Skullcandy Dime True Wireless

Hur står sig ett billigare segment mot de dyrare? Är det något som hämmar dem eller kan de excellera? Får man vad man betalar för eller kommer det skava både fysiskt och mentalt? Alla dessa frågor och många fler kommer du få svar på nedan!

Aj aj aj, det här var inte en rolig historia. De mellanstora plupparna som sitter på från början brukar oftare än inte passa mina öron — men inte den här gången. Man får med tre storlekar på plupparna. Att ta den mindre storleken är för mina hörselgångar inte aktuellt, det blir för smått. Jag provade den större storleken men inte heller det kändes bra. Trots detta är komforten inget att klaga på. Luren i höger öra skaver inget alls. Den satt där den skulle utan att egentligen kännas av, trots intensivt headbangande. Problemet jag hade är ytterst personligt och inget produkten i sig kan lastas för. Både höger och vänster lur är så klart identiska med varandra, men av någon outgrundlig anledning skaver den vänstra hur jag än vrider och vänder på den. Då jag inte märkte av något alls på höger sida, och har haft samma problem med tidigare headset, är det troligen mitt öra som är deformerat. Har man samma problematik som jag kan det vara värt att ta i beaktning för ett potentiellt köp.

Skullcandy marknadsför de här lurarna, som är en del av det billigare segmentet, med att de har ”premium audio quality”. Det är det många billiga hörlurar som gör och det stämmer ytterst sällan för att inte säga aldrig – men de här har förvånansvärt bra ljud! Mellanregistret är det som lyser klarast och även fast det inte är krispigt förstår man ändå varför de påstår att ljudet är av hög kvalité. Diskanten är inte alls lika bra, men den är fullt duglig utan att det blir skränigt. Mitt största problem med diskanten är att den, beroende på vad man lyssnar på, dränks av andra frekvenser. Basen är tyvärr klart sämst. Den är inte på något sätt bedrövlig, men det känns tröttsamt att försöka lyssna på någon bastung metal utan att egentligen höra bastoner. Snarare hör man ett dovt otydligt ljud som sväljer diskanten. Om man är musikalisk nog för att ta ut låtar genom att bara lyssna på dem skulle man stöta på problem om man använde de här lurarna. Det är inte alltid basen kväver diskanten, det beror på vad man lyssnar på. För det här priset är ljudet ändå fullt dugligt, till och med bra — om man inte lyssnar på bastung musik.

…som med alla billigare headset…

Vågar jag säga något så svepande i stil med ”som med alla billigare headset…”? Ja, jag tror faktiskt det. Åtminstone om jag lägger in en brasklapp för mitt överdrivna påstående. Som med alla billigare headset är inte mikrofonen den bästa. Man kan absolut göra sig hörd inomhus, men det är tyvärr lite burkigt ljud. För prisklassen är det ingen katastrof, verkligen inte. I ett större perspektiv märker man att man (i det här fallet dvs) får vad man betalar för.

Låt oss tala om laddningen. Micro-USB är deras val, tydligen, medan andra headset i prisklassen faktiskt har USB-C. Det är kanske ingen skam i sig, dvs om man har framförhållning med laddningen, men ska man ge sig av till en kompis eller, ännu värre, utomlands behöver man plocka med sig två sladdar. Det är något som helt klart är ett störningsmoment. När man reser vill man ju göra packningen så enkel som möjligt! Hörlurarna är svett- och vattentåliga vilket jag efter mina promenader i regnet utan skydd för huvudet kan vidimera. De fungerar alldeles utmärkt trots att de utsatts för hårdare regnskurar flertalet gånger.

För att höja trycker man två gånger på högra och två gånger på vänster för att sänka. Det låter enkelt och logiskt, men det är svårt att få till bra. Trycker man en gång pausar/startar man det man lyssnar på. Knapparna känns som om de är gömda ganska långt innanför det tjocka gummihöljet och man får trycka ganska hårt för att få dem att reagera. Därför blir de ofta att jag pausar/startar istället för att reglera volymen. Nu har det säkerligen med vattentåligheten att göra, men det tar bort ganska stor del av funktionen när man inte enkelt kan reglera ljudet med ett finger. Trycker jag med ett finger pressas luren långt in i skallen på mig och gör ont och jag tvingas hålla emot med tummen. När jag väl lyckas reglera volymen kan jag bara göra det ett steg åt gången vilket betyder att jag måste trycka två gånger för att höja/sänka ETT hack.

Headsetet är gjort av plast, givetvis. Detsamma gäller för dess etui. Lurarna är det inget fel på. Den plastigheten känns, förutom att det är svårt att komma åt dess funktioner, motiverad eftersom de ska tåla vatten. Etuiet känns dock extremt plastigt och billigt. Hade det inte varit för det gummiaktiga klistermärket på baksidan hade etuiet flugit ur händerna likt en blöt tvål då den tredje droppen vatten nuddat det. Materialet är inte det trevligaste att ta i; man får en obehagligt billig känsla.

Batteritiden är inte märkvärdig men den är samtidigt okej. Varje hörlur har 3,5 timmar och etuiet kan ge 8,5 timmar. Visst hade det varit trevligare med dubbla tiden per hörlur, men med tanke på att headsetet befinner sig i budgetsegmentet får det ändå ses som dugligt om man använder det till vardags. Om man på jobbet kan lyssna hela dagarna är det klart för lite batteri.

Sammanfattningsvis kan man säga att det här är ett okej headset sett till priset. Simplicity är något de marknadsför lurarna med och det syns och känns – på fel sätt. Där Skullcandy Hesh ANC excellerar fallerar Dime. Knapparna är endast två men svårtillgängliga, etuiet och lurarnas plastighet är anskrämligt påtaglig och micro-USB som laddningsuttag. Ljudet är för priset förvånansvärt bra, men inte tillräckligt för att rädda dem. Det här är en okej produkt, men inte värd ett köp då andra lurar i prisklassen har högre komfort, jämnare ljud och laddar med USB-C.