A Quiet Place: The Road Ahead

Hur skulle du klara dig i en värld där en enkel nysning kan få dig brutalt mördad av ett okänt väsen? Där du dygnet runt måste vara tyst och tvingas leva med tanken på att råka slå till något med foten som kan föra oljud, kan vara det sista du gör. Det är vad vi får leva oss igenom i A Quiet Place: The Road Ahead.

A Quiet Place: The Road Ahead är baserat på filmserien där varelser från yttre rymden har invaderat världen och nästan tagit död på majoriteten av mänskligheten och de kvarvarande försöker leva sina liv så tysta som möjligt. Vardagen består av att försöka samla föda, ta hand om de som finns kvar och försöka hitta en plats att leva där du inte behöver oroa dig för att råka föra oväsen.

Om du undrar ifall du måste ha sett filmerna för att kunna ta del av spelet kan jag säga redan nu att du behöver ej ha sett någon utav dem, jag har inte sett dem och hade inga problem med att förstå vad som pågår eller vad som har hänt. Dels för att det här är en helt separat historia i A Quiet Place-universumet och att du som spelare får ta del av hur världen blev som den är och varför. Det kommer komma tillbakablickar i spelet som visar hur vardagen var innan den förödande dagen då meteorer slog ner. Vi får följa hur kaoset utbröt och vår värld som vi känner till den blev tyst och öde.

Vår historia inleds med att vi får träffa på vår protagonist Alex och hennes pojkvän Martin som är utomhus och tittar på naturen och djuren som rör sig runt där de bor. Martin spelar ett spratt på Alex som gör henne väldigt stressad vilket i sin tur leder till att hon får en kraftig astmaattack. Allt detta utspelar sig innan metiorerna slog ner och världen sattes i brand av monster som inte kan se dig, men ade kan höra dig och gör du ett oljud så kommer de att attackera. Efter att Alex och Martin själva har dragit iväg för att leta proviant och andra resurser till sjukhuset där de och andra överlevande bor, kommer Alex värld att slås i spillror. Efter att först ha gjort ett graviditetstest och bekräftat att hon är gravid med Martins barn som han blir överlycklig över, händer det som inte får ske; Alex ska kliva över en stock som går sönder med ett krasande ljud och hennes ben fastnar i stocken.

I ett heroiskt och självuppoffrande utfall lockar Martin till sig monstrets uppmärksamhet och hans historia tar slut här. Detta är inte en direkt spoiler då detta händer under spelets första nutida uppdrag de har tillsammans, men det är en händelse som Alex kommer att reflektera på under resans gång och dess konsekvenser de har för henne hos de hon bor tillsammans med.

En tuff och hård väg väntar Alex som hon måste göra själv.

Alex astma och hur lätt hon har att få attacker kommer spela en stor roll genom spelet. För att hålla attackerna och stressen i schack behöver hon ha tillgång till tabletter och inhalatorer som kommer lugna henne och göra så att hon inte får en ofrivillig attack vid sämsta tillfället. Samt att om hennes astma verkar vara riktigt illa så kommer hon inte att kunna anstränga sig väldigt mycket. Då kan bara att bära saker få astman att blossa upp och hon måste släppa det hon har och vila upp innan hon kan fortsätta. Spelmässigt är det här en mekanik som har lagts in för att dra ner på tempot och att du inte ska kunna göra saker precis hur som helst, samt att det blir ett hinder för Alex och dig som spelare som hela tiden måste hålla ögonen öppna för tabletter och inhalatorer spelet igenom.

För att ge en visuell bild av Alex astma och stressnivå finns det en bild av en lunga uppe i vänster hörn som representerar hennes tillstånd; är den vit är hon okej och är den röd så är en attack inte långt borta. Vid ansträngning kommer den att pulsera och sakta men säker gå mot det röda hållet. Jag måste säga att jag själv som är astmatiker funderar på hur illa hennes astma måste vara då hon inhalerar stup i kvarten eller knaprar piller i överflöd. Vid ansträngningsastma kan jag förstå att du kan använda inhalator vid behov, men här är det vid nästan varje aktivitet hon utför som hon måste använda inhalatorn, vilket ej är rekommenderat. På ett plan kan jag relatera till hur det kan vara för henne, men samtidigt känns det som utvecklarna dragit upp hennes känslighet till 110%. Visst det är ett spel och det är en spelmekanik för att göra spelet mer utmanande och en sak som du som spelare hela tiden måste hålla under uppsikt, samt leta efter inhalatorer och tabletter istället för att bara ta dig igenom spelet utan några problem.

För det kommer komma tillfällen då Alex måste bära på saker så som tunga påsar med sand eller långa plankor för att kunna ta sig över hinder. Vid dessa tillfällen kommer hennes tillstånd bli sämre om du inte tar det lilla lugna och tar dig framåt i sakta takt.

Utöver allt som har med Alex astma att göra måste du också vara väldigt tyst när du gör något i spelet. Vill du röra dig framåt måste du se till att göra det sakta, så att du inte för oväsen när du kliver över t.ex. en massa löv som ligger på marken eller råkar plaska till i en pöl. Det finns en variation på underlag och alla för olika nivåer av oväsen, om det inte vore illa nog så finns det även objekt som kan vara i din väg som kan ställa till det för dig.

