Med en enorm skärva fastkilad i bröstkorgen, så har du har dött och det kommer inte att vara sista gången du kommer göra det. Detta är bara början för unga Kipuna som måste ge sig ut på en resa för att få reda på varför hon fortfarande är vid liv med skärvan stickandes rakt ut ur bröstkorgen och vad det är som händer i världen hon bor i.
Spelet börjar i Kipunas hemby som blir attackerad av Northlanders och här så får vi spelets obligatoriska tutorial, som förklarar hur vi rör på oss och hur vi kan undvika att bli skjutna av pilar och dö igen. Medan hon försöker fly så rämnar marken under hennes fötter och hon faller ner i ett enormt hål.
Om det inte hade varit illa redan innan hon trillar ner i hålet, så spetsas hon genom hjärtat av en kristall på botten. Till hennes hjälp så kommer Aurolith Spirit och säger att hon kommer inte att dö, om hon inte har trillat ner i hålet till att börja med. Och här så får vi lära oss om spelets primära funktion och vad vi kommer göra under hela spelet, vi kan styra tiden och spola tillbaka den om något ont händer oss.
Jag skulle beskriva spelet lite som en blandning mellan Diablo och Prince of Persia: The Sands of Time; Diablo på det visuella och hur man kör spelet, och Prince of Persia på att man kan spola tillbaka tiden om du gör ett misstag eller är missnöjd med hur det går i en strid. Nu så är man begränsad med hur långt tillbaka du kan spola tiden, det är väl ca 5 sekunder så man måste vara uppmärksam på vad och hur man gör i strider.
Längst ner på skärmen så kommer det fram en, tänk dig ett ”spår” för film eller ljudredigering (vad det kommer kallas hädanefter). Som är uppdelad i hjärtslag, d.v.s. hur lång tid attacker, magi eller andra saker tar att göra i spelet. En vanlig attack kan ta två hjärtslag att utföra, medan en magiattack kan ta upp till tre eller fyra. Samt att man får ha koll på hur många hjärtslag det kan ta innan man kan använda specialattacker, så håll koll på det då det kan vara avgörande i strider.
Du spelar spelet genom att klicka dig framåt (tänk dig ett peka och klicka hack´n slash) och kan trycka på ALT så kan du se vad du kan interagera med, som hitta och plocka på dig bär, fisk eller bröd som du kan använda under strid för att fylla på ditt liv. Man kan hitta oljetunnor som man kan kasta mot fiender, sen så kan Kipuna använda sin eldmagi och tända eld på tunnan och spränga skiten ur fienderna. Ibland så kan karaktärerna, fiender eller andra saker stå för nära varandra så att det kan vara svåra att klicka på, då får man snurra runt kameran tills man kan klicka rätt.
Kipuna behöver såklart inte ta sig igenom spelet helt själv, vi får också med oss den storväxta och godhjärtade kvartermästare/smeden Topi. Han är mer av en närstridskaraktär och svingar sin enorma hammare rakt ner i skallen på en intet ont anande fiende, sen så har vi t.ex. en helbrägdagörare som kan använda sitt spjut och använda sin magi att fylla på ens livshälsa.
Spelet lever och faller i hur väl man använder tidshoppandet bra. När man har två karaktärer som man styr samtidigt så får man två tidsspår som man måste hålla koll på, då man bara kan styr en person i taget. Så när en av karaktärerna attackerar, så kan den andra röra på sig för att försvara eller göra en attack bakifrån på fienden. Och om någon blir skadad så kan man klicka i raden och hoppa tillbaka till precis innan det hände och göra ett nytt val, kanske hoppa undan eller blockera slaget som du vet komma skall.
Mellan nivåer så kan man få tillgång till en uppgradering till någon av sina karaktärer, i de första nivåerna så är det primärt Topi som kan få nya eller förbättra attacker eller förmågor som han redan har.
Visuellt så finner jag spelet väldigt tilltalande, det är inte lika mörkt och dystert som t.ex. Diablo eller Darksides: Genesis. Här kan vi få springa igenom grönskande områden och övergivna städer, det finns såklart mörka grottor och områden som inte är lika tilltalande. Men jag gillar verkligen designen på områdena som vi får ta oss igenom och karaktärerna som vi träffar på och får spela med.
Ljudbilden är något som jag också gillade, atmosfären tillför mycket och röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb. Dock så är inte allt i spelet inläst av röstskådespelare, så ibland så får man bara läsa texten som dyker upp på skärmen, hade såklart önskat att de hade spelat in röst för allt. Musiken tyckte jag verkligen mycket om och den är avslappnande i de lugna segmenten när man bara rör sig framåt och utforskar, sen när strider kommer så blir musiken lite mer guttural och ett annat tempo och gör ett riktigt bra jobb att få in en i striderna.
Iron Danger kanske inte har den tyngsta historien; så inte riktigt det som man kanske kommer komma ihåg spelet mest för. Här så är det tidsaspekten och att kunna spola tillbaka tiden om man gör bort sig i strid som man kommer komma ihåg. Det är ett underhållande spel och man kommer ganska snabbt in i spelet och det kan vara frustrerande när striderna inte går bra och man bara spolar tillbaka hela tiden för att hitta rätt kombo i hur man ska göra. Så om det låter och ser intressant ut så kan jag säga att det helt klart är värt att kolla in.
Denna recension baseras på PC versionen.
Iron Danger. Lägsta pris 280 kronor enligt Steam 2020-03-25.
Recensionsex tillhandahållet av Daedalic Entertainment.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.