Testosteronfyllda unga herrar skriker efter detta spel! Gör vi det med? Det är något som är svårt att svara på bara så där. För där unga herrar verkar krevera vid tanken av att plocka upp det nya Call of Duty: Modern Warfare II ställer vi oss frågan om spelet är mer än hormonstint skjutande…
Kampanjen som för samman oss med våra gamla favoriter Soap, Ghost och Captain Price är så där härligt floskelrik att jag ärligt talat fann mig själv le. Man kan tycka vad man vill om CoD:s till synes rullande band tillverkning (i alla fall sett till dess kvantitet), men i ärlighetens namn är det ändå mycket underhållning för pengarna. Denna gång är det raketer på vift, terrorister att jaga och en katt och råtta-lek som är lika underhållande som ett Sibylla-mål är nyttigt. Nog tusan smakar det gott en stund, men du blir snabbt varse om att du är hungrig igen, men då tar du troligtvis (eller förhoppningsvis) något helt annat än Sibylla. Samtidigt är det ju inget fel med Sibylla; Sibylla har sin plats det med!
Dumma liknelser till trots… Spelet är alldeles dugligt och du tas med i rask takt från miljö till miljö. Ibland är det inkognitoletande efter terrorister i Amsterdam, ibland är det på flygbanor letandes missilgömmor. Smygmoment varvas med actionpackade moment, för att inte tala om ett segment där du halsbrytande hoppar mellan fordon till fordon i jakten på en elak kidnappare. Cod:MWII vill ge dig allt, och det vill att du får det på en gång!
Inga fel i sig, men intrycken blir flyktiga och håller sig aldrig kvar på riktigt – trots att du faktiskt har kul i stunden. Nåväl oftast i alla fall. Exemplet på när du hoppar från fordon till fordon var mest irriterande och var ett exempel på när spelet bara gormar ”Se vad mycket action vi ger dig!”, medan du suckar för dig själv, av ett enkelt skäl: det är plottrigt, och törs jag säga det, lite tråkigt från och till.
Spelets kampanj har därför några dalar här och var, men på det stora hela gör det vad du förväntar dig att det ska göra. Att spelet samtidigt fortsätter indirekt berättelsen från förra Modern Warfare (vilket var en reboot) gör det hela mer läskande förvisso – särskilt som spelets slut lockar med en välbekant bad guy i kulissen. En klassisk cliffhanger, som ändå lyckas få mig intresserad för nästkommande del.
En snabb avstickare av det mer tekniska planet…
I vårt fall fick vi en PC version och även om det allt för oftast fungerade bra kom det både den ena och andra gången felmeddelanden som stängde spelet helt! Och detta i både singel- som multiplayerdelen. Förargligt är bara förnamnet, särskilt om man satt online. Det var mindre illa i singelläge då sparfunktionen kom till undsättning. Om detta är något begränsat till PC vet jag inte, men det behöver ses över. För även om det bara skedde ibland, kan jag tänka mig att detta skulle vara väldigt surt för någon som verkligen sett fram emot att lira spelet. Nåja, nog om det…
Är detta en remake eller vad?
Japp stämmer… typ. Inte bara det, de gör om det mesta! Hade förvisso varit lite märkligt när Modern Warfare 2 Remastered kom ut bara för två år sedan! Att utvecklarna vågar göra om berättelsen och dessutom ge de olika karaktärerna lite mer utrymme och personlighet är uppskattat. Men med det sagt är det själva spelandet du behöver blir övertygad om så kan jag glatt säga att Call of Duty: Modern Warfare II (denna alltså, och varken originalet eller remastern) rätt. För självklart kan man beklaga sig över karaktärisering, kampanjens speltid eller berättelsen överlag, men den kvicka motorn, som ärligt talat ser riktigt reko ut, är grundstommen i spelet. De punch:iga vapnen är alla roliga att hantera och den snabba framfarten i både singel- som multiplayerläget är riktigt beroendeframkallande. Med piffiga animationer, snygga texturer och överlag varm presentation är det imponerande – särskilt om man har i åtanke att spelet faktiskt flyter på bra på något äldre datorer. Optimerad och välgjord motor helt enkelt!
Snabba manövrer och att tänka på fötterna rinner för övrigt över in i spelets multiplayerlägen – och vad som för många är själva ”köttet” i spelet. Spellägen som Ground War (domination-liknande läge på stora kartor), Invasion (liknande Ground War – men nu med AI lagkamrater) och Prisoner Rescue är tre exempel på lägen som alla känns välbalanserade och roliga att spela. Ibland bara för en kort stund, ibland under längre perioder. Lägg till tre co-op lägen och du redan här har en fyllig mängd saker att göra (för att inte tala om Warzone 2.0 som i skrivande stund ännu ej lanserats) för en bra tid framöver. Den direkthet som finns i CoD: Moder Warfare II:s onlinelägen är inget att fnysa åt. Bara att snabbt hoppa in och lira med vänner är något som serien har blivit riktigt bra på – även om det har lite av snabbmatsfeeling numera…
För precis som Sibylla är pålitligt, är även CoD: Modern Warfare II det kan jag tycka. Du vet vad du får och det som ligger där på fatet är absolut ätbart och gott i stunden. För mig personligen kändes det mättat och klart efter jag lagt ifrån mig besticken och lämnat matbordet. Kanske till och med för evigt (i CoD:MWII:s fall). Men jag var ändå en glad och mätt individ när nu detta skedde… vilket inte är fel på något sätt.
Denna recension baseras på PC versionen. Finns även till Xbox Series S/X – Xbox One, Playstation 4 och 5.
Call of Duty: Modern Warfare II. Lägsta pris 69,99€ (PC) enligt Steam 2022-11-04.
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av Activision.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.