007 First Light

007 First Light lyckas fånga känslan av en klassisk Bond-film bättre än nästan något annat spel tidigare gjort. Här blandas intensiv action med smart spionarbete, starka karaktärer och en berättelse som hela tiden driver spelaren framåt. Det är ett äventyr fyllt av explosioner, intriger och gadgets där varje uppdrag känns som hämtat direkt ur en filmduk.

Redan efter de första timmarna står det klart att IO Interactive inte bara har gjort ännu ett actionspel med James Bond-tema. De har skapat ett spel som verkligen förstår vad som gör Bond till Bond. Bakom den snygga ytan gömmer sig ett varierat gameplay där list ofta är viktigare än rå styrka, samtidigt som spelet aldrig glömmer bort att leverera explosiva actionsekvenser när det verkligen gäller.

Agent med licens att tänka

Det här äventyret bygger främst på tredjepersonsaction, men det vore fel att beskriva det som ett vanligt skjutspel. En stor del av upplevelsen handlar istället om problemlösning, infiltration och smygande. Hur uppdragen spelas är ofta upp till spelaren själv, och det är här spelet verkligen börjar glänsa. Varje uppdrag inleds med en genomgång från Moneypenny, MI6 intelligenta och professionella samordnare som fungerar både som informatör och kontaktperson under resans gång. Därefter skickas Bond ut i världen för att lokalisera personer, infiltrera byggnader eller ta sig förbi avancerade säkerhetssystem. Vakterna patrullerar områdena noggrant, dörrar är låsta och larmsystem väntar på minsta misstag.

Nu blir det PARTY

För den som bara vill springa fram med vapnet höjt kan dessa delar till en början kännas långsamma, men det är samtidigt här äventyret lyckas få spelaren att känna sig som en riktig agent. Problemen kan nästan alltid lösas på flera olika sätt. Behöver ett nyckelkort stjälas från en vakt går det att smyga sig fram obemärkt och slå ut personen snabbt. Det går också att distrahera vakter, manipulera elektronik eller hitta alternativa vägar genom miljöerna. Under dessa sektioner har Bond inte tillåtelse att döda sina motståndare, vilket gör att knytnävar och list blir de viktigaste verktygen. Om ett slagsmål bryter ut fungerar närstriderna förvånansvärt bra, särskilt en mot en. Situationen förändras däremot snabbt när fem eller sex fiender stormar in samtidigt. Då märks det tydligt att spelet försöker uppmuntra ett mer genomtänkt spelande istället för rena slagsmål.

När uppdragen närmar sig sina klimax förändras tempot drastiskt. “License to Kill” aktiveras och plötsligt förvandlas den försiktiga infiltrationen till ett intensivt actionspel. Hagelgevär, pistoler och automatvapen tar över samtidigt som explosionerna avlöser varandra. Ena stunden smyger Bond genom mörka korridorer och nästa stund jagar han fiender genom brinnande byggnader eller flyr undan kollapsande miljöer. Kontrasten mellan smygandet och actionsekvenserna fungerar otroligt bra och gör att upplevelsen hela tiden känns varierad.

Jag kräver en stuntman!

Q Branch – leksaker för världens farligaste spion

Ingen Bond-upplevelse är komplett utan Q och hans uppfinningar, och även här levererar IO Interactive på hög nivå. Q porträtteras precis så excentrisk och smått märklig som han ska vara, samtidigt som hans genomgångar av gadgets ofta blir riktigt underhållande. Den viktigaste prylen är utan tvekan Q-Watchen. Klockan gör det möjligt att se människor genom väggar och manipulera elektronik på avstånd. Dörrar kan låsas upp, kameror kan stängas av och olika maskiner kan användas för att distrahera vakter. Funktionen blir snabbt en naturlig del av spelets smygmoment och öppnar upp för kreativa lösningar. Utöver klockan får Bond tillgång till flera klassiska gadgets. En penna som skjuter missiler, en tändare som fungerar som rökridå och en kamera som skapar chockvågor är bara några exempel. Det hade varit lätt att göra dessa prylar till rena gimmicks, men de används faktiskt på ett smart sätt genom hela spelet och förstärker känslan av att vara en högteknologisk spion. Det bästa är att gadgets och karaktärer aldrig känns överdrivna. Trots att vissa uppfinningar är ganska absurda passar de perfekt in i Bonds värld och bidrar till den där speciella blandningen av realism och överdriven action som serien alltid levt på.

Samtidigt är det relationen mellan Bond och Greenway som stjäl mycket av uppmärksamheten under dessa delar av spelet. Deras kemi känns naturlig redan från början och dialogerna mellan dem lyckas ofta balansera humor och allvar på ett väldigt charmigt sätt. Greenway fungerar som en perfekt motpol till Bonds självsäkra och arroganta personlighet, vilket leder till flera riktigt minnesvärda samtal under uppdragen. Det är också tack vare den dynamiken som många lugnare sektioner känns levande istället för långsamma.

