Lost Soul Aside

Nu är stridens timma slagen! Det är dags för motståndsrörelsen att kliva ut från skuggorna och störta den elaka regenten och dennes undersåtar en gång för alla! Allt verkar gå enligt planen, men tyvärr kommer ett meteorregn med en massa monster och ställer till oreda. Till råga på allt snor dem din lillasysters själ! Nu är goda råd dyra, bäst du tar ditt svärd och beger dig ut till andra dimensioner för att hämnas och när du ändå är igång kan du rädda mänskligheten också!

Lost Soul Aside är ett Action-rollspel i tredjepersonsvy. Vi ränner med andra ord runt i världen, hackar och slår fiender med vårt svärd och med jämna mellanrum kommer vi få färdighetspoäng som vi kan använda för att dels göra våra slag med svärdet kraftigare, men också för att utöka vår hälsomätare och uthållighet. Till skillnad från många andra rollspel, har inte detta en öppen värld. Det finns med andra ord inte en mängd karaktärer som ber dig om tjänster för att distrahera dig från huvudberättelsen. Det finns enbart en berättelse här och det är den som vi får hålla oss till! Visst, du kan bli aningen distraherad här också. Det finns nämligen skattkistor och objekt på marken med en ljuspelare fäst vid sig, för att väcka din inre skatas begär att samla på dig glittrande ting.

Dessa ting är antingen ingredienser som du kan använda för att skapa saker. Det kan också vara olika typer av drycker som du kan använda för att ge dig lite fördelar på din resa. Det kan till exempel vara en dryck som nollställer allt som påverkar dig negativt. Om din karaktär till exempel har blivit träffad av något isigt, kan du dricka denna brygd för att inte frysa längre. Det finns även drycker som temporärt ökar din styrka. Med tanke på att så många spel som släpps nuförtiden har en öppen värld, är det ganska uppfriskande med ett som är mer linjärt. Problemet som kan uppstå här, är att ifall innehållet i spelet inte är tillräckligt intressant, kan upplevelsen bli ganska enformig. Jag kommer återkomma till hur det ligger till med det i det här fallet.

Vi iklär oss rollen som Kaser. Han är en slagskämpe i en motståndsrörelse som heter Glimmer. När vår berättelse börjar anländer han till ett land där han tillsammans med denna rörelse ska påbörja inleda en aktion som ska störta den tyranniske kejsaren en gång för alla. Kejsaren är en klassisk skitstövel med makt, som låter sina underhuggare förtrycka medborgarna. Glimmer tycker att han har hållit på med detta länge nog och tiden att agera är NU!

Kaser och Louisa.

Kaser passar även på att återförenas med sin lillasyster Louisa, som har befunnit sig här medan Kaser har varit någon annanstans och ägnat sig åt typiska slagskämpe saker som att slå ihjäl dummingar och räddat goda samt oskyldiga människor. Till Kasers stora förtret har hans syster blivit vuxen och vill således fatta sina egna beslut. Ett sådant beslut är att gå med i motståndsrörelsen och i och med detta, delta i störtningen av kejsaren. Efter lite knorranden från Kasers sida, går han ändå med på att ta med henne.

Allting verkar till en början gå enligt planen. Tyvärr dyker det plötsligt upp ett meteorregn som smäller ner i staden. Som om inte det vore nog, bär meteorerna även med sig monster som börjar ge sig på alla människor dom ser. Bror och syster skiljs åt och mitt i allt tumult får Kaser en ny mystisk allierad. Ett slags svävande och talande drakhuvud med tillhörande ryggrad som heter Arena bestämmer sig för att Kaser och han ska bli fästa vid varandra. Det innebär att Kaser har den självutnämnt mäktiga drakens krafter till sitt förfogande vid strider.

Efter mycket stridigheter möts bror och syster igen. Tyvärr blir Kaser medvetslös och ett monster suger i sig Louisas själ. När striderna har lagt sig, upplyser Arena motståndsrörelsen att Louisas själ fortfarande går att rädda. Vi får även reda på att dessa monster tydligen heter Voidrax som tydligen är kända för att hoppa mellan dimensioner, där de förstör dimensionen de hoppat till för att sedan fortsätta till nästa och göra samma sak där.

