Jag blir alltid lite extra varm om hjärtat när jag ser en ny RTS-titel dyka upp bland alla Batman: Arkham City-kloner (högst personlig åsikt, håller du inte med? @ mig på nördlivs discord!). I denna förhandstitt har jag tyvärr inte haft tillgång till enspelarkampanjen, som enligt alla trailers verkar bli något annat än det genren brukar erbjuda. I stället har jag spelat flertalet matcher mot AI:n på olika svårighetsgrader.
Om du spelat Starcraft II kommer du snabbt att känna igen dig. Vissa skillnader finns både spelmekaniskt och estetiskt, men det snabba tempot och vissa trupptyper känns igen. Det jag fått se än så länge är RTS i sin mest klassiska form. Du har en bas, från denna kan du skapa arbetare som samlar ihop kristaller och bränsle. Med dessa resurser skapar du byggnader, trupper, uppgraderingar till dessa, nya baser närmare fronten och till slut kanske du lyckas krossa din motståndare.
Just nu finns det tre olika faktioner att spela som, två som består av människor (för det mesta) och en lite mer robotliknande. De båda människofaktionerna har ett spelsätt som kan sammanfattas med uttrycket ”kvantitet före kvalité”. När motståndarna äntligen besegrat din armé och sakta kan börja reparera och återbygga det du förstörde, ja då är människoarmé två halvvägs framme vid deras bas. Dina trupper må vara många och svaga, men i princip varje trupp har en egen liten förmåga som kan komma väl till pass. Den simple fotsoldaten kan själv inte göra mycket, men med flera kan du relativt snabbt bygga upp tiotal små turrets som ökar din eldkraft avsevärt! Detta är också det perfekta skyddet för den där alldeles nya basen som är tänkt att bli en ny front i kriget.
Robotarna har en helt annan spelstil och har dyra trupper som det verkligen svider att förlora. Å andra sidan kan den simplaste robotsoldat utan problem vinna mot två människosoldater. En personlig favoritstrategi som jag använde med robotarna var att skicka fram en mindre mängd fotsoldater (med coola energisvärd!) plus tre till fyra bärbara verkstäder som reparerar fotsoldaterna medan de slåss. Högst effektivt, tills någon började anfalla verkstäderna…
Visuellt är Crossfire Legion snyggt. Faktionerna känns distinkta från varandra både i spelsätt och utseenden. Tidigare klumpade jag ihop båda mäniskofaktionerna då de just nu spelas rätt så lika, men visuellt är de natt och dag. Den ena faktionen är en klassisk sci-fi armé med tungt bepansrade fordon och läskiga flygplan, den andra har soldater som ser ut att komma från Far Cry 6 med förmågan att bli osynliga. Jag hoppas att man fortsätter sätta dessa tre faktioner i sina egna hörn så att många olika spelstilar gynnas.
Något som inte implementerats än, men som jag ser mycket fram emot, är möjligheten att innan en match startar kunna byta ut sina trupper mot några andra varianter. Vad dessa kan vara går än så länge bara att fantisera om, men jag hoppas verkligen att få se en stor variation.
Än så länge finns tre olika kartor att spela på, men jag hoppas på mycket mer vid release. Spelet har en lång bit kvar att gå och det finns mer än en bug att platta till, men inget som gjorde spelet ospelbart. Sen kan jag inte annat än vänta på en hejdundrande enspelarkampanj!
Denna recension baseras på PC/Steam versionen.
Crossfire: Legion. Lägsta pris anges vid release.
Recensionsex tillhandahållet av Prime Matter.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.