Tony Hawk’s Pro Skater 1+2

De klassiska första två spelen i Tony Hawk-serien återvänder i samma, men uppdaterade, kostym; en polerad kostym som blivit omsydd för att passa den nuvarande generationens spelplattformars muskler. Är kostymen fortfarande fin, eller har den blivit sönderpolerad, och har musklerna blivit för stora, den omsydda passformen till trots?

Det allmänheten önskade sig inför släppet av Marvel’s Spider-Man var att man skulle ”känna sig som Spider-Man”. Jag började fundera på om det fanns någon motsvarighet till det i någon annan genre. Eftersom jag är minimalt intresserad av sportspel (endast NHL) började jag fundera kring dem. Kan man få känna sig som, låt säga, Alexander Ovechkin i NHL? Det skulle jag inte nödvändigtvis påstå. Det går fort och det smäller hela tiden (målburen, tacklingar, skott, det skottet träffar), det gör det, men jag känner mig inte som en av världens bästa hockeyspelare. Framförallt uteblir känslan eftersom man, i normalt spelläge, styr ett helt lag. Det finns ett annat spelläge där man väljer att spela som en spelare. Väljer man då att spela som tidigare nämnde spelare, finns fortfarande känslan inte där. Spelarnas design är undermålig och försöket att efterlikna de riktiga spelarna är stundvis katastrofala. Jag funderade vidare på andra sportspel och kom fram till följande: byt Alexander Ovechkin på skridskor mot Tony Hawk på bräda med hjul. Kan det få mig att känna mig som en av världens bästa skejtare?

Det är ett spel.

Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 har ingen story. Som tur är behöver den inte heller någon; det är spelets högoktaniga gameplay som är dess dragningskraft.  Om det funnits en story är risken stor att den skulle stulit fokus från gameplay och upplevts som ett hinder spelaren måste klättra över för att kunna fortsätta. Att det fokuseras 100% på gameplay märker man redan vid spelets uppstart: välj, eller skapa din egen, karaktär och kör. Pang på rödbetan! Trots utelämnandet av handling, finns en kampanj som består av alla 17 nivåer från första och andra spelet. Man väljer dem från en och samma meny; antingen första spelet, eller andra spelets nivåer. De känns därför som två olika världar av samma spel istället för två spel.

Det finns två spellägen till; multiplayer (online eller lokalt) och skapa en nivå. Nivåerna kan delas och spelas av andra. Första och andra spelet är det som räknas till kampanjen. Det är alltså ett spel. Man börjar på en liten och simpel nivå (exempel: litet lager på varuhus, liten hangar). Efter det blir nivåerna mer och mer öppna (exempel: skolgård, NY City). För att ta sig vidare till nästa nivå måste man ha avklarat ett visst antal utmaningar. Utmaningarna håller stenhårt på ett format, spelet genom; hitta videoband, nå olika höga poäng, åk på de enskilda bokstäverna S-K-A-T-E, leta upp fem av nivåns speciella objekt och gör ett visst trick på en särskild plats av nivån.

Mekanik i samspel med gameplay är i fokus och det levereras riktigt bra. Varje ”färgknapp” (x för hoppa borträknat) symboliserar en kategori av trick; trekant – glida på stänger och balansera stillastående, cirkel – greppa brädan och fyrkant – flippar brädan. För att göra specifika tricks inom varje kategori för man vänsterspaken i två olika riktningar och väljer snabbt kategori. För att lyckas med ett balanstrick gäller det att hålla pilen centrerad på balans-mätaren som dyker upp. Balansen styrs även den av vänster styrspak; upp/ner och vänster/höger. När man genomför tricks fylls special-mätaren och när den är full åker man snabbare, hoppar högre och befinner sig i luften längre tid. Utöver det kan man, vid full mätare, göra speciella tricks…tills du ramlar för då töms mätaren omedelbart.

Som jag nämnde, kan man skapa sin egen karaktär. Man väljer vilka tricks man ska använda och utseendet på avataren och valet av bräda och dess färg. Genom att klara utmaningar får man pengar som man använder för att köpa kläder, brädor, tatueringar etcetera till sin skapade karaktär. Man får också erfarenhetspoäng för avklarade utmaningar. När man har tillräckligt erfarenhetspoäng går man upp i nivå och får nya poäng man kan använda för att uppgradera sin karaktär; man kan exempelvis öka hopphöjd, fart och balans.

