Dead Space

2008 släpptes Dead Space för första gången – ett spel där vi som spelare fick uppleva Isaac Clarkes hemska resa ombord USG Ishimura. Här kommer nu remaken som ska säljas in till de gamla spelarna av serien lika mycket som till de som är helt nya inför den. Frågan är bara hur väl det kommer gå? Häng med oss se vad jag tycker om denna remake och om det faktiskt är så skrämmande!

Tysta och tomma korridorer, fyllda med blod, inälvor och kroppsdelar. Hjärtslagen slår tungt i takt med fotstegen som ekar för varje steg vi tar. Plötsligt hörs något krossas bakom oss och vi vänder oss hastigt om med vårt plasmaverktyg i högsta hugg som vårt enda försvar. Där står något i skuggorna, men istället för armar ser vi sylvassa bladliknande lemmar som svingas skarpt mot vårt huvud. I ett försök att hindra framfarten av varelsen skjuter vi av vårt vapen och blod träffar mot väggen. Det är makabert… men detta är bara början…

Snabbt lär vi oss att bara skjuta varelsen inte kommer inte stoppa den, utan utan att vi måste minnas vad som stod skrivet i blod över en vägg ”-kapa av deras lemmar”. Något som definitivt är det bästa och mest effektiva sätt vi har att stoppa dessa horribla varelser som vi kommer stöter på under spelets gång.

Spelet handlar om Isaac Clarke som är ute på ett underhållsuppdrag på skeppet USG Kellion. De har i uppdrag att åka till det enorma rymdskeppet USG Ishimura som mystiskt nog slutat kommunicera överhuvudtaget. Isaacs uppdrag är att ta reda på vad som hänt och sedan reparera den eventuella skadan som finns – så att kommunikation kan återupptas igen. Men när de väl kommer fram till skeppet verkar det vara helt öde – och det hjälper inte att deras landning mer eller mindre resulterar i en kraschlandning inom dess hangar. Väl ombord. kommer de knappt innanför dörrarna när en ur deras team blir brutalt mördad av en okänd varelse. Det är alttså inte bara kommunikationsproblem som Isaac är nöd att lösa, utan även att ta reda på vad dessa monstruösa varelser som finns på stationen faktiskt är, hitta sin flickvän som dessvärre även var stationerad här på USG Ishimura. Vad döljer sig på skeppet, kan han ta sig därifrån vid liv med flickvännen eller kommer de möta en brutal död i händerna av monster som verkar vara – om än förvrängda sådana nära nog bortom igenkänning – dess gamla besättning.

Historiken går igen…

Det har gått 15 år sedan vi för första gången fick träffa på Isaac Clarke och hans team av reparatörer. Dessa som fick i uppdrag att åka till USG Ishimura för att ta reda på varför deras kommunikation har slutat fungera. Här får vi nu återse Isaac i en ny skrud i ett spel som byggts upp från grunden och som fått en välförtjänt uppgradering på det visuella planet, dess ljudbild och dessutom sett till vad du kan göra i spelet.

För att ta och gå över den visuella biten först måste jag säga att jag är väldigt imponerad över hur utvecklarna varit så väldigt trogna originalet (sett till bandesign), men att de förbättrat utseendet på alla områden och gett dem en ansiktslyftning som behövts för att upplevas vara ett spel från idag. Utvecklarna har sannerligen arbetat hårt på att bygga upp stämningen i spelet med hjälp av ljuskällor, men så tillika även använt sig av bristen på dessa. Allt för att under vissa områden höja pulsen på oss spelare när vi går runt och bara har ljuset från ditt vapen som ledsagare. De har även lagt till mer atmosfäriska detaljer som dimma, vilket gör att skeppet känns mer öde och nerbrutet, men som får en mer inlevelsefull känsla. Utöver de redan bekanta områden som finns har de lagt till lite nya områden för att kunna hitta mer ammunition eller ny information om saker som har hänt på skeppet – allt för att ge oss mer bakgrundshistoria.

Dessa områden kan vara låsta bakom det nya säkerhetssystemet som de har lagt till i spelet. Kort sagt är det att du måste ha en viss säkerhetsnivå för att kunna öppna upp vissa dörrar eller lådor. Detta gör att när du låser upp en ny säkerhetsnivå (tänk level) hos Isaac kan du ta sig tillbaka till gamla områden för att gå igenom en dörr som du tidigare inte kunde komma in – likt klassisk metroidvania. Det kan därför vara värt att gå tillbaka och undersöka områden då det kan finnas värdefulla och användbara objekt du kan ha nytta utav i ditt spelande framledes. Alla nivåer låses naturligt och kan utforskas om du så önskas.

En till sak som tillför till berättelsen och är en tämligen stor förändring från första spelet är att Isaac nu har dialoger, till skillnad från originalet där han var en väldigt tystlåten karaktär som bara lät när han blev skadad. Utvecklarna har även bytt ut ansiktet för karaktären med målet att efterlikna dennes röstskådespelare, som för övrigt även gjorde rösten i Dead Space 2 och 3. Genom att ge Isaac en röst redan i detta spel kan vi nu få ny information och dialoger istället för att all info matas honom från andra karaktärer.  Personligen gillar jag att han nu fått en röst och att detta ger mer liv och djup till karaktären.

