Innehållsförteckning
Glöm Link! Nu tar Zelda över! Link må vara en klassisk hjälte, men i Echoes of Wisdom är det Zelda som står i centrum. Med sin förmåga att manipulera prylar och varelser bjuder spelet på en charmig, mysig och harmlös upplevelse. Det här är ett äventyrsspel som känns både bekant och kreativt.
Vi har sett berättelsen förr i många tappningar. En ondska sprider sig sakta men säkert över landet och det är upp till hjälten – eller snarare hjältinnan i detta fall – att lösa det virrvarr av pussel som ligger framför hennes fötter. Denna gång är det nämligen Link som rövats bort av en okänd ondska, lämnandes landet proppat med dimensionella revor. Denna gång ska självaste Zelda istället hitta ett sätt att få tillbaka sin grönklädde vän, stänga sagda revor och utföra en riklig mängd magi. Faktorer som sannerligen skänker ’Echoes of Wisdom’ en trevlig atmosfär, särskilt då kreativitet är en stor faktor.
Zelda har tillgång till en magisk stav som gör det möjligt för henne att skapa ”ekon” av föremål och fiender. Dessa ekon ger henne speciella krafter som hon kan använda för att lösa pussel och till och med strida. Längre in i spelet får hon även tillgång till Links arsenal, vilket gör att spelaren får en mer aktiv roll. Då blir det svärdsvingande och pilskjutande – och även om det är tacksamt snabbare i striderna mot diverse fä, är det inte direkt så värst dynamiskt. Det är åtminstone rättframt, det ska jag ge det.
Vad gäller dina trollformler, istället för att själv delta i strider, kan du framkalla ekon av t.ex. flygande korpar eller svärdsvingande grisar och låta dem slåss åt dig. Det skapas en viss variation tack vare dessa ”ekon”, även om det i många och mycket blir en mer passiv roll för Zelda, då dina ”ekon” överlag fixar biffen åt dig. Jag hade gärna sett en ännu större bredd i ”ekos”, men i detta fall kan det vara min bristande fantasi snarare än en brist från spelets sida. Att testa sig fram med den uppsjö av ”ekon” som du får tillgång till kommer med all säkerhet innebära nya spännande sätt att förgöra dina fiender; sätt som jag säkerligen missat.
Hon får för övrigt en vän i början av spelet; en liten svävande gul boll som heter Tri, med vilken hon kan frammana alla dessa objekt och varelser. Denna söta lilla kompanjons svans består för övrigt av ett gäng trianglar, och det är detta som signalerar vad du kan frammana mer exakt. Varje ”eko” har en kostnad av trianglar kan man säga – och när dessa förbrukas visas det visuellt i att Tri:s svans får färre trianglar. En enkel och lättföljd liten mekanik, som jag gillar!
Dessa ”ekon” inkorporerar aspekter från ’Tears of the Kingdom’, i det att du kan – med hjälp av den magiska staven – dels klona objekt, men även besitta saker på håll, och på så sätt manipulera dessa. Tack vare detta kan du både navigera och lösa problem i världen på mängder av olika sätt. Uppfriskande kreativt måste jag säga! Ta över en hiss, och låt den föra dig över en klyfta, skicka iväg en spindel och låt den klättra över ett berg åt dig eller varför inte hoppa upp på moln, vilket ger dig möjlighet att nå annars svåråtkomliga platser. Detta resulterar i härligt utforskande i vad som skulle kunna kallas ett öppenvärld-spel i miniatyr. Något som sannerligen är en av spelets styrkor.
De flesta platser du ser, kan du på ett eller annat sätt faktiskt ta dig till. Du kan dessutom ta dig till olika huvuduppdrag i den följd du vill, och därmed få en något annan upplevelse än andra – även om själva huvuduppdragen kommer vara desamma över alla spelomgångar. Vad gäller de mindre sidouppdragen däremot finns en större variation – och framförallt större frihet i att vara lite humoristiskt knasiga från Nintendos sida. Även om karaktärerna inte alltid tillför till den större berättelsen, är det i de små stunderna med små NPC:s som spelet lyfter högst rent narrativt. Ett exempel där du byter ut din utstyrsel till att se ut som en katt står ut mest. Detta fina lilla uppdrag går ut att prata med olika katter – för givetvis är de bara beredda att prata med dig om du ser ut som en frände – och kan då få den info du söker. Sådana här små uppdrag skänker spelet en än mer lekfull aura, vilket tillsammans med ett och annat mini-spel, bosstrid och kombinationer av drycker adderar till variationen. Mängden sidouppdrag är på en tillfredsställande nivå, även om de dessvärre är mer av roliga små bagateller. Tack och lov leder de till små vinster för dig, i form av fler hjärtan (mer liv) eller andra resurser som kan användas i skapandet av drycker exempelvis. Allt detta är aspekter som Nintendo ärligt talat oftast träffar rätt gällande och så även här!
Det är däremot den kreativa friheten rent spelmekaniskt som är spelets största styrka. Detta parat med utforskande och pussellösande gör att Zelda verkligen förkroppsligar den visdom som spelets titel antyder. Berättelsen kan sammanfattas som att Zelda måste använda lärdomar från det förflutna för att övervinna ett nytt mörkt hot. Det är kanske inte den mest spännande storyn, men den fungerar som en tillräcklig bakgrund för spelets lekfulla mekanik.
