MXGP 24: The Official Game

Milestone bar länge MXGP-flaggan men efter 2021 så blev det tyst. Efter lång väntan släppte MXGP-orgranisationen (ansvariga för världsmästerskapen) att licensen nu hade flyttats till KT Racing och Nacon. Några som precis som Milestone har några hjul i sin portfolio. Sedan blev det tyst… väldigt tyst…

Det går inte att komma ifrån att MX är nog en av de svåraste racing-sporterna att få bra, speciellt om det ska följa en verklig serie med riktiga banor. Banorna inte bara svänger och går upp och ned. De ska också vara spåriga, motorcykeln ska vara i luften och helst ska banan slitas i takt med att tävlingshelgen pågår. Blev detta för mycket för Nacon och KT racing som inte valt att marknadsföra någonting alls? Inte ens efter släpp har de en hemsida för spelet. Det är med skräckblandad förtjusning jag sätter mig. Blir det långvarigt eller kommer jag fortsätta spela Milestones MXGP 2021?

Vi får börja med en kort introduktion till MX då det kanske inte är en självklarhet för alla vad det är. MX är en förkortning för motocross och är en sport som tar plats på en bana med hopp, kurvor och backar. Huvudsakligen körs den med motorcyklar gjorda för ändamålet men det finns även de som kör med anpassade fyrhjulingar och sidovagnar, dessa räknas dock inte riktigt till sporten (nu kommer sidvagnsåkare bli sura på mig). Upplägget för en normal tävling är träning för att lära känna banan, ett kval, antingen i race-format eller tidskval, där bästa tid går vidare, och slutligen två heat. Beroende på ålder och klass varierar längden på de olika momenten en del.

Men nu är vi i MXGP och i verkligheten då rör det sig om endast två heat, vardera om 30 minuter + 2 varv. MX är i verkligheten en av de jobbigaste sporterna som finns ur konditionsformat och jämförs med längdskidåkning och att springa långa distanser. Här görs det dock 2 gånger, med en timmes paus emellan. Och om inte det räcker kan det i MXGP vara 20 förare på banan samtidigt som vill köra i trånga kurvor och hoppa stora hopp (förr i tiden var det 40 och längre heat, det var bättre förr). Som tur är kan vi i spelet välja att köra kortare heat, t.ex. 5 minuter + 2 varv.

Med entusiasm startar jag spelet och när MXGP’s logotype dyker upp blir jag glad. Snabbt skapar jag min karaktär med namn, racingnummer och hemland. Jag får sedan justera ljus och om jag vill köra med högre upplösning med lägre fps eller högre fps med lägre upplösning. Det är ju racing så jag väljer det senare. Från menyn väljer jag att starta en ny karriär, det är så vi lär oss. Jag fick välja en motorcykel från några av de vanliga märkena och några anonyma kläder. En liten varningsklocka började dock ringa när alla motorcyklar var vita utan några dekaler, normalt har varje fabrikat sin signatur-färg och matchande dekaler, Honda är röda, Kawasaki gröna och så vidare. Har tillverkarna nekat att de får använda dessa? Sedan blir jag inslängd i att köra ett varv runt något form av sågverk och jag insåg att det här är nog bland den värsta skiten jag spelat på många år. I mitt huvud tog jag en paus, andades ut och började om. Det är ett helt nytt team som tagit över detta IP, det är inte bara en evolution av tidigare spel som brukligt är när det kommer en ny version av ett officiellt licensierat sportspel.

Efter jag halkat runt första banan ett varv gick jag i mål och kom ut till något som skulle vara någon form av social media-platform där hyllningarna över min fantastiska prestation dök upp. Så även en inbjudan till ett race som jag tackade ja till. Nu ska det bli åka av. Tre stycken står vi på en linje och håller inne gasen då jag inte förstår alls när starten går. Normalt i MX finns det en form av startgrind som inväntas på att den faller för att det ska köras. Men detta är ju på en bakgård så visst, jag får väl ha ett visst överseende med detta.

Dock var det inbjudan till ett race. Racet varade tre varv och jag vann även trots att jag kört in i saker till höger och vänster flertalet gånger. Därefter skickas jag tillbaka till sociala medier-platformen och ytterligare en inbjudan kom: ett ”en mot en”-race den här gången. Eftersom det inte fanns några andra alternativ tackade jag ja. Nu var det en längre bana och vi fick även hoppa över trasiga broar samt köra på ett tak… Något som jag sällan gjort. Eller hoppat över en trasig bro har väl hänt, men inte i MX-sammanhang.

Nu började det mer kännas som MX vs ATV med ännu sämre kontroller och grafik från PS2-tiden. Men tänkte jag, MXGP-delen och de officiella banorna har ju ännu inte börjat, det här får väl ses som en guide. Några race och utmaningar till följer tills jag får reda på att det kommer en talangscout till vår bakgård där vi kör race på 3-4st utan startgrind. ”Okej”, tänkte jag och vann. Nu plötsligt fick jag en inbjudan från JM Honda Racing, som är ett officiellt MX2-team. Äntligen blir det VM och kända banor! Eller nja, tydligen ska jag först köra småtävlingar för att tjäna ihop pengar till startavgiften, inte bara genom att vinna utan även genom att utföra små uppdrag under tävlingarna…

Och även om jag har gått med i ett team är min motorcykel fortfarande vit och kläderna är anonyma. För er som undrar är det precis som i andra motorsporter att på VM-nivå så är fordonet stylat med sponsorer och annat normalt, kläder och personlig utrustning är även de matchade för teamet. Nu börjar jag hoppas att detta bara är ett bugg.