Vi får även reda på att den som är skyldig till allt detta är en elaking vid namn Aramon. Han har tidigare blivit tillfångatagen av en drottning vid namn Selena och hennes undersåtar. Tyvärr underhöll de Aramons fängelse för dåligt varpå han nu kunde fly och sprida sin oreda. När Kaser träffar drottningen säger hon att när han ändå ska hämta tillbaka sin systers själ, kan han lika gärna försöka besegra Aramon också – eftersom att då slipper resten av mänskligheten dö. Således beger sig Kaser och Arena sig iväg för att rädda systern och resten av världen. En resa som kommer bjuda på mystiska dimensioner och MASSOR av strider.

Till att börja med kan jag säga att jag inte är särskilt imponerad av berättelsen. Visst märks det att mycket tid har lagts på att bygga upp världen som vi befinner oss i. Men själva berättelsen följer en så fruktansvärt tydlig mall för äventyrsberättelser. Det är inget fel i sig, gamla och klassiska berättargrepp är definitivt något som kan göras intressant. Det är inte för intet som dessa mallar tenderar att upprepas. Vid de fallen krävs dock karaktärer och/eller dialog som bjuder på någonting annat. Det bjuder inte Lost Soul Aside på.

Karaktärsgalleriet är inte intressant alls. Det består nämligen av karaktärer som antingen är schabloner av karaktärstyper som förekommer i den här typen av berättelser, eller karaktärer som bara är endimensionella. Kaser är mer eller mindre utan någon direkt personlighet. Visst, han vill rädda sin syster, men verkar ta alla magiska förmågor han inte hade förut, miljöerna han besöker och fienderna han möter med en arrogant axelryckning. Arena håller mest bara på och tjata om hur mäktig han är och hur ömtåliga människor är. Alla ondingar i spelet säger och gör onda saker, mest bara för att vi ska bli påminda om att de är onda.

Dialogen underlättar inte upplevelsen särskilt mycket heller. Den växlar mellan att vara både banal och att vara pratig, för pratighetens skull. Med det menar jag att karaktärerna tenderar att säga mycket ord, utan att egentligen säga någonting, utan de pratar mest för att det ska vara dialog i spelet.

Jag upplever det som att utvecklaren har ägnat sig mer åt striderna istället. På det stora hela är dem underhållande på ett klassiskt hacka och slå-manér. Vi slåss med svärdet. Till en början har vi ett svärd av standard storlek, men ju längre vi kommer in i berättelsen, kommer vi ha både ett stort svärd och även ett vapen som ser ut som en slags stav med ett vasst blad i vardera ände. Desto mer vi skadar fienderna, fylls en mätare upp och när den är fylld kan vi med olika knapptryck släppa loss Arenas krafter för att göra våra slag ännu hårdare och framförallt flashigare. Det kan vara allt från att två drakklor hjälper oss att slåss, till att vi kan skjuta magiska strålar på fienderna.

Vi kan med hjälp av färdighetspoäng utveckla våra attacker, hälsomätare och så vidare. Detta gör vi med hjälp av ytterligare en karaktär. Hon heter Liana och hon kommer dyka upp med jämna mellanrum på din resa. Eftersom att det är via henne som vi kan spara spelet, dyker hon oftast upp innan tuffa strider och dylikt. Vem är hon då? Hon är dotter till tidigare nämnda drottningen Selena. Mer än så får vi inte reda på. Det antyds att hon också har mäktiga krafter, men hon verkar mest intresserad av att samla information till den roman hon säger att hon skriver på. Förutom att uppgradera våra färdigheter, kan vi även köpa användbara brygder av henne. Vi kan även morpha ihop vapnen som vi hittar, för att på så sätt göra dem ännu starkare. Vad det innebär är att vi kombinerar vårt valda vapen med ett annat, för att på så sätt ”låna” kraften från det vapnet till vårt valda. Väldigt fiffigt, om vi har hittat ett vapen vi gärna inte gör oss av med!

När du uppgraderar dina förmågor, gör du det via ett färdighetsträd. Du ser en massa symboler som representerar den aktuella färdigheten. En linje kommer då dyka upp mellan alla aktiverade förmågor, ända tills vi har ett lysande rutmönster framför oss. Vi kan även uppgradera Arenas förmågor. För att göra det behöver vi dock besegra bossar först. Vi blir då tilldelade en runsten, som används för en specifik förmåga och vi får då bläddra ner till den aktuella förmågan via ett spiralmönster.

