Gibbon: Beyond the Trees

Apfamiljens medlemmar med de långa armarna svingar sig fram och tillbaka. Två föräldrar och ett barn. Det finns till synes inget som kan stoppa deras svingande framfart – sen kommer de mänskliga jägare in i bilden.

Familjen apa lämnar sitt bo. Föräldrarna är en gul och en rosa (den man styr), medan barnet är blå. Aporna tar sig fram i en 2D miljö utan att vila för något, dvs det är en auto-runner där man hoppar, spurtar och svingar. Väldigt enkelt. De tar sig framåt hela tiden, sen kommer det mänskliga jägare. Familjen försöker fly, men den gula apan som bär på den blå blir skjuten och barnet blir tillfångataget. Nu är det upp till den rosa apan (spelaren) att rädda sitt barn.

Både gameplay, berättelse och estetik är väldigt enkelt. Det tas inga risker och det är på något sätt okej. Visuellt är det simpelt och sparsmakat, musik finns knappt utan det mesta av ljudbilden är från miljön och apornas vrål. Berättelsen fungerar något sånär, men det är märkligt att gula apan dör först under senare halvan av spelet. Egentligen är det inget konstigt i sig, men det är först där berättelsen drar i gång, och spelet är bara ca en timme från början till slut. Som sagt, spelet tar inga risker och det kan vara okej, men då får man vara införstådd med att man inte vinner några priser heller.

Genom spelet får man lite nya färdigheter. Främst att rulla ihop sig till en boll i luften. När man greppar tag i en gren får man en snabb påökning av fart och man skjuts i väg. Allt går ut på att ta sig framåt, framåt, framåt. Oavsett om man får extra fart upplever jag banorna för långa – spelet är ändå bara en timme långt! Ibland får man se till att hoppa över eldsvådor för att inte dö, smita från jägare eller andra hot, men den mesta tiden är bara svingande dötid. Det händer liksom inte något särskilt.

Har jag missat något? Visst kan man göra fler saker? Nja, inte alls faktiskt. Spelet är stundvis underhållande och detaljerna i det estetiska är inte dåliga i all sin enkelhet. Där spelet brister är främst i tre punkter. 1) när man startar upp spelet laddar det över en minut 2) frame drops är ett faktum oavsett om det är handhållet eller dockat och 3) tomrummen mellan faror och berättelsens arytmiska dramaturgi skaver vilket resulterar i att spelet känns både för långt och för kort. Man kan ha roligt med spelet, absolut, men det här är inte spel man ska betala en slant för, det finns det på tok för lite för – tyvärr.