Armored Core VI: Fires of Rubicon

Armored Core är tillbaka, kommer det att visa var skåpet ska stå när det kommer till mech-stridande eller kommer det lämna oss som en hög av skrot längs med vägen?

Armored Core VI: Fires of Rubicon är det senaste spelet i en serien som legat i dvala sedan 2013. Utvecklarna FromSoftware är mer kända nuförtiden för sina Souls-spel vilket kan få vilken spelare som helst att ta ett steg tillbaka, något som även jag kände inför tanken om att sätta mig ner med spelet. Men hur är det egentligen att styra runt din AC (Armored Core) på stridsfältet, är det lätt att ta sig an (både sett till Mech-enheten och spelet på det stora hela) eller bör du tänka en gång till innan du gör ett köp?

Armored Core är en spelserie där du är en pilot som strider i en enorm mech eller AC som de faktiskt heter. Här intar vi rollen som en legosoldat som försöker slå sig in och få jobb från de stridande fraktionerna som slåss om de åtråvärda resurserna som finns på planeten Rubicon 3.

Vi har till vår hjälp vår kontaktperson som är den som hjälper oss att hitta en legosoldatslicens från AC som har blivit förstörda, detta är vår väg in för att kunna ta oss an kontrakt från de olika fraktionerna. De stridande fraktionerna slåss om de resurser som finns på Rubicon 3, men de är inte villiga att dela med sig eller göra saker på ett fredligt sätt och det är här du kan få in foten på marknaden.

Alla uppdrag och dialoger med de som du får uppdrag ifrån kommer bara vara på en uppdragsskärm där de pratar om vad uppdraget kan gå ut på eller vilken fraktion det är som vill ha din hjälp. Det är väldigt lite som visas upp av fraktionerna utöver deras AC som vi får skjuta sönder på uppdragen, men annars syns inga människor till i spelet.

Spelet har en väldigt öde design över alla banor och uppdrag, det finns inget liv i dem utöver sagda fientliga AC som du kommer stöta på. Jag finner att det är lite tråkigt att vi inte får se liv i världen, vilket skulle gett det hela lite mer dynamik sett till striderna, som att det faktiskt skulle funnits oskyldiga som kunnat hamna i kläm i dessa strider. Men icke, bara rostig metall och ödesmättad dystopi – vilket förvisso inte är fel i sig självt, men som gör det hela en aning monotont.

Men det är ju inte vad Armored Core går ut på, utan det är att strida och bygga din AC till att bli precis så som du vill ha den. Det finns väldigt mycket att ändra om på din enorma mech, allt från armar, över- och underkropp till axelmantlade vapen och vilka motorer du vill ha installerade. Har du en fäbless för att röra dig snabbt mellan fienderna? Bygg den AC:n, eller vill du rulla in som en tank och bara mosa skiten ur fienderna kan du också bygga din AC på detta sätt. Men… Det kanske inte alltid kommer att fungera så bra med att bara hålla dig till en version av sin AC. När du startar upp spelet har du redan din starter-AC och med den kan de första banorna klaras av utan problem. Men skenet kan lätt bedra tills du kommer till vad jag skulle kalla spelets första boss vilket är en stor helikopterliknande mördarmaskin som bildligt talat sköt sönder mig på bara några sekunder. Det gäller att testa sig runt med de olika AC delarna som gives efter du har klarat av banor eller som du har köpt till dig, dessas kan vara lösningen på de flesta problemen i spelet.

Det finns som jag skrev ovan en mängd komponenter du kan byta ut och ändra på din AC, det kan ibland bli väldigt mycket att hålla koll på, speciellt om du är helt ny för Armored Core serien eller mecha-spel rent generellt. Dels hur mycket energi den har, hur tålig den är, dess vikt, och klarar din AC att bära om du har fel typ av ben på den? Det är siffror deluxe som du kan stirra dig blind på, det finns nya delar vilket är 60% bättre på alla stats men att den har en svaghet och även en sådan sak kan vara det som gör dig till en rykande hög skrot om du väljer något som inte matchar ditt spelsätt. Jag köpte till mig en bandvagns-underdel och tyckte att det skulle vara bli coolt att ha och min AC är stod där nu likt en enorm tung best – en som säkerligen skulle skrämma vem som helst. Tyvärr visade det sig att styrningen på denna underdel var horribel och jag svor högt och ljudligt när fienderna snurrade runt mig medan jag febrilt försökte styra ifrån dem. Som tur var har alla AC raketmotorer monterade på sig för att kunna flyga upp på högre avsatser eller använda för att snabbt förflytta sig ifrån en bunt fiender – vilket räddade dagen denna gång. Men förändring var tvungen, och jag bytte istället till ett par andra ben, vilket lyckosamt nog kunde bära upp den enorma överkroppen med alla tunga vapen. Nu kunde jag faktiskt styra min AC som jag ville och enkelt röra mig runt fienderna och ta ut dem utan problem. Något som fienderna snabbt blev varse när de så sakteligen förvandlades till glorifierat rymdskrot! Det visar ändå att spelet alltid ger dig en väg, men du behöver hitta den själv.

Det som jag finner väldigt trevligt med de olika banorna är den frihet med vilket du får över hur du vill ta dig till ditt mål, det finns sällan en satt väg du måste följa utan det är helt upp till dig. The Wall som är en relativt tidig bana i spelet visade upp det väldigt tydligt i att det är upp till dig hur du vill ta dig fram. Här kan du kliva rakt in i staden mot väggen, men det finns en mängd kanoner som kommer se dig och skjuta dig sönder och samman om du ej är väldigt försiktig, eller så kan du smyga dig runt hela staden längs med kanten och ta ut kanonerna bakifrån och sen slå ut resten av fienderna som finns i staden. Vissa banor är väldigt rättframma där det kanske bara finns ett mål, och inte så mycket variation kring hur du tar dig till ditt mål. Men överlag fann jag ändå att det fanns en skön variation i hur vi kan ta oss an och rör oss över banorna.

