HyperX Alloy Rise 75 Wireless

Dagens tangentbordsmarknad är genomsyrad av dyra alternativ från Corsair, Steelseries, Keychron, Logitech och Asus – bland många fler. Hur ställer sig HyperX:s nya, något klumpigt namngivna Alloy Rise 75 Wireless mot konkurrenterna, och är det värt ett köp?

Låt mig inleda med den högst relevanta diskussionen kring priset: 2 749 kronor. Det är 900 kronor mer än tangentbordets trådbundna variant. Det är också betydligt mer än vad du behöver betala för konkurrenternas premiumalternativ, som dessutom kommer med magnetiska brytare. Frågan blir därmed: vem är detta tangentbord egentligen för? Låt oss ta en närmare titt!

Design

För att marknadsföras som ett “ultra-customizable” tangentbord kommer Alloy Rise 75 Wireless i förvånansvärt få färger – en enda. Svart är nämligen den enstaka färgen som du kommer att finna detta tangentbord i. Tråkigt! Men oroa dig inte – det går att justera utseendet mer än man först tror. Du kan byta ut tangenthattarna, och dessutom är tangentbordets tunna aluminium-toppplatta avtagbar och utbytbar. Den lilla metallbiten (“badge”) till höger kan också tas bort eller bytas ut. Som grädde på moset finns en mediaratt av aluminium i det övre högra hörnet som även den kan bytas ut. Det är fint att kunna anpassa tangentbordets utseende, men frågan kvarstår: om du redan har betalat 2 749 kronor, hur villig är du att lägga ytterligare 300 kronor på en tunn aluminiumbit? Varför inte ge oss möjligheten att välja toppplattan själva redan vid köpet?

Tangentbordets utseende är oerhört enkelt, men ändå snygg och stilrent enligt min mening. Det finns här ingen skrikig gamer-design eller några överväldigande RGB-detaljer. Givetvis finner vi i vanlig ordning ett RGB-bakbelyst tangentbord med starka lampor som skiner snyggt genom shine-through PBT tangenthattarna, men där tangentbordet gör sig unikt är med den korta plastremsan på sidorna som låter ljuset skina igenom. En snygg detalj, absolut, men ingenting som syns för användaren. I det stora hela har vi här en oansenlig design som jag gillar starkt. Tangenthattarna är dessutom av god kvalitet, har ett snyggt typsnitt och toppas av en mild textur som gör att upplevelsen känns premium. Nämnde jag att det dessutom finns en trevlig liten mediaratt som kan styra volym och mute:a ljudet helt om du trycker in den? En fin funktion – absolut, men den går tyvärr inte att remappa i mjukvaran.

Gott om RGB!

Funktionalitet och byggkvalitet

För 2 749 kronor summan förväntar man sig mycket tangentbord, men HyperX har hållit det minimalt. Här får du varken handledsstöd, 8 000 Hz pollingfrekvens, aluminiumchassi eller magnetiska brytare. Snarare får du… tja, trådlös uppkoppling, ett tunnt aluminiumhölje och 1 000 Hz pollingfrekvens. Nåväl, tangentbordet må inte vara det mest imponerande på spec-sheeten, men hur fungerar det i praktiken?

Skrivkänsla

Skrivkänslan är helt godkänd, men tyvärr inte mycket mer än så. HyperX:s linjära röda brytare är försmorda och känns i all ärlighet rätt så bra. De är något högljudda, så pass att man kan tro att det är blåa brytare, och är något mer högfrekvensiga (“clacky”) än vad jag föredrar. Jag är dock glad att rapportera att tangenthattarna sitter väl på plats och har väldigt lite skallrande – snyggt!

Där jag måste dra av poäng är stabilisatorerna. Det är inget större fel på dem, men quality control verkar ha missat att vänstra stabilisatorn på mellanslagstangenten på mitt exemplar ger ett högfrekvent ljud varje gång jag trycker på mellanslag. För att åtgärda det skulle jag behöva öppna tangentbordet och justera stabilisatorerna – något som många nybörjare skulle tycka är besvärligt. Förhoppningsvis är detta inget genomgående problem med andra exemplar. Ljudprofilen i helhet är varken besvikande eller imponerande, men att spacebar inte lät som den skulle är absolut något som väcker oro i mig.

Den tunna aluminium-toppplattan är för övrigt det enda stället du finner aluminium på i detta tangentbord. Så långt ögat når finns det bara plast, plast och plast. Jämför det med i princip varenda konkurrent och HyperX sticker ut som tillverkaren med allra minst lyxiga material. Det betyder nödvändigtvis inte att byggkvalitén är dålig; tangentbordet känns stadigt i handen och knakar inte hur jag än vrider och vänder på det. Samtidigt bidrar också plastchassit till att gasket-mount-prestandan – som avser att ge skrivandet en “studsig” och skön känsla – är mycket god. Den ger gott om studs och höjer märkbart skrivkänslan. Men faktumet att tangentbordet är av en billig plastkonstruktion, när konkurrenternas billigare (!) alternativ använder aluminium, går inte att bortse.