Rutschkana med livet som insats

Skakad, inte omrörd – berättelsen som fångar Bond-magin

Berättelsen är utan tvekan en av spelets absolut största styrkor. Allt börjar med ett räddningsuppdrag där Bond deltar som en del av en helikopterbesättning inom den brittiska flottan. Det som först verkar vara ett rutinuppdrag förvandlas snabbt till katastrof när helikoptern skjuts ner och Bond blir den enda överlevaren. Introt känns nästan som öppningen till en ny biofilm med stilrena kameravinklar, dramatisk action och en presentation som direkt skriker 007. Som grädde på moset har spelet även fått en egen Bond-temalåt framförd av Lana Del Rey, vilket förstärker känslan av att detta inte bara är ett spel utan ett fullt Bond-äventyr. Spelaren kastas sedan rakt in i en berättelse fylld av förräderi, hemligheter och farliga organisationer. Moneypenny guidar Bond genom uppdragen samtidigt som nya hot hela tiden växer fram. Äventyret introducerar dessutom sina mekaniker genom en av de mest kreativa tutorials jag spelat på länge. Ett träningsmontage lär ut grunderna samtidigt som det känns naturligt integrerat i berättelsen. Första gången det händer är det nästan förvirrande, men på ett väldigt bra sätt. Det känns filmiskt, välskrivet och smart designat.

Det som imponerar mest är hur väl spelet lyckas fånga känslan av en riktig Bond-film. Karaktärerna utvecklas hela tiden och Bond själv känns betydligt mer mänsklig än väntat. Hans relationer påverkar människorna omkring honom och berättelsen lyckas balansera humor, spänning och känslor på ett väldigt snyggt sätt. Berättelsen vågar dessutom ta emotionella risker. Här finns både sorg, ilska, glädje och värme, vilket gör att handlingen aldrig känns ytlig trots all action. Vid flera tillfällen var det svårt att lägga ifrån sig kontrollen eftersom äventyret hela tiden gav en anledning att vilja veta vad som skulle hända härnäst. Världen runt omkring försvann nästan helt och kvar fanns bara Bond och uppdraget framför mig. Självklart finns även den klassiska Bond-humorn på plats. Bonds arrogans och ovilja att följa order leder till flera underhållande dialoger, och spelet lyckas ofta lätta upp stämningen precis när det behövs.

Mr Bond går hem bland brudarna som vanligt

Uppdrag slutfört med stil

Rent tekniskt imponerar 007 First Light på flera områden. Grafiken är riktigt snygg och miljöerna varierar mellan exklusiva casinon, mörka baser och storslagna landskap fyllda av detaljer. Explosionerna ser fantastiska ut och flera vyer under spelets gång är genuint imponerande att titta på. Ljud-designen är också en stor del av upplevelsen. Musiken växlar elegant mellan lågmälda spiontoner och klassiska Bond-inspirerade actionteman. Vid flera tillfällen kom jag på mig själv med att sitta och nynna med i musiken utan att ens tänka på det. När ett spel lyckas dra in spelaren så pass mycket säger det ganska mycket om kvaliteten på ljudbilden. Röstskådespeleriet håller dessutom en väldigt hög klass genom hela äventyret och hjälper verkligen till att sälja både karaktärerna och de emotionella stunderna i berättelsen.

Tempot fungerar för det mesta väldigt bra, även om det finns vissa tillfällen där det blir otydligt vart nästa mål finns eller exakt vad som behöver göras. Några gånger fastnade jag längre än nödvändigt eftersom spelet inte gav tillräckligt tydliga instruktioner. Samtidigt går det nästan att se detta som en del av designen. En spion får trots allt själv lista ut situationen framför sig. För den som vill testa sina agentkunskaper erbjuder spelet dessutom tre olika svårighetsgrader. Själv spelade jag på normal och Bond lyckades ta sig igenom varje uppdrag utan några större hinder på vägen, vilket gav en väldigt bra balans mellan utmanande spionarbete och explosiv action. Utöver huvudberättelsen finns flera samlingsföremål utspridda i världen. Dessa fungerar inte bara som vanliga collectibles för prestationer utan innehåller också extra bakgrundshistoria och kommentarer från Bond själv. Det gör att utforskandet känns mer meningsfullt och ger världen mer djup. Lite senare introduceras även Tac-Sim, en virtuell träningsmiljö där uppdrag kan spelas om för att samla prestationer, låsa upp kläder och klara olika utmaningar. Det ger spelet ett större omspelningsvärde och gör att det finns gott om innehåll även efter att berättelsen är färdig.

Äventyret tog ungefär tjugo timmar att spela igenom och inte en enda av dem kändes bortkastad. Tvärtom var det ett sådant spel som gjorde att timmarna bara försvann. Plötsligt var klockan mitt i natten och det enda som existerade var nästa uppdrag. Kanske blev upplevelsen extra stark eftersom förväntningarna från början inte var särskilt höga. Jag har aldrig varit något enormt Bond-fan tidigare, men efter detta spel känner jag nästan ett behov av att gå tillbaka och se filmerna igen. Det säger ganska mycket om hur väl IO Interactive lyckats med sin tolkning av karaktären. Det här är utan tvekan ett av årets starkaste spelupplevelser och ett självklart måste för alla som gillar action, spionthrillers eller starka berättelser. IO Interactive har inte bara gjort ett bra Bond-spel – de har skapat ett äventyr som lyckas krossa gränserna mellan flera olika genrer och samtidigt kännas tillgängligt för nästan alla typer av spelare. Oavsett om kärleken ligger i smygande, explosiv action eller berättelsedrivna upplevelser finns här något att uppskatta.  Bond är tillbaka med rätt att underhålla.  

Testdator: Intel Core i9-11900K, 32GB DDR5, RTX 3090