Söta moln och gråa regnväder…
Spelets sprudlande miljöer känns igen från Link´s Awakening – vilket detta delar spelmotor med. Ett dioramaliknande miniatyrlandskap som verkligen skapar den där inbjudande känslan man söker i ett Zelda-spel. Ackompanjerat av tämligen trallvänliga melodier och ett mustigt letande efter nya saker att lära sig, samt hinder att övervinna gör att spelet kommer en god bit på vägen.
Där det bland annat stångas av ett par farthinder på denna resa mot att bli ett utomordentligt spel är tempo, avsaknad av engagerande story och att det hela känns aningen bagatellartat. Spelets takt är ett större problem för mig. Inte nog med att du många gånger behöver köpa brygder i en mödosamt långsam hastighet – där spelet gång på gång nära nog pausar ditt annars underhållande spelande med dialog som inte skänker varken leenden eller ro i långa loppet. Den styltiga dialogen är givetvis gjord för att vem som helst, oavsett ålder ska hänga med, men den är överlag så pass sirapsseg i sitt styltiga utförande att den påverkar min upplevelse av spelet. Där många andra utvecklare hade lärt sig att spelare efter första gången förstått andemeningen med vad en karaktär ska säga – återupprepar de samma dialog likt kattspyor om och om igen oavsett om du vet exakt vad som ska sägas.
Sedan har vi spelets lätthet, som på många sätt är skön – det ska jag ge det – samtidigt som det är av en sådan natur att det aldrig riktigt blommar ut i sann underhållning. I många plattformsspel, där utvecklarna strömlinjeformat spelmekanik till att vara hela tiden på gränsen till bedårande lätt och aningen utmanande, är istället Echoes of Wisdom otroligt tandlöst. Det jag ser fram emot när jag t.ex. klarar av en dimensionell reva, är att få bättre vapen eller förmågor – aldrig riktigt stridandet. Utmaningen i spelet är att hitta rätt lösning – och inte så mycket att strida och när då förr eller senare fiender dyker upp, blir det ett race mot att få det överstökat. Något som accentueras av att Links stridsförmågor som Zelda får är mer eller mindre tidsbegränsade. Det känns nästan som att utvecklarna själva vill få det hela överstökat, med ett fokus på att du ska frammana något ”eko” som löser det åt dig. Detta gör att spelet då och då tappar momentum ju fort du behöver göra något mer avancerat. D.v.s. att slåss med svärd och skjuta pilar är på gränsen till så bedövande monotont att det nästan – och jag vill betona BARA nästan – får mig att sluta spela. Tack och lov är det den redan nämnda kreativiteten i att placera dina ”ekon” här och var, och på så vis hitta lösningar som räddar upp det. Lite paradoxalt alltså att det som både stjälper även hjälper… men det är som sagt upp och ner med detta. Ibland fungerar det mer tillfredsställande än andra gånger.
Ytterligare en petitess hör till gränssnittet. Givetvis blir det väldigt många ”ekon” som ska frammanas. När detta sker behöver du ta fram den enorma lista av varelser och ting du kan frammana – vilket snabbt blir enorm och sedan påbörjas valprocessen. Du kan förvisso sortera den här listan – och världen pausas tacksamt nog också – men det blir ibland väldigt drygt att swischa runt i denna allt mer växande lista ju längre spelet går. Det är tack och lov en liten aspekt på det stora hela, och tolerbart, men hade kanske behövts setts över lite mer.
Kort om det tekniska…
Låt oss prata om spelmotorn lite – och göra det separat från ovan nämnda spelupplevelse. Av någon anledning har ’Echoes of Wisdom’ enorma prestandaproblem. Jag personligen överkom dessa någorlunda väl – mycket på grund av att jag gillade att leka magiker och frammana objekt om vartannat – men jag kan gissa att det kan bli problematiskt för somliga. Det är en sak om spelet hade tappat sina 60 fps och nått runt 45-55 fps om vartannat, men att det allt för många gånger störtdök så pass att bildfrekvensen halverades gjorde det hela otroligt påtagligt. Initialt måste jag erkänna att jag blev tydligt påverkad. Illamående började hopa sig, men vad som var räddningen för mig var att spela i handhållet läge. Här kunde jag personligen i alla fall tolerera de otroliga bildsekvensfallen bättre, och detta blev min räddning. Jag vill ta upp detta kring det tekniska separat från hur spelet är att spela – då just denna aspekt kan uppfattas olika beroende på vem som spelar. Vi är alla olika och hanterar sånt här olika. Att utvecklarna inte löst detta däremot är för mig ett mysterium. Spelet är ändå ganska enkelt i sin grafiska stil, så att inte lyckas optimera detta är under all kritik och är sannerligen märkligt. Det borde ha fixats innan ett släpp!
Mina sista tankar…
Tekniska problem till trots är ’Echoes of Wisdom’ ett skönt litet tilltugg under en hektisk spelhöst, men det kommer knappast hänga kvar särskilt länge. Det är från och till enkelt på en ibland onödigt låg nivå, samtidigt som det är tydligt att utvecklarna åtminstone gjort vad de kan med att skjuta in lite nytt liv i Zelda-serien. Att få leda Zelda, ta del av de fina miniatyrlandskapen och kombinera olika objekt för att hitta en lösning är spelets silverkant, och tack och lov glänser den starkare än de mer ”smutsiga” delar som finns med.
Spelet finns på Nintendo Switch.
The Legend of Zelda: Echoes of Wisdom. Lägsta pris 599 kronor enligt Prisjakt.se (Nintendo) 2024-10-01.
i samarbete med PriceRunner