Lego 2K Drive

Lego 2K Drive är något av en ’open world’/Mario Kart fusion. Du som spelare börjar med att du vill vinna Sky Cup och på vägen dit får du hjälp av en avdankad racer-förare, en robot och ett garage drivet av två apor.

På vägen mot Sky Cup måste du besegra ett gäng rivaler och även göra ett gäng med mini-uppdrag. Mini-uppdragen finns i mängder och några är obligatoriska för att komma vidare. Vem vill inte valla ett jätteägg ned i världens största stekpanna när du ändå är ute och kör?

I början tänkte jag att det var lite tomt, men allteftersom jag körde runt i den öppna världen fylldes min karta på med små symboler. Världen är, trots att spelet vill vara ett ’open world’, inte en sammanhängande öppen karta utan snarare flera små öar som alla har sina egna teman som till exempel öken eller halloween.

Som i många spel börjar vi i ett tutorial-område där vår mentor Clutch Racington ska lära oss allt han kan, vilket inte tar speciellt lång tid för ovanlighetens skull. När de grundläggande kontrollerna är redo får vi några mini-uppdrag som sedan avslutas med ett race mot Clutch, som dock kör med handikapp. Efter vi visat oss värdiga får vi åka till nästa ö, Big Butte County. Varje ö har 3-4 rivaler som du ska besegra, vilket innebär lika många race per ö initialt. Förutom dessa race har öarna mängder med saker att upptäcka, framförallt mini-uppdrag och humor. Mini-uppdrag kan innebära att du ska samla grisar, döda zombies eller varför inte bara köra rakt in i en bergvägg det hårdaste du kan.

Humor är ju en sak som är en röd tråd genom alla Lego-spel. Kombinationen av ’trilla omkull’-skämt såväl som en hel del referens-humor som siktar på att göra både vuxna och barn nöjda framför tv’n – och här hemma funkar det. Sonen skrattar åt Clutch när han ramlar omkull och jag hittar maffia-referenser i bakgrunden. 

Under spelets gång kommer karaktären gå upp både i nivå och klass. Lite oklart vad dessa innebär förutom att genom att gå upp i klass blir rivalerna lite svårare och möjligheten att sätta fördelar på fordonen som t.ex. att power-ups blir starkare och att nivåerna behövs för få deltaga i vissa race.

När det kommer till de fordonen som körs väljs det en uppsättning. En gatubil, en offroadbil och en båt. Beroende på vad för underlag fordonet befinner sig på växlar det automatiskt till passande variant. Detta var något som jag i början upplevde som väldigt stressigt. Fordonen går att anpassa och såklart går det att bygga fordon helt från grunden i byggläget. Ett läge för frustration, mängder av klossar finns att tillgå och en kontroll att vända och vrida på det som byggs vilket medför att det syns hur fel klossarna hamnar. Men med övning och tålamod går det att bygga något bra. Enklast fann jag var att utgå från ett färdigt fordon, skruva isär det i molekyler för att sedan sätta ihop det igen.
Frustrationen gällde dock inte bara kontrollen för när byggena skulle genomföras, utan även menyerna som det skulle ut och in ur, vilket faktiskt var återkommande på flera ställen i spelet.

En liten del av mig vann.

Racen som är en av huvuddelarna i spelet är enkla. Det finns en bana, antingen en sluten bana där det körs flera varv eller en sträcka. På banan kommer det finnas power-ups som missiler, EMP och spindelnät. Med hjälp av dessa handlar det om att komma först i mål vilket inte alltid är det lättaste.

Spelet har en omfattande multiplayer-del förutom karriär-läget. Splitscreen, online med vänner och bara online. Jag fick dessvärre inga möjligheter att prova dessa utan får gå på vad tillverkaren specificerar. Splitscreen i soffan går att göra på enbart två spelare dock med att alla lägen är tillgängliga, karriär, cuper och enskilda race. Här verkade inte spelet bry sig om min andra handkontroll och jag fick dessvärre inte igång detta.

Läget ”Online med vänner” är baserat på din kompis-lista och ger en möjlighet att bjuda in personer därifrån. Här kan det spelas i den öppna världen, men bara en ö i taget, och även de andra lägena cup och enskilt race. Föga förvånande hade inte några i min lista införskaffat spelet när recensionen gjordes. ”Multiplayer online” är emot alla på internet, på alla plattformar. I detta läget är det race och cup som ska finnas tillgängligt. Här ska spelet göra matchningar som passar dig själv, och dessvärre var det enda meddelandet jag fick gång på gång att dom inte hittade någon passande.
När det kommer till online-spelandet finns en liten hake som jag finner märklig, det går inte att använda sina egna fordon utan bara färdiga sådana. Ännu märkligare är att byts det färg på ett fordon blir det en egen version av fordonet och då kan den inte användas online. 

Nästan det misstas för outrun.

Grafiken är varken bra eller dålig, det är ett lego-spel och det ser ut som de flesta lego-spelen gör, det kan inte se ut på något annat sätt, byggklossar är byggklossar. Däremot finns det många karaktärer och konstruktioner som ger ett djup och fyllnad i världen. Även nästan tomma områden känns som om de verkligen fyller hela skärmen.

Jag tänkte nog bara på ljudet en enda gång när jag spelade, och det var när jag hade byggt ett nytt lite tyngre fordon med en stor motor och reaktionen var att motorn hade ett passande motorljud, alla fordonen hade tämligen passande motorljud. Detta är för mig som racing-fantast lite imponerande. Förvisso är det inte samma utbud av motorer som i andra spel, men i många racing-spel är det alltid en del fordon som har väldigt burkigt och har inte passande ljud (misstänker dock att det hänger ihop med hur mycket tillverkaren betalar).

Jag älskar Lego-spelen, dem har något speciellt. Lego City Undercover har jag spenderat otroligt många timmar i. Jag älskar racing-spel i alla dess former, arkad till simulator, det är jakten på nästa kurva och sekunder som jag älskar. Är då detta en gyllene kombination? I början måste jag medge att jag blev överväldigad, spelet var stressigt, flängigt och mycket kändes slumpartat och jag fick lite tvinga mig tillbaka till spelet för att kunna skriva denna texten. Efter en paus på några dagar startade jag igen, då med insikten i vad jag skulle mötas av vilket gav en betydligt bättre upplevelse. Jag tänkte bort mini-uppdragen när jag ville köra race och jag tänkte bort racen när jag ville göra mini-uppdrag. Detta ledde till känslan av en lite mindre stressig värld. Med mer fokus på racen började dom också kännas lite mindre slumpmässiga och flängiga. Spelandes på det sättet kändes spelet mer fokuserat då det annars kan kännas lite splittrat i vad det vill vara.

Jag tror att det här spelet är ett spel som jag kommer fortsätta ha installerat och när jag bläddrar runt och funderar på vad jag ska spela råkar se och tänker ”20 minuter Lego 2K Drive kan jag klämma in”. Men om jag innan känner att jag vill spela ett open world spel med humor kommer jag istället nog starta Lego City Undercover, och känner jag för att spela ett racing-spel med kompisarna i soffan kommer det bli Mario Kart.