Det kan vara så att det ligger en tomburk på marken som du inte ser i mörkret och du råkar sparka till den, ja då är du troligtvis död. Det finns andra objekt som metallådor eller tunnor som kan föra oväsen om du råkar komma åt dem så att de flyttar på sig, vilket lätt kan hända om du försöker smyga förbi smala passager i ett hus, tunnlar eller mellan bilar som står övergivna. Men det som du kommer spendera mycket tid på är att öppna upp dörrar eller lådor. För du kan såklart inte bara rycka upp dörrarna för då kommer de gnälla och föra oväsen som kommer locka monstren till din position. Jag spelade spelet med handkontroll och för att öppna upp en dörr måste du med vänster tumspak sakta, väldigt sakta trycka uppåt eller nedåt beroende på vilket håll dörren går. Aldrig har jag suttit så länge i ett spel och sett dörrar eller lådor öppnas så långsamt som jag har gjort här.

Phonometer till din hjälp!

Men för att avgöra hur mycket oväsen som vi för när vi rör oss runt i omgivningarna har vi en apparat som Alex har tillverkar; Phonometer. Denna finurliga Phonometer mäter ljudnivåerna på vår omgivning via en blå stapel till vänster, till höger mäter Phonometern i en röd stapel hur mycket ljud Alex för när hon rör sig framåt eller när hon gör något. Genom att ha den framme så mycket som det går kan du utröna om du kan röra dig snabbare och kanske föra lite mer oväsen om omgivningens ljudnivå är hög och kan dölja det oljud du för just då.

Men om du skulle föra mer oljud än vad din omgivning gör kommer du att bli uppmärksammad av ett av de monstren som tagit över vår värld. För du för mycket oljud kommer det sista du ser vara ett av dem hoppandes mot dig och du får nu snällt börja om från senaste sparningen. Monstren kommer att röra sig runtomkring Alex, så det gäller att ibland röra sig ur vägen för dem annars är du dödens lammunge. För det mesta kan du sakta röra dig runt dem utan att vara orolig för att de ska ta dig. Dock kommer problemet med att Alex blir väldigt stressad när ett monster smyger förbi henne och stressnivån kommer sticka iväg och en attack är inte långt borta.

Tabletter äter du upp när du hittar dem och är inget som du kommer bära på dig, inhalator kommer Alex att bära med sig ett par stycken. Men att använda en inhalator betyder att den kommer låta och vanligtvis är det precis över bakgrundsljudet, så monstret kommer uppmärksamma att något lät och kanske komma och undersöka. Måste även säga för dem som ej vet något om monstren, de är helt blinda och förlitar sig bara på sin hörsel, så du kan lysa på dem med din ficklampa utan att oroa dig att bli upptäckt.

Håll ögoen öppna för tabletter och inhalator.

Monstren vet du när de är i närheten då de har ett klickande ljud som kommer från dem. Det påverkar lite hur snabbt du rör dig framåt över områderna, för börjar du höra klickandet från en buske eller ovanför dig så kan det hända att du saktar ner i fruktan att du för för mycket oväsen och kommer snart dör på grund av det. Så håll öroen öppna för deras klickande ljud, då vet du i alla fall att de är i närheten.

Jag tyckte att det var relativt lätt att ta sig förbi monstren i de flesta områden som du kommer att besöka, det gällde bara att ha koll på vart du kunde röra dig så du var ur vägen för monstren eller att du kunde förflytta dig till ett ställe där mer oljud fördes så du ej kunde hittas. Men det var ett område mitt i spelet där jag dog och dog, samt dog lite igen för att monstrets AI var irriterande och dum. Vanligtvis reagerar monstret på ljud och rör sig mot ljudkällor, vilket gör att du kan kasta saker för att locka bort monstret om du måste bära något tungt och ej kan hoppa över lådor med föremålet i handen. Men här var det som att den konstant var runt där jag var, fast jag ej förde något ljud eller gjorde något fel. Monster kan hoppa upp på saker för att få en bättre koll på omgivningen, vilket jag då tänkte ”gött den är däruppe då smiter jag förbi här under den”, men så hoppade monstret ner i huvudet på Alex fast den aldrig hoppat ned så tidigare. Jag blev väldigt frustrerad och stängde bara av spelet efter X antal dödsfall där jag ej gjort något fel utan bara att spelets monster AI var super irriterande och alltid på mig. SUCK!

Men skam den som ger sig och dagen därpå hoppade jag in och tog området på första försöket, spelet kanske lät mig komma undan billigt där då den kände att jag behövde det. Och då spelade jag ändå spelet Normal på svårighetsgrad, vilket är standard. Skillnaden mellan svårighetsgraderna, Lätt, Normal och Svår är hur mycket monstret plockar upp ditt ljud (hur dödlig den är baserat på hur mycket du låter) och hur mycket resurser det finns att hitta i din omgivning.

Hmmm, vad tror ni jag behöver här?

