett spel baserat på en film, med karaktärer från filmen, så vill jag höra skådespelarnas röster. Om man dessutom tar i åtanke hur ofta de säger samma fraser om och om och om igen, blir det snabbt tröttsamt.
Jag har några positiva saker att säga om spelet dock. Det första är att kontrollerna är stabila och karaktären gör det jag säger utan några bekymmer. Det kan vara svårt att sikta ibland, men det problemet tycker jag alla skjutspel har när man spelar på konsol. En annan positiv grej är att ljuddesignen, förutom rösterna, låter rätt bra. Atmosfären låter bra både i min soundbar och mitt headset när jag spelar med alla fåglar, apor och djungelljud. Även fällorna låter bra när man passerar dem, men sen har vi grafiken. Nu spelar jag visserligen på Nintendo Switch men jag får obehagliga minnesbilder från när jag spelade Telltales Game of Thrones på min Playstation 4 under tiden jag spelar. Allting ser så kladdigt ut, så det känns som att jag spelar på mitt Xbox Original.
Slutligen vill jag säga att mina förhoppningar om ett kul Jumanji spel krossades inom en timma, det tog inte längre tid än så för mig att se vad det var för sorts spel. Med sin prislapp på 400 kronor så är det inget jag kan rekommendera till någon i nuläget, eller någonsin.
Denna recension baseras på Nintendo Switch-versionen.
Spelet finns även till Playstation 4, Xbox One och PC.
Jumanji: The Video Game. Lägsta pris 399 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-11-22.
Recensionsex tillhandahållet av Bandai Namco.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.