The Smurfs 2: The Prisoner of the Green Stone

Smurfarna och Gargamel fortsätter att bråka men den här gången släpper de lös något som tvingar dem att samarbeta för att lyckas rädda skogen, men är inte det lättare sagt än gjort?

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag satte mig med det här spelet första gången, mer än att det skulle vara ett litet äventyrsspel med plattformssegment. Men jag trodde inte att de skulle kombinera de bitarna med skjutspel i tredjepersonsvy, vilket är vad de har valt att göra här. Smurfarna, de där blåa filurerna som är tre äpplen höga, springer alltså runt med ett gevär som skjuter gröna stenar på fiender som dyker upp lite här och var. Vad kommer härnäst? Ett ’Battle Royale’ med smurfar? En intressant idé faktiskt nu när jag tänker på det, men jag kommer från ämnet. Faktum är att smurfar är rätt duktiga på att hantera skjutvapen och det fungerar riktigt bra i spelet.

Men du kan använda puffran till mer än att skjuta fiender, du kan nämligen använda den för att klara av olika pussel, men då gäller det att du har laddat den med rätt bär. Det finns tre olika bär som gör olika saker, en orsakar en chockvåg som knuffar runt grejer, en annan kan klistra fast grejer mellan olika punkter och den tredje kletar bara ner allt och gör det svårare att flytta på grejer. Men de här bären är inget som vanligtvis brukar finnas i smurfarnas omgivning, och inte heller direkta fiender, ja, förutom Gargamel då.

Och det är där vår berättelse börjar, hos Gargamel. Ett gäng smurfar (Handy, Storm, Dimwitty och Brainy Smurf) har smugit sig till hans boning för att Handy behöver ha en speciell grön sten till sin nya uppfinning; SmurfoMix. Det är den här mackapären som sedan används som ett maskingevär under spelets gång. Men att få tag på den gröna kristallen från Gargamel var väl ungefär lika enkelt som det lät, och kristallen går sönder och släpper lös… något? Vad det än är som har släppts ut från kristallen har skapat en portal, men vart leder den? Och vad är det som har släppts fri? Gargamel berättar om en entitet vid namn Stolas som orsakar kaos vart än den drar fram, och nog orsakar den kaos.

De tidigare lugna områdena i skogarna runtomkring smurfbyn plågas nu av kristallvarelser som du behöver skjuta ner. Det växer även kristaller direkt på marken lite varstans som skadar dig om du går på dem som du också kan skjuta sönder. Med alla dessa förändringar är det ju faktiskt rätt enkelt att spåra Stolas och försöka få in den i kristallen igen, men det är ju betydligt lättare sagt än gjort. Lite tråkigt att jag inte kan välja vilken smurf jag vill spela med utan att det är en bestämd smurf för ett visst område. De har även lite egna specialförmågor plus en hel del kul kommentarer ibland.

Det är enkelt att komma in i det här spelet, för du kastas delvis rätt in i allting men samtidigt låser du upp nya förmågor och mekaniker i en lagom takt och kan utforska hur de fungerar i din takt. Alla gröna kristaller och fiender ger mig kristaller som jag sedan kan spendera för att uppgradera SmurfoMixen för att göra mer skada, få mer liv eller att bären är lite mer effektiva. Storyn lockar till att fortsätta spela men ibland kommer jag till punkter då jag inte riktigt vet vart jag ska eller vad spelet vill att jag ska göra. Spelet är för det mesta tydligt med vart det är jag ska ta vägen och hur jag tar mig dit, men ibland vet jag inte riktigt vart jag ska.

Det känns som en obalans i hur mycket spelet väljer att hålla mig i handen under olika situationer, för som jag nyss skrev är spelet väldigt tydligt med vad jag ska göra och vart jag ska gå. Men när det under, visserligen korta, stunder släpper handen helt blir det svårt att veta vart jag ska ta vägen. Och ha då i åtanke att jag är en vuxen människa som har spelat i nästan hela mitt liv, hur blir det då för den tänkta målgruppen som verkar vara barn? Nu är det inte ofta detta händer och jag lyckas ta mig vidare, men jag är osäker på om jag har gjort det på sättet som utvecklarna hade tänkt att jag skulle göra.

Kontrollerna är lätta och känns vettiga när jag spelar med en Xbox-kontroll, spelet rekommenderar att du spelar med en handkontroll och det var det jag gjorde. Jag springer runt, skjuter och hoppar utan några större bekymmer. Jag tycker också att spelet ser bra ut och de har lyckats fånga smurfcharmen från serierna och de senaste filmerna. Det laddar också rätt snabbt, och min dator är inte den snabbaste med att ladda spel från sin snart antika HDD, men här gick det ändå undan. En får dock vara lite uppmärksam, för du som spelare behöver trycka på en knapp när spelet har laddat klart, och om du inte ser det kan du tro att spelet laddar betydligt längre än vad det egentligen gör. Ljudet är också bra men jag gillar inte rösten de har gett till Papa Smurf, för han låter snäppet elakare och hårdare än vad jag skulle gilla.

Jag tycker det här är ett kul spel som passar sin målgrupp. Förutom att uppgradera sin utrustning kan vi även gå runt och hitta nya kläder att klä ut smurfarna i. Att du dessutom kan ställa in svårighetsgraden, vilket låter som en självklarhet men alla spel har inte den funktionen, gör det lätt att anpassa till om det är barn eller vuxen som spelar. Dock är spelet på engelska, men det är röstskådespelare med. men det kan vara bra om någon vuxen är i närheten ifall barnet som spelar skulle fastna eller vill veta vad det är som händer. Men bortsett från det anser jag att barn från sju år och uppåt kan spela spelet utan några större bekymmer. Hade dock varit trevligt om flera hade kunnat spela spelet samtidigt, men det är ett singleplayerspel i dagsläget, vem vet dock vad som väntar i framtiden?