Det finns även fällor i din omgivning som du måste undvika, om det så är björnfällor eller flaskor som sitter fast på rep som är spända över vägen dit du ska. Dessa går att undvika, björnfällorna kan du bara gå runt och vid flaskorna får du upp en prompt på knappar du måste hålla in för att deaktivera fällan.

Något som finns här, som du kan välja bort om du vill, är de numera klassiska gula markeringarna i spelet på vart du kan klättra över, ta dig förbi eller interagera med. Bra för dem som vill se vart de kan ta sig vidare, men valbart om du vill få mer inlevelse utan dessa ”hjälp”-markeringar.

Spelet har även en gimmick som jag anser bara är till för Youtubers, du kan plugga in din mikrofon och det ljudet som du för i den kommer plockas upp i spelet och monstret kommer reagera på det. Medan jag spelade så sa jag inte mycket förutom ett par svordomar efter att jag hade blivit dödad, men jag skulle inte ha mikrofonen igång och sitta pratandes medan jag spelade spelet. För en Youtuber blir det svårt att göra en intressant genomspelning om de ej har en intressant dialog under spelets gång, där de beskriver vad som händer eller vad de tycker, där förstår jag att det kan finnas en plats för funktionen. Men som sagt en väldigt gimmickartad funktion.

Spelet har utöver introduktionen som är spelets ”Tutorial” tio stycken områden som du ska ta dig igenom, det är stor variation på dessa områden. Vi kommer röra oss från ett övergivet sjukhus, genom skogen, igenom ett campingläger och ner till ett hamnområde. Även fast de olika områdena är varierade, kommer det vara samma typ av saker vi som spelare kommer göra; leta resurser, smyga sakta framåt och undvika monstret samt öppna dörrar väldigt långsamt. Med det sagt kommer det komma nya saker som vi kan lära oss spelet igenom, jag tror till och med på en av de sista områdena fick vi lära oss något nytt. Men på det stora hela vet du vad du har att se fram emot om du kört introduktionen av spelet.

En av tillbakablickarna på hur livet var innan.

Med det sagt om spelmekaniken och dess upplägg, kommer det vara väldigt liknande spelet igenom. Det är stunderna när Alex får andas ut som jag fann mest intressanta. När hon till exempel hittar ett skyddsrum där det finns brev, lappar och andra saker som hon kan interagera med. Det är väldigt rörande historier som du kan hitta och läsa om. Ett exempel är om ett par som hittar en övergiven ung flicka som inte skulle överleva om de ej tog in henne. Varför det var svårt för dem i början var för att de hade själva haft en dotter som var obotligt sjuk och inte klarade sig. Även om de visste hur svårt det var att förlora någon, speciellt sitt barn så kunde de ej överge flickan och var beslutna att offra allt för hennes skull. Det finns historier eller korta meddelanden mellan människorna som genomlevde invasionen och hur de överlevt, jag fann dessa väldigt givande och de byggde ut världen i mitt sinne om hur den var, vad som hänt och hur det gått för dem. Vanligtvis så har det ej gått vägen, men chansen för ett liv i fred fanns där.

Vilket är vad historien handlar om, Alex kamp för att hitta en plats där hon kan hitta ro och föda sitt barn. Ett barn som inte kommer få lära känna sin far Martin, för att han offrade sig för att ge Alex och deras ofödda barn en chans på livet. Spelet är en lång och farlig färd för Alex på jakt efter en plats där monstren inte finns. Hon stöter på rykten om att det finns en plats dit de kan ta sig, men hindren på vägen är många och hon får känna mycket smärta för de som inte finns med henne längre. Jag tycker om återblickarna vi får i spelet, som visar hur deras liv var precis innan meteorerna föll på vår värld. Vi får även en kort inblick i hur det såg ut medan världen blev attackerad och deras desperata färd därifrån.

Om vi pratar lite kort om spelets utseende tycker jag väldigt mycket om det, det kommer ibland vara väldigt mörkt men att jag tycker att spelet ser riktigt bra ut och jag hade inga problem under min genomspelning med några buggar, lagg eller annat som kan störa spelupplevelsen. Ljudmässigt så uppskattade jag det mer än så, då spelet går ut på att vara tyst så vi har mer ambienta ljudkällor, eller monstrets klickande när de har hört dig. Som jag sagt med långsamma dörrar så har jag svurit tyst när jag haft en gnällig dörr som skulle kunnat orsaka min död, men det ger inlevelse i hur det är att leva när minsta ljud kan vara ditt sista.

A Quiet Place: The Road Ahead är ett spel som kan bli väldigt repetitivt med dess spelmekanik och hur du ska smyga runt i världen för att inte föra något ljud alls. Men jag gillar dess historia, det är väldigt starka känslor som finns här med de inblandade och att se den förstörelsen som vår värld genomgått av de invaderande monstren. Spelet kan vara frustrerande ibland, men jag känner att jag är glad att jag tagit mig igenom det och fått en riktigt bra upplevelse. Är det en perfekt upplevelse? Kanske inte men den var bra så länge den varade. Spelet är varmt rekommenderat och som jag skrev innan, du behöver ej ha sett filmerna för att uppskatta dess historia eller få vetskap om vad som händer.