Förhandstitt: The Dark Pictures Anthology: House of Ashes

Snart är det dags att besöka det mörka biblioteket och få en ny ryslig berättelse att styra oss genom av The Curator. Har Supermassive Games lyssnat på kritiken, eller går de sin egen väg oavsett vad spelarna tycker? Jag kan inte ge ett ordentligt svar än, eftersom att spelet inte har släppts än. Däremot har jag fått möjligheten att öppna dörren på glänt och kan således ge en uppdatering på hur det står till i nuläget.

House of Ashes är namnet på den nya delen i brittiska Supermassive Games Skräckantologi The Dark Pictures Anthology. Mottagandet har hittills varit ganska blandat. Några tycker det är toppen med dessa interaktiva berättelser, där dina val spelar roll för karaktärernas fortlevnad, eller död. Andra har kritiserat de två föregående delarna för att vara ett inferno av “hoppa till” scener, twister som fördärvar mysteriet i spelen samt frustrerande kameravinklar, stel karaktärshantering och oslipade Quicktime-sekvenser.

Jag sällar mig till kritikerna och ställer mig frågan om utvecklaren har tagit till sig av feedbacken eller om de tänker köra sitt egna race ändå. Spelet utspelar sig i Irak under kriget i samma land. Vi får primärt styra fyra karaktärer som hör till den amerikanska sidan, men vi verkar även få möjlighet att hantera i alla fall en Irakisk soldat med. När det hela börjar är amerikanerna i full färd med att sätta igång en operation, där man ska undersöka en plats som som verkar dölja en underjordisk bas. En strid utbryter och mitt under rådande strid öppnar sanden upp sig under fötterna på våra huvudkaraktärer och de rasar ner i underjorden. Karaktärerna har hamnat på olika platser i de mörka gångarna. När de undersöker mörkret närmare både på jakt efter sina allierade och på en väg ut, märker de att de verkar befinna sig i ett uråldrigt tempel. De är dock inte ensamma där nere. Några skräckinjagande varelser med en stark blodtörst lurar i mörkret, väntandes på ett tillfälle att lägga vantarna på en människa att kalasa på. Vem överlever och vad kommer bli kvar av dem för att dra en lämplig skräckfilmsreferens.

Om ni inte spelat de tidigare spelen, rör det sig om ett slags Äventyrsspel i tredjeperson. Där man oftast går runt i spelets miljöer på jakt efter vägen framåt. Det innefattar ibland att man även behöver undersöka objekt som finns i omgivningen. Såsom dörrar och väggmålningar. Det är även en hel del dokument som behöver kikas på. Detta bryts av med dialogscener där du får välja vad karaktären ska säga, vilket påverkar relationen mellan karaktärerna. Det handlar även om att välja flyktväg när man blir jagad, vilket kan vara avgörande för huruvida en karaktär dör eller inte. Skulle en karaktär dö, fortsätter spelet utan den karaktären. Med jämna mellanrum dyker det även upp Quicktime-events där det snabbt gäller att trycka på rätt knapp för att lyckas. Vilket även kan innebära att man ska spamma samma knapp i en snabb rytm.

Det märks att utvecklaren ändå har lyssnat lite grann på publiken. Man låter nämligen spelaren vara i full kontroll över kameran. Den är nu placerad en bit bakom karaktären som i ett Actionspel som spelas i tredjeperson, det är således möjligt att vrida kameran i 360 grader om man så vill. Det är helt klart en välkommen uppdatering, eftersom att jag nu känner att jag har mer fri sikt på omgivningarna och jag slipper svära över kameravinklar som förstör orienteringen för mig. Den är dock inte helt felfri. När man rör kameran följer inte karaktären med i de rörelserna. Utan det är som att kameran svävar runt karaktären som månen svävar runt jorden ungefär. Eftersom att omgivningarna medvetet är gjorda väldigt mörka, blir det frustrerande när karaktärens ficklampa inte riktar sig åt samma håll som kameran. I vissa partier då det blir trängre gångar, placerar sig kameran på en av karaktärens axlar. Man kan inte välja vilken axel man vill att den ska vara på, vilket också gör att orienteringen kan bli en aning frustrerande. Jag skulle gärna se att detta åtgärdas.

Allt hopp är dock inte ute i nuläget. De trånga grottgångarna i kombination med att mörkret är så pass påtaglig att det nästan är en egen karaktär, gör att stämningen blir tämligen klaustrofobisk och bitvis känner jag av en skräcknerv som jag inte känt av i vare sig Man of Medan eller Little Hope. Spelet är dessutom jättesnyggt rent grafiskt och jag ser verkligen fram emot att se hur det ser ut när det faktiskt är färdigt. Den tidigare nämnda stämningen förstärks även av en ljudbild som är en bra blandning av ambienta ljud och musik som ökar på adrenalinet i de mer dramatiska delarna.

En annan förbättring som gjorts är spelets Quicktime-events. Tidigare hade jag problem med att markören som talade om vilken knapp jag skulle trycka på inte var tillräckligt markerad och tiden man hade på sig kändes ofta orimligt kort. Nu är kommer knapparna tydligt markerade upp på skärmen. Man har även gjort en bättre avvägning när det gäller reaktionstiden, det känns nu mycket rimligare att hinna med tryckandet utan för mycket svordomar.

I övrigt verkar man kunna vänta sig mer av samma mekaniker som tidigare spel lagt grunden till. Allt från dialog valen till att samla bilder som visar en möjlig framtid för någon av karaktärerna, samt hur relationen mellan karaktärer förändras baserat på dina handlingar är alla tillbaka. Precis som de föregående spelen återkommer även spelläget Shared story, där du och en vän spelar genom berättelsen där ni hela tiden hanterar varsin karaktär. Således slipper en av er sitta och titta på när den andra spelar, utan ni spelar hela tiden samtidigt. Det tråkiga där är att om någon av er trycker på paus, pausas spelet för er båda. Det är frustrerande ibland, men jag har svårt att se huruvida man kan göra någonting åt det.

Det finns lite skavanker här och var som sagt, men på det stora hela känns det ändå hoppfullt inför spelets fulla släpp. Förhoppningsvis fixar man till de förbättringsområden jag tagit upp. Då kan spelet nämligen bli en rysligt trevlig upplevelse i höstmörkret.