Wizard with a Gun

I en mörk ’fantasy’-värld återstår bara fem minuter innan hela världen kommer att förtäras av en makt som kallas för Kaos och således förintas. Det finns ett litet hopp att förhindra detta, nämligen en eller två trollkarlar som har möjligheten att spola tillbaka dessa fem minuter. Trollkarlar med skjutvapen!

Wizard with a Gun tar sin början med att vi får skapa vår karaktär. Ett gäng kosmetiska alternativ finns till vårt förfogande. Efter detta får vi se hur vi är med i besättningen på ett flygande skepp. Tyvärr blir skeppet nedskjutet och efter att ha irrat omkring i den märkliga världen, hittar vi en mystisk dörröppning som tar oss till en ännu märkligare och betydligt tommare värld. Ett mystiskt spöke berättar för oss att världen har gått under av kaos och att det är vår uppgift att stoppa det här från att hända. Med hjälp av en maskin kan vi återskapa världen fem minuter innan total förödelse.

Efter att ha träffat en annan karaktär lär vi oss hur vi skapar skjutvapen. Vi behöver dessa för att skjuta de varelser som inte är vänligt sinnade, men vi använder även två stycken olika skjutvapen för att dels bygga olika uppgraderingsstationer, för att skapa nya typer av ammunition, hälso-brygder etcetera. Men vi använder även ett annat för att skapa nya landytor för att vi ska kunna beträda områden som vi inte kommer åt på grund av för djupa avgrunder och liknande.

Vi har att göra med ett Roguelike Action spel med isometrisk vy och ett utseende som påminner om Don’t Starve, fast med mer traditionellt animerade karaktärer istället för pappfigursutseendet. Den tidigare nämnda mörkare och mer mystiska världen fungerar som en slags hubvärld. Här uppgraderar vi utrustning och startar fem minuters loopen. När vi ränner omkring i den “vanliga” världen, har vi som mål att besegra några speciella karaktärer för att sno åt oss de kugghjul som de har i sin ägo. Kugghjulen stoppar vi in i maskinen som spolar tillbaka tiden, för att få tillgång till fler områden i världen. Vi måste även samla på oss otroligt många resurser av olika slag. Utrustningen måste ju skapas av någonting. Skulle du dö kommer du skickas tillbaka till hubvärlden och alla resurser kommer förloras, men du får behålla dina vapen och dess ammunition. Jag gillar detta då uppförsbacken som det brukar innebära att behöva börja om från början igen inte är lika brant.

Efter att ha spolat tillbaka tiden och du hoppar in i världen, kommer det högst upp på skärmen dyka upp en timer som räknar ner tiden från fem minuter. När tiden är ute, börjar en mystisk och illavarslande synthdriven musik att spelas och sakta men säkert försvinner en liten bit av världen i taget. Du måste då snabbt hitta en dörröppning som tar dig tillbaka till hubvärlden för att inte gå miste om de resurser du samlat på dig. Det går att skjuta upp den stundande undergången genom att döda några lysande rosa cirklar som dyker upp här och var. Dessa kallas för Chaos Rifts och de finns i olika storlekar. Efter att ha dödat den mindre varianten lägger du till 30 sekunder till nedräkningen. Hittar du större varianter kan du lägga tre minuter.

Fienderna kommer bara att bli svårare och svårare. Fokus ligger således på att försöka dammsuga världen på resurser, för att se till att du är rustad för särdeles våldsamma strider. Alternativt kan du ta hjälp av en kompis. Spelet ger dig nämligen möjligheten att online spela med en spelare till. Eftersom att det ibland är oerhört många fiender på en och samma gång att försvara sig mot, underlättar det en hel del att ha hjälp.

Under mitt spelande går det ganska tidigt upp ett ljus för mig, nämligen hur otroligt tröttsamt jag finner spelet. Jag vet att grejen med Roguelikes är att du behöver börja om från början och försöka om och om igen. Men jag blir så fruktansvärt trött på att inse att jag har lagt ganska många timmar på spelet, utan att ha gjort något som helst framsteg. Eftersom att spelet baseras på en loop, blir jag bara mer och mer medveten om hur spelet är uppbyggd och jag finner ingen glädje i det. Jag får samma olust i mig som jag får av vardagliga sysslor som att städa, diska och dylikt av detta. Enformigt känns egentligen som ett lite för futtigt ord att sammanfatta upplevelsen, men å andra sidan kommer jag inte på ett annat ord att använda så det får duga. Att kontrollerna gör att karaktären känns lika sladdrig som en överkokt spaghetti gör inte saken bättre heller.

Detta är också väldigt tråkigt eftersom att jag gillar världsbygget och stämningen som flörtar ganska friskt med Western. Jag tycker även att musiken förstärker den här stämningen på ett föredömligt sätt. Jag gillar även den grafiska stilen. Jag får lite serietidningskänsla av den och det gör bara det intetsägande resterande innehållet i spelet än mer tråkigt.

Problemet är att bortsett från den snygga paketeringen finns det inte mycket alls att lägga på minnet. Spelet gör ingenting som inte redan har gjorts av andra spel inom genren Roguelike. När jag måste tvinga mig till att inte stänga av spelet efter en kvart av ren tristess, är det ett tecken på att bara placera spelet i ett mörkt hörn, vandra därifrån och gå vidare.