När jag först såg Flowing Lights trodde jag det var som vilket shoot ‘em up som helst, men det är det verkligen inte. Flowing Lights är snarare ett pusselspel, eller Arcade Puzzle Shooter, som utvecklarna valt att kalla det. Nu ska vi se hur detta fungerar i praktiken.
Berättelsen i spelet är oerhört minimalistisk. Det enda som berättas är en mening med exposition, som säger att ditt rymdskepp blir draget till en planet med ovanligt hög gravitation. Gravitationen gör att du blir tvungen att landa. Detta är allt du får storymässigt under hela spelets gång, vilket är förståeligt då fokus onekligen ligger på gameplay. Dock hade det varit trevligt om du fick samma typ av exposition mellan spelets banor, det vill säga en mening som förklarar omständigheterna, för att stärka inlevelsen.
Flowing Lights består av tio världar (levels), som i sig består av 15-20 banor (Zones). För att ta dig vidare behöver du döda alla fiender som finns i varje zon. I vissa fall är detta lättare än i andra. Som i vilket annat arkad-shooter som helst har du missiler att avfyra, här genom att klicka på A-knappen. Ditt skepp har även tillgång till comet bullets, lite större missiler du kan sikta genom att hålla inne B-knappen och dra bakåt, lite som en katapult. Du har även en dash du kan använda genom att klicka på L-knappen. Denna är väsentlig på banor som går ut på att ta dig förbi hinder senare i spelet.
Detta kanske låter som ett ganska traditionellt shoot’ em up, men det är det verkligen inte. Fienderna skjuter missiler på dig i ett mönster du måste analysera för att för att kunna ta dig framåt och döda dem. I vissa fall behöver du exempelvis skjuta mot väggar så att de studsar på fienderna och i andra fall behöver du skjuta på stora stenliknande filurer för att ta skydd mot fienden på vägen till ditt mål. Det är inte bara att skjuta hejvilt utan du måste noggrant analysera varje given situation för att ta dig vidare.
Spelet är inte gjort för att klara alla banorna på första försöket heller, utan det krävs en del ’trial and error’ med olika taktiker innan man hittar den rätta och tar sig vidare. Som tur är leder varje misslyckat försök till början av den zon du dog på och inte till början av världen. Spelet uppmanar även till att ta sig genom banorna så snabbt som möjligt då du blir betygsatt (S-B) på varje zon utifrån din tid. Du kan även få bonusar, som extraliv och starkare skott om du dödar ett visst antal fiender under en specificerad till eller om du skjuter ner flera fiender i en combo.
Något jag stör mig på är hur du inte kan ändra riktning på ditt skepp och kameran. Det enda hållet ditt skepp kan titta åt är rakt framåt, vilket betyder att de vanliga missilerna enbart kan avfyras i den riktningen. Detta skulle inte vara något problem om inte fienden kunde hamna bakom dig. Du kan tekniskt sett backa och använda comet bullets för att ta ner fienderna, men då du inte kan justera kameran blir det så klumpigt och opraktiskt att jag istället startar om zonen genom att klicka på +. Vad jag tycker är bra å andra sidan är att du inte behöver klara alla zoner i en värld för att ta dig vidare, det räcker att du klarar ungefär hälften, förutom i sista världen av självklara skäl. Till en början trodde jag det var extrautmaningar jag låste upp och inte nya världar, så jag körde klart alla banor i de första världarna, men när jag insåg att så inte var fallet blev min genomspelningprocess betydligt enklare. Det är även värt att nämna att det finns olika svårighetsgrader och om du spelar på Easy kan du få assisterande power-ups som bland annat gör dig odödlig om du fastnar för länge på en specifik nivå, vilket jag uppskattar, även om vitsen med spelet är själva utmaningen och hur du går tillväga för att undvika att bli träffad. Dock tycker jag spelets upplägg av svårighetsgrad är lite udda. Den sista världen i spelet är lättare än många tidigare världar i spelet, vilket känns lite “off”.
Hur ska du skjuta ner dina fiender?
De grafiska aspekterna i spelet är inte särskilt märkvärdiga. Spelet tar sig an en minimalistisk look som jag tycker passar till genren spelet tillhör, likaså gäller för UI:n. Dock tycker jag att de kunde ha utvecklat fiendedesignen lite. De är små klot i olika färg utan personlighet, vilket gör mig osäker på vad de egentligen är. Är det en slags aliens eller kanske torn? Grafiken och bristen på kontext gör detta högst oklart.
Musiken och ljudbilden är något jag tycker spelet gör riktigt bra. Varje värld har en ’catchig’ melodi som utvecklas ju längre in du kommer, vilket bidrar till känslan av att du gör framsteg.
Allt som allt tycker jag att Flowing Lights är ett okej spel. Det vågar ta en ny riktning för genren vilket jag uppskattar. Dock känns inte denna riktning så revolutionerande, som det påstås i beskrivningen.
