Alchemist: The Potion Monger

När du ges valet att antingen rädda bondens skörd eller att förgifta honom, vad väljer du? Vad är du för typ av människa egentligen, och känner du dig stolt över ditt beslut?

Vi börjar vid ett hus och ska packa upp våra mest nödvändiga redskap. En mortel, ett bord, en kista och en stor kittel. Nu är vi redo att börja. Det kommer förbi en bybo och ger oss ett uppdrag som en snabb genomgång, och då menas snabb och lite halv genomgång till vår första dryck som behövs för att ge oss själva lite hälsa. Ut och leta rätt på rätt växt, kör den i morteln, släng den i kitteln, tryck på lite knappar som visas på skärmen och plötsligt har vi en dryck. Olika drycker kräver olika ingredienser. Beroende på hur de bereds så kan de dessutom användas till olika drycker. Världen är tämligen liten och tom så att hitta ingredienserna går snabbt då de blänker och syns på långt håll. Hela världen är inte upplåst från början utan det behövs viss framgång i det berättelselösa spelet för att få verktygen att komma vidare.

Så även om en ingrediens har en viss egenskap, som läkande, beror det på om vi har behandlat den i trämortel, kopparmortel eller ingen mortel alls. Visst låter det enkelt? Det är det inte, och att testa sig fram är vad spelet går ut på. Det och göra uppdrag för byborna som mer eller mindre finns för att motivera bryggandet av nya drycker. Som belöningar för uppdragen får vi guld eller ingredienser. För guldet kan vi köpa drycker, recept, verktyg och inredning. Verktyg kan vara en ny mortel till exempel. För att mala en blomma i en trämortel eller i en kopparmortel ger helt olika resultat. För det mesta får vi uppdragen i staden vid ett speciellt marknadsbås men vid något enstaka tillfälle kan vi också stöta på någon ute på landsbygden och kanske till och få hembesök. För det mesta så vill jag bara klicka förbi dialogerna med karaktärerna men ser då och då att jag missade något när en skum figurs text avslutas med ”muffled laughter”. Enkelt men roligt att dom skriver ut det då det i mitt huvud ger en liten extra dimension på dialogen i mitt huvud.

När vi flyttar in i vårt hus så är det tomt. Helt tomt förutom att vi har med oss ett bord, kittel och en säng. Under spelets gång samlar vi på oss och kan köpa möbler för pengar vi tjänar. Även efter många timmars spelande var dock mitt hus tomt på inredning förutom det som krävdes för att ställa mina verktyg på.

Olika egenskaper på ingredienser tillhör något av de fyra elementen: jord, vind, vatten eller eld. Dessa element har lite olika egenskaper, jord används ofta vid läkande drycker och vind vid snabbhet och hoppa långt, eld är mer offensiva drycker och vatten till is och städning. Det är ju dock inte så enkelt att en dryck alltid tillhör det ena eller det andra utan en mix kan behövas för att få önskad effekt. Utöver detta slängs det också in lite fiender som vi ska slåss emot ibland för att få mer ingredienser. Frustrerande och tämligen inexakta strider som med jämna mellanrum får min karaktär att ramla igenom marken mot en säker död.

När vi får en ny ingrediens har den olika egenskaper men vi har inte alltid koll på vilka dessa är. Då tar vi till vår hjälpreda hunden som får lukta på ingrediensen och säga var den har för egenskaper. Nu kan hunden bara känna igen saker från jordelementet vilket i längden innebär att vi kanske får fler följeslagare. Det kan kanske vara så att vi får med oss en katt…

Under spelets gång har vi tillgång till vår receptbok där vi hittar våra recept, information om ingredienser, uppdrag och mycket annat. En bra följeslagare även om den är lite omständig att navigera i ibland. Dock har jag en viss förståelse för detta och kan inte direkt se något bättre sätt hur det skulle kunna implementeras.

Spelet spelas ut förstapersonsvy med en tämligen avskalad grafik som påminner om spel som kom till Playstation 2. Dessvärre inte på ett bra sätt. Något som ofta gör sig påmint är renderingsavståndet som kan beskrivas som kort. Ställer vi oss på en kulle och tittar ut ser vi några meter och kanske kanske någon kontur. Ändock så hamnar vi med jämna mellanrum med väldigt låga fps och ett spel som hoppar framåt. Karaktärerna har de av någon anledning valt att gestalta som djur, kanske en rolig detalj eller ett sätt att komma ifrån mänskliga ansikten.

Har du någonsin stått i en telefonkö, eller hiss med musik och tänkt ”Det här klinkandet på ett piano med något mer instrument vill jag höra i timtal”? Nu har du chansen. Musiken är välgjord, ingen dålig kvalitet, men det är skvalmusik. Och inget ont om skvalmusik men med fler instrument och filter så hade det kunnat ge en mjukare atmosfär än det klinkande som är nu, även om melodin är helt ok. Ljudeffekterna gör sitt jobb, varken mindre, varken mer. Ett slag med en påk mot ett slime låter som vi förväntar oss att ett slag mot ett slime ska göra. Det är ett litet spel och jag förstår att budget till avancerat genomarbetat ljud kanske inte finns och med små resurser tycker jag att det har levererat väl. Kort och gott så följer ljudschemat det vi förväntar oss av ett litet spel i denna genren och ett mer genomarbetat ljud skulle mest troligt kännas mal placé.

Nu är jag alltid dålig på förstapersonsspel med handkontroll men tycker ändå att kontrollen är ganska bra. Rörelseschemat stämmer väl och i övrigt är det bara några få knappar som behövs ha koll på i själva spelandet i världen. Hoppa, byta valt föremål och att använda föremålet. När vi kommer till att brygga drycker så är det mer QuickTime-events och det gäller att hitta knapparna som visas på skärmen när vi väl hittat ingredienserna. Dock känns responsen direkt och inget att anmärka på när det kommer till den biten.

Ofta när mindre spel recenseras så kommer samma tanke upp i huvudet ”Jag förstår deras ambition och tycker om det, blir spännande att se framtiden” och så är det dessvärre även här. Jag förstår vad deras målbild är, vad de vill att spelet ska vara. Men det når inte dit. Jag är för självspäkning, men även om det finns vissa hjälpmedel för att komma på vad som krävs för att blanda dryckerna så är rita, gissa, spring, tämligen omfattande, och då blir det dessutom tvunget att ibland gå ut och hitta mer ingredienser för att göra nya försök. Och då brukar jag glömma bort vad jag redan försökt med… Och detta om och om igen med egentligen liten variation, även om ingredienserna är nya och något nytt verktyg har tillkommit, men det är bara mer av samma.

Utöver detta lägger vi på buggar som att ramla genom marken eller att karaktären plötsligt inte vill röra sig längre men alla menyer och knappar funkar, bara att starta om och hoppas att autosaven inte var allt för långt tillbaka. Något som lyfter är dock den humor som finns i bakgrunden, även om den kan vara en gnutta juvenil. Exempelvis affärsbiträdet, som önskar att jag istället för att gödsla åkern för en bonde ber att jag ska förgifta den för att sedan skratta. Eller efterlysningen på katten som vi kan se i bilden ovan. Because he is awesome! Tyvärr så får jag dock tvinga mig för att spela vidare.