Åka rakt in i smeten eller smyga runt på sidorna och undvika kanonernas attacker?

Men det finns något som kommer stoppa oss ganska snabbt och det är den branta kurva som helt plötsligt sticker upp när du stöter på en boss, du kan ha glidit igenom resten av banan utan problem tills du kom fram till bossen och vips så är du mos. Här spelar det egentligen ingen roll hur duktig du är på att manövrera din AC och att flyga iväg vid rätt tillfälle, har du inte rätt typ av vapen på din AC kan striden vara avgjord innan du ens har kommit till bossen. En tidig boss är en tank med en enorm sköld på fronten som gör att du kan inte ta dig an honom från fronten utan måste röra dig runt honom, problemet var att mina vapen var tagna för att snabbt kunna ta ut fiender framför mig och gjorde att jag fick gå tillbaka till skrivbordet och plocka ihop mig en ny AC med rätt typ av vapen. Som tur var hade jag råd att köpa missiler som skjuts upp och träffar fienderna ovanifrån och gör kan komma förbi den dumma skölden på bossen.

Som ni kan läsa finns det mycket att tänka på när det kommer att bygga din AC och vad för typ av vapen eller uppgraderingar du ska införskaffa. Men som vanligt kostar alla nya AC -delar och vapen pengar, vilket du tjänar in baserat på hur bra du har gjort ifrån dig på uppdragen. Men om det finns ett vapen eller AC-del som du är ute efter och det saknas pengar och du är fast på en bana frukta inte då du kan bara köra om gamla banor och tjäna pengarna du behöver.

Köp till dig uppgraderingar som ger dig fördelar i striderna mot andra AC.

Spelets bandesign är ibland lite… tråkig om jag få vara helt ärlig, det är stadsdelar som är ödelagda och det finns några få objekt utspridda här och där. Det känns som utvecklarna fokuserat mer på striderna och AC än att ge oss lite mer intressanta områden att strida på. Men det är väldigt objektivt vad spelare vill se på banorna, jag hade gärna sett som jag skrev tidigare lite mer liv än bara fientliga AC som vandrar omkring på banorna, kanske lite mer färg än den grå-bruna färgschemat som spelet har, min knallgröna AC sticker ut som bara den.

Ser vi till musik och mer atmosfäriska ljud tycker jag det är helt okej, musiken slår igång när något händer och pumpar på under striderna, vilket jag gillar. Dess stämning visar bara mer upp att det är en öde och lite död värld vi är på med vinden som susar och maskinerier som låter. Röstskådespelarna gör ett hyggligt jobb med det lilla de har att arbeta med, manuset är inte det viktigaste i spelet så den berättelse vi får berättade genom röstskådespelarna tycker jag de gör ett bra jobb med att förmedla ambitionerna av de personer vi får interagera med.

Kontrollen i spelet (spelades med handkontroll) är väldigt lätt att komma in i och det är ytterst sällan jag inte vet vilket vapen som kommer användas när jag trycker på en knapp, det är väldigt lätt som jag sa att lära sig och tack vare det kan du som spelare kunna åka runt och nu försöka ta sönder på allt motstånd utan att krångla med att minnas vilken knapp som gör vad. Jag tycker om när vi gjort det så enkelt som möjligt att kunna komma igång med spelandet och att det ej är allt för många saker vi måste komma ihåg, nu är det bara att försöka utnyttja dina färdigheter och styra runt din AC som en gud och krossa allt motstånd.

Jag har lite svårt att se spelet slå sig in hos någon som aldrig har spelat ett mech- eller tidigare Armored Core-spel, speciellt med den inlärningskurvan som kommer med att vara helt fräsch och ska försöka lära sig allt som slängs på dig direkt i spelet. Samt den ibland lite snabba höjningarna av svårighetsgrad på bossarna kan lätt ställa en mot väggen och fundera vart det gick fel och hur du ska kunna ändra för att få ett bättre resultat.

Men för en som är insatt i serien eller har en fäbless för mech-spel kommer det här att vara en suverän upplevelse. I sin genre är det svårt att inte säga att det här är riktigt bra och det är visserligen längesen jag satte tänderna i ett mech-spel av någon sort, men jösses vad spelet levererar vad jag vill se i ett sådant. Visst det finns saker som jag finner svagare än andra, sett till t.ex. designen av städer och andra uppdragsområden, men de är sekundära till vad vi som spelar spelet vill ha… Coola AC som vi kan ändra om och strida med till de faller sönder och sen testa att bygga en ny AC som vi kan ta oss längre fram i spelet. Mycket av glädjen är att fallera i ett uppdrag och se vad du kan ändra på i din AC eller ditt sätt att ta dig fram över banan, experimentera dig fram tills du har hittat rätt för stunden då du inte kommer ha samma AC spelet igenom.

Armored Core VI: Fires of Rubicon är vad en mech-fantast vill ha, valet och möjligheterna att ändra om din AC till att passa din spelstil eller hitta den ultimata versionen av en AC som ingen kan stoppa. Det finns ett stort urval av val på hur du kan bygga din AC och spelets historia är kanske inte den bästa, men den ger mig en ursäkt att åka ut med min AC och spränga lite fiender i luften.