Division 2: Warlords of New York | Expansion

Efter ett gäng strapatser i Washington, så är det nu dags att flyga tillbaka till platsen där allt startade; New York. Dessutom har du fem nedriga skurkar att ta kol på! Allt samlat i en expansion, som Ubisoft bedyrar ska ge mer än ett par timmars spelande… Nåväl den som spelar får se! Here goes!

Då var det dags att ladda vapnet, levla upp och ta sig an Division 2:s apokalyptiska värld, där agenter vänds mot andra agenter och gatans lag råd. Det vill säga, det är dags att skjuta allt som rör på sig, och du letar efter nästa puffra – stark nog att penetrera dina offer snabbare och effektivare! Detta är Division 2:s nya expansion Warlords of New York!

Avstamp sker i spelets berättelse, där Aaron Keener, en före detta Division agent bytt sida, och numera sprider förödelse med hjälp av sina fyra mordiska löjtnanter. Allt i ett New York, där de fyra underhuggarna till löjtnanter snott åt sig varsin del – och alla måste röjas ur vägen, innan du kan ta dig an den för Divisionerfarna spelare, välbekante skurken Keener. Ja, det är en välbekant agentsoppa till berättelse, som trots sitt välbekanta upplägg, märkligt nog ändå bjuder på lite ny krydda till den mer tråkiga berättelse som sågs i Division 2. Det kan ha med att göra att hierarkin med de fyra underbossarna, som sedan resulterar i den gamle skjutgalningen Keener faktiskt är precis lagom underhållande, att det håller din hand bra, fram till level 40.

Stor karta – kanske inte lika stor in-game

Så på detta sätt så får du en bra morot i att ta dig fram i rent levlande (från tidigare högsta nivå 30, till den nya nivån 40), samtidigt som du väldigt uträknat går igenom grundberättelsen för expansionen. Ett tajt och genomtänkt upplägg som hela tiden driver dig framåt i spelet; mot dess oundvikliga endgame, och allt det göttiga som gömmer sig där bakom.

Visst är det lite väl ”Ubisoft”-aktigt med de fyra underbossarna och den slutboss (om man nu vill säga så), men konceptet är smått beroendeframkallande, oavsett om du spelar med vänner eller rentav själv, och gör att du verkligen kan utforska den väldesignade, om än oväntat klaustrofobiska staden New York. Visst är det kanske inte helt exakt i sin storlek, då man tar sig oväntat snabbt från norr till söder, men trots det känns varenda gata och byggnad välgenomtänkt.

Men som med Division, så är det givetvis efter grundberättelsen tagit slut, som spelar faktiskt börjar på riktigt. Du kommer över en väldigt speciell klocka från skurken Keener, som i sig blir ett variabelt uppgraderingsträd kan man säga – som låser upp bättre förmågor, ju mer du går upp i så kallade SHD nivåer (tänk er paragonnivåer i Diablo 3 ungefär). Här kan du då portionera ut poäng inom de olika områdena Offensive, Defensive, Utility, Scavenging och Handling – vilket gör att stridandet blir alltmer unikt för din karaktär, och framförallt skapar ett driv att fortsätta spelandet.

Sedan ska vi självklart inte glömma de nya skills man kan få tag på; Sticky bomb, Shock Trap (elektrifiera dina fiender) och Decoy (projektera en avbild av dig som avledning). Sticky bomb kommer för övrigt i två utföranden; en ”vanlig” bomb, som kan detoneras på mer klassiskt manér, och sedan en version som mer eller mindre gör att skurkar börjar brinna – samt att den kommer göra att andra fiender i den stackars brinnande skurkens närhet, även de kan komma att fatta eld. Så på det stora hela så kan man lugnt säga att de fyra nya skills som ges, skapar en bra bredd och variation, och definitivt gör att man kommer hitta någon ny favorit att utforska. Ja för ärligt talat… nog är det oroväckande roligt att slänga en Sticky bomb på en stackare, och sedan bränna han och de närmast honom till kol. Good times!

Men inte nog med det, efter grundberättelsen, så kommer säsongen in i bilden, där nya skurkar finns att finna, nya utmaningar och nya prylar. Ja, man kan lugnt säga att det finns gott om saker att både skjuta, loota och spränga efter grundspelet är klart.

En expansion värd att köpa?

Som expansion så tillför kanske grundberättelsen mellan 10-20 timmar beroende på din effektivitet – och sedan får du tillgång till säsongerna, som dynamiskt ändras, och hela tiden ger nya uppdrag och bossar att ta sig an. Så på detta sätt kan du utan vidare leva länge och väl enbart på det som spelet ger dig.

Men om vi ska vara kritiska, så bör det sägas att även om storyn är relativt välgjord, så är det samtidigt inget som kommer engagera på ett mer emotionellt plan. Det är spionerande, folk som byter sida, och skumraskaffärer. Men det är också allt – och som story så försvinner den väldigt snabbt ur sinnet efter man kört igenom det. Utan här är det spelets grundläggande spelmekanik och förmåga att ge dig nya saker att göra som faktiskt får dig i regel att spela vidare.

Bilden togs förvisso i grundspelet precis i anslutning till expansionen – men…. kolla in poseringen i stackaren som mött hin håle! 🙂

Sedan har även spelmekaniken sin begränsning, på samma sätt som grundspelet. I princip alla uppdrag, och alla situationer, så är uppdragen egentligen enbart illa dolt förklädda sätt att… ja skjuta folk, och få XP. Spelar man tillräckligt så blir det aldrig riktigt dynamiskt, utan grunden, att skjuta, spränga och klara uppdragen för de eftertraktade erfarenhetspoängen kan helt göra det torftigt efter hand. Men tack och lov är spelets upplägg ändå så pass beroendeframkallande, att man inte allt för sällan frågar sig, ”- Hmm, jag kanske skulle starta upp spelet igen…bara för en stund?” – och vips så sitter man där igen.

Så som avslutning; visst har Warlords of New York inte den mest minnesvärda kampanjen, och visst kan man tröttna på spel-loopen som lyser igenom allt för mycket efter ett tag. Men trots det går det inte annat än erkänna att expansionen ger mycket för pengarna (299 kronor om du äger grundspelet) – som kommer ge många timmar i goda vänner lag. Jag menar, vem vill inte skjuta banditer i New York (in-game enbart så klart)!