Motorcykelrace in action! Det går snabbt i alla fall!

Nu kom första tävlingen, denna gång Patagonia i Argentina och de senaste ändringarna på banan var med i spelet. Min motorcykel hade rätt färg, kläder, namn och även en startgrind. Nu… nu börjar spelet. Vid en överflygning av banan såg den bekant ut, alltid något. Vi var även på 20:e plats i startgrinden. Bättre. Vallandes på lite skyltar, för sena inbromsningar och allmänt känt mig som Bambi på hal is, kom jag först i mål i bägge heaten. Woho! Nu belönades jag med pengar för olika delmål men också ett färdighetspoäng!

Det dök nu upp en team-meny där jag kunde uppgradera och låsa upp saker som extra inkomst från uppdrag eller möjlighet att justera fjädring. Något som slog mig är att spelet blir lättast om vinkeln är från förstapersonsvy. Det vill säga vi ser våra händer och framskärm och det kändes tämligen ospelbart om vi ser oss i tredjepersonsvy. Dock blev jag en aning åksjuk av allt flängande fram och tillbaka så spelsessionerna blev inte så långa.

Förutom att spela i karriär-läge finns det quick-race där vi kan spela på upplåsta banor mot botar (eller AI-spelare som det ofta heter nu för tiden). Det finns även time trail och dagliga utmaningar. De dagliga utmaningarna som jag testade var online och då ingen annan spelade kunde jag bara testa en gång. Mot spelaren med namnet ”writing fucking review”. Vi skulle köra ett race på en bana i 10 minuter. Efter 5 minuter av vurpor från oss bägge hoppade hen ut vilket jag också planerade att göra. Så win-win. Detta var enda stället jag kunde hitta där det går att spela multiplayer och när jag försökte någon dag senare så kom ingen in i lobbyn och det gick inte att starta.

Spelets kontroller är intressant. På något sätt kände jag igen mig i hur motorcykeln betedde sig. Oförutsägbar och läskig och till sist kom jag på vad det var. En gång körde jag en tävling på lös sand med punktering både fram och bak, den känslan kände jag även här. Vi åker rakt fram och kan inte riktigt säga vart vi kommer att sluta. Kontrollen känns också lite för digital, antingen 1 eller 0, inget där emellan. Eller gasen har lite variabelt men ändå en märklig känsla. Vi svänger med vänster spak. Vi kan även justera framåt och bakåt. Med höger spak ska vi kunna justera föraren, jag vågade aldrig röra den då jag antingen inte märkte någon skillnad eller alldeles för mycket skillnad mot att inte röra den. Vi kan välja att köra med att en knapp sköter både fram och bakbroms eller var för sig. Bakbromsen är även kopplingen vid starterna. Men kontrollschemat är tämligen standard för racing-spel.

Dags för race!

Ljudet, vad ska vi säga om detta? Riktigt illa är min sammanfattning. Ingen aning varifrån de har hittat sina ljud som de använt. Det är inte ovanligt i racingspel att det går att höra vilka som betalat mest när det kommer till motorljud. (eller min teori är sådan i alla fall). Från tämligen bra till tämligen dålig. Här känns det inte som någon önskat ställa upp med ljud och det är ett billigt generiskt surr som vana racingspels-spelare känner igen.

Grafiken, nu måste det väl komma var de lagt krutet. Helt klart. Grafiken är krisp, snyggt och känns som framtiden… om året var 2001 och vi spelade på ett PS2. Det finns möjlighet att köra med 30 fps med högre upplösning och 60 fps med lägre upplösning och fastän jag har en 65″ 4k-tv ser jag ingen som helst skillnad.

Hur ska jag sammanfatta denna upplevelse? Jag hade länge sett fram emot en ny MXGP-titel. Att KT Racing skulle ta över facklan efter Milestone kändes också bra. De har ju spel som Test Drive Solar Crown och WRC 5-10 i sin portfolie. Likväl som några roadracing-spel. Inga duvungar direkt. Jag gick in med inställningen att jag är nöjd om det är hyfsat. MX måste vara en av de svåraste sporterna att göra spel på och inlärningskurvan måste vara hög. Men… dom har inte ens försökt. Det gör mig besviken. Köp inte detta spel. Uppmuntra inte detta beteende. ”If a representative from Milestone reads this. Release a DLC for 2021, I think the MXGP organisation is desperate now to redeem themself”.

Jag brukar se någon form av potential eller ambition i de flesta spelen. Men här känns det som dementorer befunnit sig i spelstudion under hela processen. Det saknar själ, glädje och ambition. Tillbaka till ritbordet och jobba på fysiken, grafiken, ljudet och få med lite märken som vi kan välja när vi kan bygga vår motorcykel. Min Honda med Öhlingsfjädring, FMF-avgassystem, renthal-styre, excel-hjul, dunlop-däck, Brembo-bromsar och retro-dekaler.