SpellForce 3: Fallen God

SpellForce 3: Fallen God är den andra expansionen till SpellForce 3 och är utvecklat av Grimlore Games. Det är ett action-RPG med strategi-inslag där du får följa Akrog och hans vänners resa för att rädda sin Moonkin-klan.

Trollen i Moonkin-klanen är på flykt och nära på att bli utrotade. Deras nya hövding, Akrog, har i uppgift att rädda klanen och hitta en plats där de kan bygga upp sitt samhälle igen. Under denna resa träffar Trollen, vilka ser mer ut som Orcs i World of Warcraft, på en främling. Denna främling har ett förslag som kan hjälpa Moonkin-klanen. De behöver bara återuppliva en gud. Lätt som en plätt, eller hur?

Fallen God har en väldigt bra och rik berättelse. Nästan hälften av tiden består av konversationer mellan Trollen eller andra karaktärer som de träffar på. Det går att skippa dialoger om man inte bryr sig om det, men jag som älskar berättelsedrivande spel slukade allt. Trollen har en mörk historia som jag uppskattade att lära mig om. De som inte är bekanta med SpellForce kan spela utan att veta någonting. Fallen God är nämligen en självstående expansion med en helt ny kontinent, ras och en berättelse som utspelar sig några år efter berättelsen i SpellForce 3. Det krävs inte att du vet vad som hänt i de andra spelen.

Utöver berättelsen är den största delen av spelet som ett action-RPG. Du får styra fyra hjältar, d.v.s. Trollen Akrog, Zazka, Grungwar och Noag. De har alla olika roller och personligheter. Trollen har även två ability-träd, varav ett är fäst till ett specifikt troll. Det sekundära trädet får man välja själv, vilket gör att man kan ha en massa olika kombinationer beroende på hur man själv vill spela. Den enda karaktären som man inte kan välja en sekundär roll till är Noag, utan hans förmågor lär han sig under spelets gång beroende på vilka val i konversationer man väljer.

Spelets introduktion till dess gameplay är väldigt bra. Man får lära sig små bitar under spelets gång, vilket gör att det inte känns som man får ett stort överflöd av information på en och samma gång. Det flyter på rätt bra, med tanke på att det finns två olika sorters spellägen. Den ena är, som jag nämnde ovan, action-RPG. Där man kan styra de fyra hjältarna som levlar upp och på så sätt avancerar vidare i sina förmågor-träd. Den andra är real time strategy.

Strategidelen fungerar som de flesta RTS-spel. Man har en bas som man expanderar under tidens gång med hjälp av resurser man samlat in. Sedan skapar och tränar en sin armé, som man sedan använder för att förinta ens fiender. Jag är inte ett jättestort fan av RTS då jag föredrar turbaserat och även om det var kul att ha två olika spellägen tyckte jag att spelet hade klarat sig utan RTS. Speciellt eftersom det har en mindre roll och haltar berättelsen lite. Jag tyckte mest om action-RPG bitarna eftersom det är en genre som är en stor favorit, samt att det kändes roligare att utforska kartorna när man bara sprang runt med ens fyra hjältar.

Det finns även ett Crafting-system där man kan bryta ner föremål man hittat under ens resa för att sedan skapa bättre vapen och utrustning. Det behövs eftersom ju längre in i spelet du kommer, desto svårare blir fienderna och därmed behövs bättre utrustning. Det går att hitta bättre gear under spelets gång; det är dock väldigt få gånger man hittar det och de flesta vapnen och utrustning man hittar kan inte användas av Trollen utan man får bryta ner dessa i Crafting-systemet.

Grafiken i spelet är detaljrik. Fallen God är ett riktigt vackert spel. De olika kartorna bjuder på en variation vilket gör att spelets omgivning inte känns tråkigt eller upprepande. Animationerna flyter på bra och jag stötte inte på några problem med frame-rates. Utöver den fina fantasy-världen tillkommer ett pampigt soundtrack som passar väldigt bra till spelets atmosfär. Ett stort plus är att alla karaktärer i spelet har en röst, vilket är förträffande med tanke på hur mycket det finns att berätta under spelets gång. Eftersom Trollen pratar i tredje-person och har väldigt lika röster tog det en stund innan jag kunde urskilja dem. När man väl bekantat sig var det inte så farligt!

Allt som allt tyckte jag att SpellForce 3: Fallen God var riktigt underhållande. Jag älskade berättelsen och dess gameplay. Grafiken är helt fantastisk för sin genre och har ett oerhört bra soundtrack. Det enda riktigt negativa från min personliga sida är RTS-delen eftersom det är inte riktigt min favoritgenre, men den gör inte att spelet inte är värt att spela. Låt inte det hindra er från att införskaffa spelet!