Den inverterade kamerakontrollen

Spelet går ut på att länka samman så många tricks som möjligt utan att bryta kedjan (landa plant på marken) för att maxa antalet poäng. Tack vare de distinkta miljöerna, och adderandet av rörliga hinder (fartgalna bilister), blir poängsamlandet aldrig långtråkigt; man får leta upp nya sätt att få mycket poäng och hitta objekt på för varje nivå. Om ett spel inte svarar på knapptryckningar, fallerar gameplay – oavsett hur bra den är. Lyckligtvis svarar spelet på kontrollen extremt väl. Styrspaken tillåter dig att göra riktigt skarpa svängar. Jag stötte på problem med kontrollerna en enda gång under de 12 timmar det tog att klara av spelet; den inverterade kamerakontrollen var en standardinställning. Det känns bara onödigt, och väldigt enkelt att lösa. Wow säger jag bara. Det kan vara de mest funktionella kontrollerna jag någonsin stött på!

Visuellt lämnar inte heller det särskilt mycket att önska. Nivåerna är distinkta och välkomponerade. Det märks främst i placeringen av objekt man kan göra tricks på. Möjligheten att genomföra tricks finns överallt; om det så är betongramper eller räcken. Det som gör dem välplacerade är just precis det – de finns överallt! Vissa delar av nivåerna är så klart bättre för att optimera poängsamlandet än andra. Det känns därför väldigt balanserat och inte som att man kan få hur många poäng som helst efter första hindret. Karaktärernas design är kanske inte den absolut mest tilltalande, men den är långt ifrån usel; den är fullt godkänd och lite därtill. Animationerna är den starkast lysande stjärnan av det visuella. Spelet flöt på fenomenalt konsekvent i 60 FPS på mitt Playstation 4. Det underlättar för de redan snygga animationerna att bli ännu snyggare. Animationernas mest imponerande aspekt är hur snabba de är, och samtidigt hur lätt det är att faktiskt se vad det är för trick man genomför – oavsett hur mycket brädan/karaktären snurrar!

Utveckla dig

I originalspelen är musiken något som står ut. Med sitt punkiga upptempo-läte slog det an en passande ton för spelets snabba tempo. Några av gamla låtarna är kvar, men det är även många nya. Musiken har inte blivit sämre för det, tvärtom! Punken finns kvar, men det finns också andra genrer och nutida musik; rap med riktigt tungt beat, pop och någon slags ska-punk-fusion. Den här upplagan av soundtracket är mycket mer dynamisk än originalet. Jag är generellt sett inte något stort fan av vare sig popmusik eller rap med tunga beat, men den här blandningen var en stämningshöjare utöver det vanliga. Även om jag inte gillade låtarna i sig, lyckades de verkligen sätta stämningen, och att tagga igång mig. Att jag skulle uppskatta den typen av musik lämnade mig helt omtumlad, på ett positivt sätt.

Musiken visar sig dynamisk på fler sätt än att vara tagen ur flera olika genres. Fyller man special-mätaren blir musiken högre; ramlar man blir det ett kort avbrott i den. Om det spelas en låt man inte tycker om, eller känner för just då, så kan man bara trycka på R3 för att byta till nästa låt. När jag lade ner kontrollen ville jag snabbt tillbaka. När jag sov drömde jag om att spela. Jag fullkomligt älskar ljudeffekterna spelet bjuder på. Det finns få saker som är så tillfredsställande som att försöka sig på en komplicerad kombination av tricks, för att sedan landa alldeles perfekt och höra ljudet av skateboardens hjul mot asfaltens ojämna yta…eller inomhusrampens jämna yta!

Att sammanfatta spelet är verkligen inte svårt, jag kan till och med göra det med ett enstaka ord: toppklass. Oavsett om man gillar sportspel eller ej, är det här något så ovanligt som ett sportspel som tilltalar de flesta. Anledningen är det höga tempot, de galet tajta kontrollerna, den dynamiska musiken, ljudeffekternas tillfredsställande klang, grafiken och möjligheten att skapa din egen karaktär och nivåer. Den polerade kostymen har visat sig vara glänsande, inte speglande, och den sitter som en smäck över spelkonsolernas muskler. Jag kan inte motstå frestelsen av att plocka upp kontrollen igen…nu, omedelbart och på en gång!