Greedfall

Från en kontinent som härjas av en smitta som ingen bot finns att hitta, tar vi oss till den nya världen Teer Fradee där hoppet om ett botemedel finns hos urinvånarna. Kan vi hålla de olika fraktionerna sams, kan vi finna ett botemedel och rädda vårat folk hemma? Låt oss se vad Greedfall har att erbjuda!

I Greedfall så intar vi rollen som De Sarde, ett ganska blankt kort från början och vi får först välja kön och utseende på karaktären. Sedan så kommer det vanliga valen; ska vi vara duktig på att slåss, använda magi eller kunna kontrollera slagfälten. Alla har sina olika styrkor och svagheter och man får rekommendationer på vilken attribut/talanger man bör lägga sina poäng på när man går upp i nivå, men man kan leka runt bäst man vill och skapa sin egna karaktär efter behov.

Historien i spelet är ganska enkel, du är De Sarde nära släkt till kungen i ditt rike och du har fått i uppdrag att följa din kusin prinsen Constantin till den nya världen Teer Fradee, där han ska bli dess nya Guvernör. Själv så kommer De Sarde agera som diplomat mellan de alla olika fraktioner då ditt hemland är det neutrala landet och med störst inflytande. Samtidigt som du kommer jobba hårt för att hålla alla fraktioner nöjda och glada och hjälpa dem så gott du kan med diverse uppdrag, så är du också ute efter ett botemedel som härjar vilt i ditt hemland. Vi får uppleva hur De Sarde måste säga farväl av sin moder som lider av sjukdomen själv och att han troligtvis aldrig kommer få se henne i livet igen. Jakten på botemedlet kändes för mig som en av de viktigaste målen för min spelomgång och att de andra fraktionerna bara kunde hålla tyst och sköta sitt egna, men ack så enkelt är det aldrig.

De olika fraktionerna består av t.ex. av Natives, Congregation of Merchant och Coin Guards bara för att nämna några av dem. Alla vill ha hjälp med något om det så är att hitta folk som har försvunnit, tvister mellan dem och urinnevånarna/andra fraktioner, skapa relationer dem emellan eller något annat problem de har. Så vi kommer ha fullt upp med att medla eller springa runt i världen för att utföra uppdragen så att alla blir nöjda och glada. Samtidigt som vi gör allt detta så kan våran relation till de olika fraktionerna gå upp och de litar mer på oss.

Samma sak kan hända med de olika följeslagarna vi får med oss i spelet, där vi t.ex. har vår lärare i vapen Kurt, urinvånare-prinsessan Síora eller fartygskaptenen Vasco. Alla bör man prata med lite till och från då de kommer ha uppdrag eller uppgifter som de vill ha hjälp att utföra tillsammans med dig. Och ju högre nivå man kommer med dem så kan man till slut romantisera dem till ett förhållande.

Med Kurt och Síora vid vår sida så kan vi känna oss säker . . . Eller?!

Spelet ger oss valmöjligheter och dialogvalen för att kunna hålla oss på god fot med allt och alla vi känner och försöker hjälpa, men ibland så kommer man göra dåliga val och inte göra rätt beroende med vem du har med i ditt följe. Går det riktigt illa så kan det hända att en av dina följeslagare vänder dig ryggen till eller försöker hugga dig i din. Så man får se till att tänka till lite hur man sköter sig i spelet.

Som tidigare nämnt så kan man leka runt bäst man vill hur man vill utforma sin karaktär och vad denne sak vara bra på, då jag själv körde på en krigare så blev valen såklart stryka, liv, kunna bära tyngre och starkare armor och kunna använda bättre vapen. Men på förmågor så tog jag och lade krutet på karisma, då det alltid är skönare att kunna prata sig ur en tuff situation än att vara nöd att mörda alla man ser. Valen är många och det är långt mellan poängen som man vill lägga, då du inte får poäng på varje nivå du går upp. Man får poäng i tre kategorier; ditt skilltree, attribut och talanger, man får poäng vid vissa nivåer på de olika kategorierna.

Själva gameplayet i spelet är väldigt öppet, du har vissa huvuduppdrag, sidouppdrag och så kan man hitta uppdrag på anslagstavlor som är en separat kategori. Du har inga krav på att göra något före ett annat uppdrag, utan du gör dom som du bäst känner för vilket jag föredrar personligen. Samt att man vet aldrig när ett nytt uppdrag från någon fraktion eller följeslagare kan komma. Spelet är uppdelat i regioner på en huvudkarta, där du kan springa till dem eller så kan man snabbhoppa genom att betala för att åka dit eller från vissa huvudpunkter som i din bostad. I alla regioner så finns det frågetecken på kartan som är ställen av intresse som man får kolla upp, det kan vara att man kan slå upp ett litet läger i regionen och vips så kan man använda den för att snabb hoppa till och från.

När det kommer till spelets stridssystem så är det också enkelt, du har ett starkt och svagare slag. Du har även en mätare som fylls upp när du slår med ”vanliga slag”, när mätaren har fyllts upp så kan du göra specialslag som gör mer skada på fienderna. Du kan såklart blockera och snabbt hoppa undan fiendernas slag. Det finns även en taktisk knapp du kan trycka på under strider där du kan se över stridsfältet i lugn och ro och planera ditt nästa drag om det så är att fylla på liv eller välja fiende och skjuta på. Så för den som vill ha mer tid och planera så är detta ett bra tillskott till spelet fördel.

Något ser väldigt fel ut med hennes ansiktstextur . . .

Något som dock drar ner på intrycket av spelet är dess grafik, det ser inte ut som ett spel i dagens standard utan mer som nåt från 5-10 år sedan. Karaktärsmodellerna är väl hyfsade gjorda, men skinnen och kläderna är inte det snyggaste och pixligt. Ibland så ser det ut som spelet buggat ur och skinnen ser ut som man softat till dem och man ser inga detaljerade texturer. Världen är lika så där man ser pixliga texturer hela tiden, d.v.s. om saker laddar in ordentligt då jag har haft att saker eller folk bara plötsligt laddats in när jag rör mig genom ett område eller för den delen i ett stort rum.

Saker som att synken mellan dialog och modellerna inte fungerar är aldrig perfekt, dock här ser det ut som en gammal hemskt dubbad asiatisk film och ibland så står karaktärerna och pratar med en med ögonen helt stängda (skumt fel, eller så är jag bara hems att se på).

Något som dom kommer få mycket beröm av mig för är ljudbilden, det ambienta, musiken och röstskådespelarna gör alla ett fantastiskt jobb. Ljudet vi hör när vi rör oss runt i välden är riktigt bra. Musiken är perfekt för spelet och samtidigt ligger lite i bakgrunden (förutom i strider) och bara finns där. Röstskådespelar tycker jag verkligen fångar tonen för spelet, även om några ibland har lite överdrivna urinnevånare röster, men hey allt kan inte vara helt perfekt.

Greedfall levererar en stort spel med massa områden att utforska och en massa fraktioner att försöka hålla oss på god ton med. Spelet ger oss en stor frihet i hur vi vill ta oss an det och i vilken takt. Dock så drar det grafiska ner på helhetsupplevelsen och med saker som laddas in när vi rör oss i världen, samt att spelet har en tendens att lagga till och faktiskt några gånger bara stängt ner sig när jag gått ifrån spelet en kort stund gör att min upplevelse inte varit den perfekta. Men jag tycker fortfarande att Greedfall ger mig något i bristen på andra rollspel som detta och i väntan på Dragon Age 4 så skulle jag säga att man bör kolla in det.