Cyanide & Happiness – Freakpocalypse

Cyanide & Happiness är en webcomic som är känd för sin icke politiskt korrekta humor där de skojar friskt om både det ena och det andra. Frågan jag ställer mig är om det blir bra i spelform eller om det kommer falla platt?

Spelet börjar med en drömsekvens där vår huvudkaraktär Cooper är en superhjälte som stoppar en ond skurk från att göra alla dummare och ta bort all utbildning i världen. Det är en bra tutorial som visar hur spelet fungerar samt vilka kontroller jag kan använda mig utav. Drömsekvensen avslutas dock abrupt när läraren gapar på Cooper för att väcka honom mitt i klassrummet. Här visas tydligt hur situationen ser ut för Cooper, alla hatar honom av olika anledningar och försöker antingen att undvika honom eller göra livet surt för honom. Efter att ha fått en rejäl utskällning av läraren blir Cooper skickad till rektorn och får veta att han inte duger till någonting och att han aldrig kommer göra det. Helt plötsligt hörs det ur skolans högtalarsystem att det behövs nya cheerleaders då en har blivit skadad och rektorn skyndar sig dit i hopp om att bli antagen. Cooper lämnas kvar på kontoret och nu börjar spelet på riktigt, det är dags att få folk att tycka om Cooper – efter att skoldagen är slut alltså.

Jag gillar storyn, men den är väldigt kort. Om man bara gör spelets huvudsakliga uppdrag och inga sidogrejer kan man klara av spelet under tre timmar. Nu är det här del ett av tre vilket förklarar den korta speltiden, men jag hade ändå velat ha lite mer istället för att hålla på med massa olika sidouppdrag. Det är inget fel på dem, men det känns som att de bara är där för att förlänga spelupplevelsen och fylla på med betydligt mer speltid än vad spelet egentligen har. Varför ska jag behöva snatta kondomer åt en man bara för att han är bannlyst från affären? Cooper, du är alldeles för snäll för ditt eget bästa i den här världen…

Kontrollerna i spelet är enkla: peka och klicka på allt du vill interagera med. Det är få saker i det här spelet man inte kan interagera med genom att observera, prata med eller plocka på sig. För att röra sig kan man antingen peka och klicka eller så kan man använda WASD. Jag hade dock gärna sett en inställning som låter mig välja det ena eller det andra, för när jag springer runt med WASD och vill klicka på något kan det sluta med att jag springer dit. Det är irriterande, särskilt när man byter område på grund av det. Förutom den lilla detaljen fungerar kontrollerna riktigt bra.

Spelet ser ut att vara direkt från en av Cyanide & Happiness många kortfilmer och det är precis vad jag förväntade mig. Vad jag däremot inte förväntade mig var att det skulle finnas så mycket saker precis överallt och inte heller att det gick att interagera med så mycket. Man kan se vad som går att interagera med då muspekaren blir ett frågetecken när man för den över objektet. Vissa grejer känns helt onödiga men det finns många hemligheter att finna för den som söker. Ljudet är riktigt bra det med. Nästintill alla karaktärer som är med har röster och inte bara text vilket är en bonus. Det är kul att höra alla konversationer i stället för att bara läsa dem, även om vissa är rätt störande och inte för barns öron.

Med tanke på vad prislappen för det här spelet ligger på är det ett bra spel. Jag nämnde tidigare att jag hade velat ha huvudstoryn längre men med tanke på allt som finns att göra i spelet är prislappen vettig. Jag vet inte om det är jag som är korkad eller om det är spelet som är lite för långsökt med sina lösningar ibland, men om man kör fast kan man få ledtrådar som ofta är rätt tydliga för att komma vidare i spelet. Om du vill ha några timmars kombinerad underhållning och hjärngympa kan du sätta dig med det här, men du kanske vill vänta tills du har hela storyn.