Teer Fradee har haft det svårt med kolonisatörer i det första Greedfall-spelet, hur kommer det stå sig nu när vi hoppar tillbaka tre år i tiden och får stämma möte med nya karaktärer och nya äventyr att ta sig an? Dax att träna på att övertala folket du möter så du slipper hamna i strid.
Greedfall II: The Dying World, som nu finns ute i early access, är inte en uppföljare till första spelet. Som nämnt tidigare utspelar sig detta äventyr tre år tidigare, i en annan del av landet. Vi får följa protagonisten Vriden Gerr. Du kanske undrar om du måste ha spelat det första spelet för att förstå vad som pågår, vilka världens invånare är och varför de agerar som de gör. Svaret är nej, du behöver inte ha spelat första spelet. Här får vi en introduktion där Vriden Gerr har en dialog med Furkan, en karaktär som ger en god översikt över situationen.
Furkan kommer från den gamla kontinenten, och du har möjlighet att ställa frågor som förklarar varför kolonisatörerna kommit till Teer Fradee. Vi får också veta mer om den farliga Malichor-smittan som härjar i den gamla världen, vilket tvingat många att fly till Teer Fradee i hopp om att undkomma smittan och kanske hitta ett botemedel. Samtalet blir dock avbrutet av Vridens mamma, som varnar honom för att umgås med främlingar. Den här misstänksamheten delas av många av öborna. Hon påminner också Vriden om hans möte med shamanerna Minan och Toflán, som tränar honom för att bli en Sage – en beskyddare av världen och dess folk. Detta är en stor ära för byn, eftersom det finns få Sages – d.v.s. en beskyddare av världen – kvar i världen.
Här har utvecklarna smart lagt in karaktärsskaparen då Furkan målar ditt porträtt, vilket gör att du här nu kan välja ditt utseende och vilken klass du vill vara. Utbudet av utseendeval är begränsat just nu, men utvecklarna planerar att utöka det i framtiden. Det finns nio förinställda klasser att välja mellan, som krigare, guide, scout eller helare. Alternativt kan du skapa din egen karaktär och fördela poäng på de egenskaper du vill fokusera på under din genomspelning.
Nïlan och Shéda.
Tillsammans med dina vänner och följeslagare Nïlan och Shéda slår ni följe för att möta upp byns hövding, Toflán och Minan. Nïlan, precis som du tränar också för att bli en Sage och Shéda är under träning för att bli en beskyddare d.v.s. en krigare som kommer göra allt i hennes kraft för att beskydda er och alla i byn.
Minan ger dig två uppdrag som ska visa hur du hanterar problem och löser dem. Det ena uppdraget går ut på att undersöka varför djuren ni jagar har försvunnit, och det andra handlar om att bybor plötsligt blivit sjuka med mystiska symptom. Dessa uppdrag kommer ta dig över den lilla området som vi befinner oss i, det kommer även under dessa uppdrag komma sidouppdrag som du kan utföra men att de ej är viktiga för att lösa dem som du fått av Minan.
Här får nu ta del av hur spelet kommer att föra sig då många av uppdragen kommer bestå av att ta sig från ett ställe till ett annat och föra dialoger med personer av intresse – där du kommer få flera dialogval. Beroende på vilka val du tar och om du lyckas med att t.ex. övertala någon om att berätta sina djupaste hemligheter kommer du nu få ytterligare ett val som påverkar berättelsen och i vad dina följeslagare tycker om dem. Ibland kommer du att vara nöd att undersöka områden för att hitta ledtrådar för att kunna ta dig vidare, då får du hjälp av en specialsyn, där hela världen blir grå med gyllene strålar som markerar viktiga saker du kan interagera med. Dessa kan också användas när du är ute och rör dig genom världen då det visar saker som du kan plocka upp och samla på dig resurser. Men det är värt att nämna medan du använder denna synförmåga kommer du att röra dig betydligt långsammare.
När du har klarat båda uppdragen och gjort val baserat på din spelstil, når vi ritualen. Efter ritualen händer något oväntat, och du blir bortförd med båt till ett främmande land där du nu måste börja om på nytt och lära dig överleva. Denna del lämnar jag till er kära läsare att uppleva själva.
Vad jag gillar med den här historien, precis som med första spelet, är att vi får se hur koloniseringen påverkar urinvånarna. Hur kolonisatörerna ser ner på oss urinnevånare och hur vårt förakt till dem uttrycks medan de skövlar och förstör världen runtomkring oss i jakten på nya skatter som de vill skeppa hem till den gamla kontinenten. Vad jag också uppskattar är att Vriden inte har ett hat mot de nya innevånarna av hans värld, han är nyfiken vilket vi får lära oss tidigt då han har frågor och försöker göra det bästa i de situationerna han ställs inför utan att vilja sätta kniven i halsen på alla lite så som Nïlan´s första instinkt hela tiden är. Vriden använder sig av dialogval och logiskt tänkande vara han sätt att lösa problemen, men du kan om du vill välja våld eller säga saker som kan sätta andra i dåliga dagar om du så vill spela spelet så.