Även om striderna är det i spelet jag finner mest underhållning i, har jag faktiskt problem även med dem. Det största problemet är att jag tycker att de ofta håller på för länge. En anledning till detta är att det ibland är så fruktansvärt många fiender på en och samma gång. En annan anledning är starkare fiender, minibossar och bossar. De har nämligen en skyddsmätare under sin hälsomätare som du måste nöta ner, innan du kan göra skada på dem på riktigt. Denna mätare kommer oftast fyllas på flera gånger om, vilket oftast leder till att framförallt bosstriderna kan vara olidligt långa.

Vad som primärt skiljer bosstriderna från de övriga striderna, är att bossen för det mesta är den enda fienden du behöver handskas med. Det finns undantag, men som tur är det inte hutlöst många medhjälpare till bossen som dyker upp vid de tillfällena. Förutom att du måste nöta ner två stycken mätare flera gånger för att slutligen besegra bossen, som tidigare nämnt kan ta en frustrerande lång tid. Samtliga bossar har nämligen den dåliga vanan att teleportera bort sig sig så fort vi kommer i närheten. De har magiska attacker som dyker upp från ingenstans och att undvika dem är ibland lättare sagt än gjort! Detta väcker såklart en frustration i mig som ibland resulterar i ett hetsigt raljerande för att ventilera ut frustrationen.

När jag ändå är igång med klagomålen kan jag lika gärna fortsätta. Ljudbilden är väldigt märklig. Framförallt när spelet byter scen slutar nämligen musiken och de få miljöljuden som förekommer väldigt abrupt. Ibland kan det till och med dröja nästan en sekund innan musiken och ljuden kommer tillbaka. Det kan ses som en petitess, men det tar mig ur spelet varje gång det händer. Vilket är synd, för den orkestrala musiken är faktiskt bra. Jag hade önskat mer miljöljud dock. För vid tillfällen som det inte är särskilt mycket musik, känns det faktiskt lite tomt.

När det kommer till röstskådespelet, beror det lite på vilket språk du använder. Det engelska röstskådespelet är ganska styltigt, vilket verkligen inte hjälper den redan svaga dialogen. Det japanska röstskådespelet hjälper att i alla fall göra den smärtan lite lindrigare.

Vad det gäller kontrollen, vet jag inte riktigt hur jag ska förklara för att det ska bli tydligt, men den känns yvig. Vid tillfällen där jag ska springa intill avsatser som jag kan ramla ner från, känns det som jag bara är en enkel snudd från att ramla ner. Detta hjälper inte heller i striderna, då det för med sig att precisionen blir lidande. Dels har Kaser en tendens att vara väldigt hetsig i sina rörelser som gör precisionsrörelser bökigt. Det är även någon konstig fördröjning som gör att Kaser ibland utför handlingar senare än vad jag tänkt.

Utseendemässigt är det dock välgjort. Visst, det går att dra paralleller till nyare Final Fantasy spel, det är även så spelet för sig rent stilmässigt, men med det sagt ser det fortfarande bra ut. Miljöerna är vackra och bjuder på variation sett till klimat och dylikt. Karaktärsmodellerna ser också bra ut och ger en känsla av liv. Fienderna varieras beroende på vilken värld eller dimension som du besöker. Två eller tre fiendetyper kommer vara unika för området du befinner dig i. Tyvärr kommer även ett gäng fiender återkomma från andra områden också. Vilket gör att det snarare blir en konstig blandning för mig. Dels känner jag att det finns en god variation, men några sekunder senare kan jag känna ”Va!? De här fienderna igen!?” Jag förstår att det låter märkligt, men fiendemässigt finns det variation, men samtidigt inte tillräckligt.

Lost Soul Aside ser väldigt ambitiöst ut. Du behöver dock inte spela länge för att inse att berättelsen inte är särskilt intressant och att dialogen bitvis känns som att den är skriven av ett barn. Striderna bjuder på hyfsad underhållning. Tyvärr verkar utvecklaren ha tyckt om dem lite för mycket och den tenderar därför att pågå alldeles för länge. Är du ett fan av den här typen av rollspel, kan du möjligen få ut något av detta, men jag skulle i så fall råda er att invänta en generös rea.