Byt mellan 2,4 GHz, Blåtand eller trådat!

Prestanda vid gaming

Prestandan är där de mekaniska HyperX-brytarna skiner. Den relativt korta aktiveringspunkten på endast 1,8 mm höjer både spel- och skrivupplevelsen rejält, samtidigt som det inte leder till att klumpiga fingrar råkar trycka fel. Aktiveringskraften på 40 g är dock helt normal – varken tung eller lätt. Som marknadsföringen lyder känns de mycket riktigt försmorda, men den högfrekvensiga ljudprofilen är ändå ack så märkbar. Och om du inte tycker om det, precis som mig? Då kan du enkelt byta ut dem med dina egna brytare – detta tangentbord är ju trots allt hotswap! Det innebär att du lätt kan byta ut brytarna med vad du än vill (vare sig 3-pin eller 5-pin) för att justera ljudprofilen enligt dina önskemål. Så ja – detta är inte magnetiska brytare och är inte i närheten av prestandan hos dem, men för att vara mekaniska brytare är gamingprestandan riktigt bra.

Det som imponerar mindre är tangentbordets prestanda i sig. De flesta gamingtangentbord har idag 8 000 eller 4 000 Hz uppdateringsfrekvens. Denna har bara 1 000 Hz. Och medan jag alltid förespråkat att uppdateringsfrekvenser i stort sett bara är ett marknadsförings-buzzword, blir man ändå något orolig av att se en så ynklig siffra. I synnerhet när inget annat, till synes, verkar ha smyckats ut i detta tangentbord.

Vare sig du kör trådlöst eller trådat ger tangentbordet en riktigt bra gamingkänsla – så bra som det blir för mekaniska tangentbord. 2,4 gHz-mottagaren ökar inte latensen alls (enligt min upplevelse) och knapptryckningarna känns därtill precisa även i blåtandsläget.

Mjukvara & batteri

HyperX:s mjukvara NGenuity är stället där du remappar knappar, justerar batterisparningsläget och leker runt med RGB-färgerna. Jag fick inledningsvis problem med mjukvaran, som vägrade uppdatera drivrutinerna på tangentbordet, men efter ombyte till en annan dator löste sig problemet och jag var redo att gejma igen.

NGenuity erbjuder ett någorlunda bra urval av härliga effekter till tangentbordet, och du kommer med största sannolikhet vara nöjd med alla olika färgscheman som går att ställa in. Jag vill dock påpeka att belysning äter batteritid. Visst – detta tangentbord har en imponerande batteritid på 1500 timmar när du kör utan bakbelysning – men hur kul är det? Vid 50% ljusstyrka räcker tangentbordet i 80 timmar, och vid 100% styrka blir det ännu mindre. Som tur är finns en automatisk funktion som stänger av färgerna efter att du inte tryckt någon knapp på X antal sekunder. En fin funktion som sparar batteri!

Jag är dock något besviken över att mediaratten inte går att remappa. Den kan bara användas för att justera volym och som mute-knapp. Inte heller finns det någon macro-funktion i mjukvaran. Oerhört tråkigt! Som tur är behöver du dock inte ha på mjukvaran i bakgrunden, eftersom tangentbordet har möjlighet för 10 (!) profiler som kan sparas direkt på tangentbordets minne.

Är detta tangentbord för dig?

Nej, troligen inte. Ett plastigt chassi, medelmåttig skrivkänsla och gamingprestanda, oansenlig mjukvara och ett högt pris på 2 749 kronor gör detta tangentbord svårt att rekommendera. I jämförelse kan du hitta snyggare, bättre-ljudande och minst lika kapabla tangentbord från exempelvis Epomaker eller Keychron – och det till halva priset.

Det finns inget direkt fel med detta tangentbord. RGB-belysningen är stark och härlig, keycapsen är shine-through och snygga, sidoljuset är en trevlig detalj och mediaratten är användarvänlig. Gamingprestandan är godkänd, skrivkänslan medelmåttig och mjukvaran fungerar (för det mesta) som den ska. Men det är just detta ”helt okej” som är problemet. För ett premiumpris förväntar man sig mycket mer, och här lyckas HyperX tyvärr inte leva upp till förväntningarna.

Om du däremot lyckas köpa detta tangentbord till ett rimligare pris – någonstans under 2 000 kronor – kan det bli ett bra alternativ för dig. Särskilt om du söker ett trådlöst tangentbord med god batteritid. För gamers skulle jag dock snarare rekommendera konkurrenternas trådade hall-effect-tangentbord, exempelvis NZXT Function Elite eller Corsair K70. För dig som istället söker trådlösa tangentbord finns exempelvis den ökända Epomaker x Aula F75 för ett ruskigt bra pris, eller ett tangentbord från Keychrons oändliga utbud.