Medan vi ändå är inne på röster kan jag gå in lite mer djupare på dem specifikt samt ljudbilden för spelet. Röstskådespelarna gör ett bra jobb och att som sagt nu ha en röst på Isaac höjer det ännu mer. Ljudbilden är fenomenal, jag kan inte säga mer än så egentligen, men jag gör det ändå. Du har det stämningsfulla ljudet från skeppet, Isaacs tunga andningar medan han snabbt rör sig framåt i skeppet – allt ackompanjerat av hans hjärtslag som bultar hårt när något händer. Varelsernas skrik ekar och du vet nästan direkt vad det är för typ av Necromorph (namnet på varelserna du slåss mot här) du kommer att stöta på. Slår du ihop det med musiken för spelet får vi en härlig blandning; musik som för övrigt är väldigt skräckinspirerad med stråkar som kör långa toner blandat med metalliska ljud medan du rör dig runt i spelet. När du däremot möter på fiender eller större fiender blir det än mer orkestralt i sin musik som är tungt bombastisk och signalerar känslan av att en tung och jobbig strid sker.

En ytterligare detalj som är ny för spelet är att du nu kan ta sig an sidouppdrag; de är inte många men kan sträcka sig en bra bit över spelets längd. Att de kan vara långa beror mest på att ibland måste du ha låst upp ett område eller en ny säkerhetsnivå för att kunna fortsätta på ett sidouppdrag. Sidouppdragen är mer inriktade på att ge mer historia kring de som var på skeppet innan och vad som ledde upp till hur skeppet är som det är när Isaac kommer till det.

Fienderna ser hemska ut, kroppar som förvridits till någon otänkbar groteskt köttig massa med vassa saker som sticker ut – allt medan de vill punktera Isaacs stackars kropp. Det är en härligt äcklig uppdatering av monstren vi stöter på, de är bekanta men nu bara i en äckligare form som glänser av blod och slem. Att skjuta av dem armar, ben eller huvud skapar enorma blodhögar överallt. Tyvärr finns det bara så många olika varelser vi stöter på vilket jag även tyckte var ett problem med originalet. Efter att ha kapat kroppsdelar på samma typ av monster tappar det lite sin styrka och det blir bara en rutin… Kapa arm, kapa arm och nu kapa en svans, det blir enformigt och det är när du stöter på ett större nytt monster som du får något nytt att slåss emot, men även det blir lite samma sak efter ett tag.

Laddningstider däremot är en sak av det förflutna här; när du kliver in i spelet och klickar fortsätt, är du direkt inne i spelet igen och kan fortsätta spela. I originalet var det alltid laddningstid medan du åkte mellan de olika stationerna som fanns över skeppet, men inte här. Istället får du enbart åka en kort sträcka och ankommer till stationen utan en enda laddningssekvens! Det är så här det ska vara i alla spel!

Men hur bra flyter spelet på och ser det så bra ut som vi hoppas? Svaret på båda frågorna är jättebra och det ser fantastiskt ut. Spelet flyter på utan några stutters eller andra saker som ibland händer i spel och det nya utseendet på spelet gör att vad som har hänt på skeppet verkligen syns på ett suveränt sätt. Blod som utkletat över väggarna, skumma texter skrivna över skeppet, kroppar som ligger utspridda här och var; det ser ut som en massaker och spelets nya look får spelet att kännas att det når vad som förväntas av ett spel släppt 2023. Jag har dock haft två krascher i spelet, men tack och lov har det redan släppts två uppdateringar, och därefter hade jag inte några flera problem.

Vapensystemet ger oss en variation – i allt från att använda Isaacs plasmaverktyg till eldkastare eller varför inte få din Ripper skjuta ut sågklingor som kapar fiender i småbitar. Men för att uppgradera dina vapen och dräkt krävs Nodes. Dessa nodes kan du hitta i skåp runtomkring skeppet, något som är bra du vill uppgradera ett favoritvapen för att sedan lättare springa runt och utforska skeppets alla vrår. Eller om du vill att Isaac ska överleva bättre, kan du höja upp hans liv eller fylla på hans stasis-mätare som gör att fienderna temporärt blir frusna på plats. En förmåga som gör att du även kan kapa av dem innan de hinner börja röra på sig igen, och är ett härligt slafsig samt bra sätt att undvika skada.

Dead Space är en remake som verkligen görs på rätt sätt, ingen usel HD uppskalning av det gamla spelet utan är genuint uppbyggt från grunden. Här har vi allt från nya saker som lagts till i spelet så att en gammal räv som jag har några nya saker att utforska. Det nya utseendet samt hur utvecklarna återskapat och förbättrat områden som vi rör oss runt i är ett nöje att se. Hur spelet leker med ljus och skuggor kombinerat med en suggestiv och industriell ljudbild bygger upp en fantastisk stämning som påverkade mig märkbart, där jag då satt på soffkanten hålögt spelandes. Precis som med Resident Evil 2 remaken är detta hur utvecklare ska göra en remake, de gör det från grunden, helt nytt och de gör det bra från start. Det är inte svårt för mig att rekommendera spelet då det gör alla dessa saker som jag har nämnt genuint fantastiskt. Har du spelat originalet eller är helt ny för serien så kan jag bara säga spela spelet! Nu!