Turbo Sloths

Visst låter det som att sengångare bakom ratten torde vara en dålig idé? Att de dessutom kör glorifierade ångvältar med hyperturbo gör det hela ännu mer tveksamt! Men trots det finns det underhållning att finna här… om än i små mängder!

Racingspel kommer i alla former nuförtiden – men att se sengångare färdas över dystopiska ökenvidder med helt överjäkligt överdimensionerade ångvältar som nära nog flyger fram med hjälp av jetmotorer, ja det känns ändå nytt i mina ögon. Denna arkadracer ger dig ett gäng världar – alla lika dammiga som de är hektiska – fyllda av olika event. Det kan vara att nå mållinjen först tillsammans med ett gäng galningar som gör allt för att se dig sprängas i atomer, klå en boss eller rentav göra tidsutmaningar. Spelet börjar som en mer regelrätt arkadracer, för att sedan spåra ut till ett regelrätt actionspektakel, när minor, sköldar och krutdoftande automatvapen letar sig in i ditt fordon. Ju längre du spelar, ju fler ’fans’ får du – och därigenom får du mer pengar och tillgång till nya prylar. Ett enkelt och effektivt system som hela tiden gör att du finner dig med en aningen bättre ångvält!

Själva körandet är härligt sladdrigt, men samtidigt lite inrutat. Fiender knuffas och buffas under varje race och det är mer av en utmaning att hålla sig hel under tävlingar än att nå mållinjen. En balans som dessvärre tär på spelets glädjetarm lite väl mycket. Då och då lyser spelet upp med sina galna spelmoment, men överlag blir det snabbt väldigt repetitivt. Ett faktum som blir extra tydligt i avsaknaden av skillnader i körandet.

Med det menar jag att du aldrig riktigt känner att det blir någon utveckling i hur ditt fordon upplevs – och även om det i denna typ av arkadracer egentligen inte bör vara ett hinder, blir det ändå tradigt i längden då körandet ändå är en fundamental del av spelet.

Givetvis kan du modifiera ditt fordon bäst du vill, utifrån de möjligheter spelet ger – om det så är att utrusta nya vapen, ändra utseendet sett till färg och dyl, eller bara uppgradera motor etc. Detta är något som ger spelet mer målinriktning, men inget som inte heller lyfter spelet.

Spelets premiss försöker här då istället komma in med ett pekfinger och minsann påpeka att spelet utspelar sig på Turia-planeten och att den intelligenta rasen av tech-fokuserade sengångare ska ge mer kött på benen. Men denna aspekt känns mer som en eftertanke, och upplevs istället ha konstruerats runt bilkörandet än något annat. Inte för att det skänker spelet lite tacksam personlighet, för det gör det, men det räcker inte i avseendet att förse det med någon form av narrativ struktur. Även om de minsann är söta de små sengångarna!

En i övrigt tämligen brukbar ljud- och musikbild existerar utan att på något sätt göra sig enträgen för dig som spelar. Det serverar spelet mer en inramning än något annat – och visst, det räcker väl. Vad som däremot är betydligt mer intressant är grafiken…

Grafiskt sett kan du nämligen skruva upp inställningarna rejält, och inte bara få även det mest tunga grafikkort att svettas – du har höga krav överlag. Men det syns på skärmen, när en högupplöst och ’ray-tracing’-försedd ödemark visas upp. Färger studsar hejvilt, och skänker det en ovanligt rik gobeläng av estetik som snabbt blir en av spelets mer starka aspekter. Dessvärre för spelet tar nyhetens behag snabbt och lägger sig, och kvar står samma gamla arkadracer som vi tidigare beskrivit. Men att implementeringen av mer grafiktunga inslag ändå förts in, och gjort att utseendet åtminstone höjt sig är ändå värt att belysa. Jag kan uppskatta när utvecklare vågar leka med grafik, utan att göra spelet ospelbart. Värt att nämna är att det är bra skalbart, så sitter du med en äldre dator kan du säkerligen också spela det.

Sprängda bilar och nådda mållinjer!

Spelet är lekfullt kreativt sett till dess upplägg – även om det är mer traditionellt än man förväntar sig om man bara tittar lite under ytan. De ökenlandskap man åker runt i får mängder av olika underlag så som snöbeklädda vägar eller torra varma asfaltsvägar – men trots sin variation känns det raskt lite väl ’samma samma’. Spelet är ett bra tidsfördriv och anpassningsförmågan sett till vapen- och fordonuppgraderingar ger god underhållning i en stund. Därefter tappar du intresset relativt snabbt kring de megatunga ångvältarna och deras framfart över utomjordiska planeter. Men nog är det kul där och då åtminstone…