Men utöver att ha en massa dialoger där du kan få ett fredligt val sett till hur en situation kan avgöras, finns det ibland även möjligheten att låta våld ta över, vilket för oss till stridssystemet i spelet – något som lämnar mig lite besviken. Jag skulle kunna beskriva stridssystemet lite som Knights of the Old Republic, där du kan springa fritt omkring och attackera de fienderna som du vill. Eller kan du pausa och göra val för vad Vriden ska göra och samtidigt för de följeslagare du har med dig. Du kan också under strider byta mellan de olika deltagarna för att kanske utnyttja en specialattack på en starkare fiende. Men jag fann att striderna känns väldigt sega och klumpiga i sitt utförande. Du kan trycka på automatiskt slående och då kommer Vriden eller den karaktären du styr just då göra sin standardattack tills dess du väljer att göra något annat. Som jag sa känns det väldigt segt och såpass långsamt att jag hastigt blev lätt uttråkad av att behöva sitta där och vänta in attacker eller låta dem sköta sig själv tills de vunnit striden. Här vill jag gärna se att utvecklarna kanske kan låta oss slåss snabbare med standardattack, skjuter in mer underhållande stridsmekaniker eller bara gör det lite snabbare.
Om vi ska se över lite av resten av spelet så måste jag säga att bara titta på spelet så tycker jag att det ej är det snyggaste spelet, men så är det precis som föregångaren inget trippel-A spel. Men att karaktärsmodellerna ser väldigt stela ut, det är inte mycket känslor som speglas i deras ansikten och att de hela tiden har samma ansiktsuttryck hela tiden, vilket gör att det dialoger som kanske är väldigt känslomässiga tappar tyngden p.g.a. detta. Sen har vi problemet med att hår och saker de har på sig klipper igenom resten av karaktären inte hjälper saken till det bättre.
Vi har även under ett uppdrag i en gruva där innevånare stod och högg med ett spett i sten, men problemet var att ingen av dem höll något i händerna, allt jag såg var rörelsen av att hugga och ljudet av metall mot sten.
Vi har även att dialogerna ibland kunde sluta fungera, eller att du kommit till dit du skulle men att det händer inget och du kan ej prata med den personen som du måste för att kunna föra uppdraget vidare.
På tal om dialoger så talar vår protagonist och alla av hans folk sitt moderspråk i dialogerna mellan dem, detta är väldigt uppskattat då de då kan ha samtal om vad som pågår, sina känslor och åsikter framför en karaktär från den gamla kontinenten utan att de vet om vad de pratar om. Som tur är har de lärt sig det nya språket så att de kan ha dialoger och kan ta sig framåt och lära sig vad det är som pågår. Jag är glad att det inte är som i filmen The 13th Warrior med Antonio Banderas att han bara lyssnar på främlingarna och magiskt så går all dialog över till att vara engelska.
Sedan har vi den lagg eller stutter som kunde hända till och från när du rörde dig runt i världen eller när du snurrade runt kameran i världen, jag har inte den sämsta datorn så jag vet att det ej är på min sida det är fel på.
Detta är bara några av de saker som fick mig att trilla ur spelet hårt när jag försöker leva mig in i världen, vilket är synd då jag gillar vart historien är på väg, vår protagonist och världen som vi får utforska, det finns mycket att uppleva och göra men att den tydliga early access utgåvan som spelet är i gör sig synlig mer än jag skulle vilja uppleva.
Spelet har potential, men dess early access-status är tydlig. Buggar och tekniska problem drar ner upplevelsen, och stridssystemet behöver förbättras. Om du inte gillar att spela ofärdiga spel bör du vänta tills fler uppdateringar släpps eller tills spelet är helt klart. Utvecklarna säger såhär om hur länge spelet kommer vara i early access på Steam ”GreedFall 2 kommer att släppas först när både vi och spelarna är nöjda med innehållet och hur välgjort spelet är.”.
Greedfall II: The Dying World erbjuder en intressant berättelse och djup dialog, men lider av tekniska problem och ett segt stridssystem. Spelets early access-status är tydlig, vilket kan störa inlevelsen, men för de som uppskattar världens tematik och karaktärer kan det ändå vara värt att utforska redan nu. Men återigen, vänta dock på fler uppdateringar om du föredrar en mer polerad spelupplevelse.
