I Superfuse får du, som vanlig människa, tillgång till superkrafter som vanligtvis hållits ifrån alla under en viss ekonomisk nivå. Miljardärerna har augmenterat sig till gudar och har hållit dessa superkrafter för sig själva framtill nu när en samling monster kallade ”korruptionen” började ta över rymdbaserna.
För att börja i den änden: jag är inte alls van vid hack-and-slash-genren av spel. Superfuse har definitivt väckt min nyfikenhet! Alltså, det är väldigt tillfredsställande att slå på ett dussin lågnivå-fiender utan att hinna bli stressad. Det blir visserligen mer och mer stressande ju längre in i spelet du kommer – men poängen håller early access-releasen igenom.
Superfuse kallar sig för ett kärleksbrev till Diablo II i spelbeskrivningen på Steam. Jag blir tvungen att beskriva spelet från sina egna premisser då jag tyvärr inte är insatt i Diablo-sfären utöver en ytlig mekanik: förvaringssystem som sitt eget litet pussel. Med det menar jag faktiska sätta-ihop-bitarna-pussel. Både förvaringen och superkraftsmenyn har ett element av ihop-pusslande. I din förvaring, i likhet med Diablo II, tar olika typer av föremål olika mängd plats. När du plockar upp ett föremål placeras det automatiskt på en fri plats i din förvaring. Finns det inte plats behöver du antingen byta ut saker du har i din förvaring, pussla om så rätt form och antal rutor finns fritt, eller åka och sälja föremål du inte har användning för. Jag tyckte väldigt mycket om detta element: att kunna välja ifall du har tid och ork att pussla om i förvaringen eller om du ska lösa det på ett annat sätt. Det känns också på ett sätt verklighetstroget i sin, nå, avsaknad av verklighetstrogenhet. Vi har nog alla vid ett tillfälle eller annat packat en resväska, insett att en till sak behöver fås med och sedan packat om tills allt får plats.
Vad gäller superkraftsmenyn är det här spelets niche ligger. Genom att samla på dig olika färdighetstillägg kan du skräddarsy dina krafter enligt din egen spelstil och smak. Tilläggen delas in i olika kategorier baserade på ifall de exempelvis är is- eller eldrelaterade, samt om de är passiva effekter eller om de agerar vid träff.
Estetiskt påminner spelet om Borderlands-spelen och ligger någonstans mellan Borderlands och en klassisk superhjältetidning i stil. Själva kallar de den för “aztec cyberpunk” – och jag kan inte annat än instämma! När det kommer till berättelsen finns en hel del potential och en ordentlig dos samhällskritik. Grundberättelsen är att människan lämnat jorden bakom sig och spridits runt solsystemet. Miljardärerna har fortsatt haft kontroll och samhällsklyftorna är enorma.
Även om du inte kan skapa din egen karaktär att spela med, har du ändå viss möjlighet till anpassning även här! I början av spelet får du välja en av tre klasser. Klasserna har alla väldigt olika spelstil. Vill du fokusera på närstrid är bärsärker-klassen perfekt. Technomancer-klassen håller sig nästan helt från närstrid och använder istället – som kanske gissat – teknik för att slåss. Mellan dessa två ligger elementalist-klassen med vilken du kan kombinera de två ovannämnda. Under spelets gång plockar du upp vapen och andra tillbehör – vissa av dessa kan endast användas av en specifik klass. Allt du plockar upp kan du också justera till viss mån – befinner du dig på basen, kan du nämligen välja färg för alla kläder, tillbehör och vapen. Detta ger möjligheten till en personlig touch!
Jag ser fram emot att se hur Superfuse är när det väl ska släppas, och jag rekommenderar att du tar dig en titt – spelet har minst sagt potential!