Fabledom

Prinsessan i riket till öst om dig slänger trånande blickar, men om det ska bli något mellan er hänger på om du överlever vintern. Om du som spelare däremot orkar spela genom den vintriga snålblåsten, det är en annan femma! Härdar vi ut årstiderna och ser kärleken blomstra är frågan, eller vissnar spelomgångarna lika snabbt som du säger ”realtidsstrategi med stadsbyggarkomplex”?

Vi har sett konceptet förr alldeles för många gånger. Börja med en skogshuggare, bonde samt en stenbrottsarbetare. Se till att dessa galningar motstår hunger, troll och allmänt elände; allt i jakten på ett blomstrande rike. Det är ni som styr skutan i det lilla riket – och strategispelande är vad som gäller i ett spel vars ”hiss-pitch” är ”The Settlers” möter romantiska val. Fabledom är ett sockersött stadsbyggarspel, där du kan interagera med andra riken. Antingen genom en ganska grundläggande handel, eller rentav genom att flirta in dig hos deras regenter. Tanken är att nå slutmålet där du faktiskt gifter dig med en av dessa då det finns en uppsjö potentiella gemåler att uppvakta. Allt medan du ser till att dina undersåtar gror din initiala lilla by till ett Disney-artat kungarike med fläskiga slottstorn och enorma murar.

På den vägen är det. Du placerar byggnader, håller koll på ekonomin, resurserna och antalet innevånare – så att du hela tiden vet att du håller dig inom rimliga gränser vad gäller spenderande. Synd då att de där nedrans årstiderna kommer och burdust petar mellan revbenen! Allt är uppenbarligen inte så lätt som du hoppats. För att få riket att blomstra behöver du vänta in passerande bönder och nobelmän – och när de väl är på besök behöver du be de stanna – något du bara kan göra om du har bostäder tillgängliga.

När väl dessa lirare flyttat in i valfri ledig bostad, är det upp till dig att förse de med jobb, mat och underhållning. Faktorer som är ett måste, då en hungrig innevånare kan dö, och det kan ta många dagar innan ett gäng nya förbipasserande potentiella innevånare dyker upp.

Detta upplägg blir symboliskt för hela spelets upplägg – då det är mycket som är flyktigt här. Årstider sätter press på uppvärmningen i bostäder, vilket i sin tur innebär att kol-framtagningen är ett måste. Likaså behöver du hamstra eller åtminstone ha överflöd av mat inför vintern, då människor annars dör som flugor. Hela spelet är en dragkamp – fram och tillbaka – upp och ner, där den bästa strategin faktiskt är att… ja härda ut!

Då tempot i spelet även det efterapar ”The Settlers”, med långsamt bärande av byggmaterial, särskilt utvalda jobb som krävs för att ha byggare (och egentligen allt annat i spelet också) är det upp till dig att faktiskt sätta dig in i alla system. Det hade dessutom varit lätt att säga att du bara sätter första bästa person på första bästa jobb – men stopp och belägg! Du behöver ha koll på hur långt bort dessa gynnare är från sina bostäder, då det är dit de går för att äta. Samtidigt behöver du ha koll på hur nära dessa bostäder är gentemot matställen eller spannmålsmagain, då detta också spelar roll. Med andra ord finns det många lager av betydelse här, som du som spelare behöver sätta in dig i.

Synd då att spelet mer eller mindre slänger in dig lite hux flux i allt detta – utan några mer ingående detaljer många gånger. På grund av detta blir det i mångt och mycket en ”trial and error”-period, där du lär dig av att faktiskt göra saker, placera objekt och se resultatet på skärmen… eller genom att se dina undersåtar dö som om pesten hade kommit till byn.

Nu är tack och lov spelet väldigt enkelt egentligen, så om du bara låter tiden gå, och du tillåter dig själv ha is i magen, så lär det gå bra ändå i slutänden.

Fabledoms enkla upplägg återspeglas även i dess sago-inspirerade utseende. Lummiga kullar, skogar och stilla sjöar matchas av en värld bestående av vidriga häxor, troll och småtomtar. Alla hållandes en och annan hemlighet, redo att tas itu med. Världen i sig ackompanjeras av ett småputtrigt sagoberättande, i form av en berättarröst som förtäljer diverse hjälp genom resans gång. Allt med målet på att uppvakta och förhoppningvis kunna fria till någon grannregent. Något som utmärker spelet då du rentav kan skicka blommor och flirta med dessa när du vill.

Ju bättre relation du har med grannrikets huvuddam eller huvudman – ju större möjlighet har du att låsa upp nya byggnader samt prylar. Tråkigt nog stannar utbytet av prylar enbart med en enda person som du valt att uppvakta. Du kan med andra ord inte uppvakta flera samtidigt för att få tillgång till ännu fler saker – utan behöver vara sagolikt monogama. Däremot är spelet ambivalent över könet av grann-regenten. Samtliga riken har en förutvald regent – och din icke-köndefinerade protanoginst kan flirta med alla, oavsett om det är män eller kvinnor.

Du väljer för övrigt inte en karaktär själv, utan spelet reagerar mer på dig som spelare. Likaså är det satta näranog  papperstunna karaktärer du möter. Utöver de förenklade metoderna i vilket du flirtar och/eller skickar gåvor, är deras främsta funktion att förse dig med unika byggnader skulle du skapa en relation med dessa. En relation som når sitt klimax  senare i spelet skulle du välja att gifta dig med någon av dem. Så i korthet, handlar det mer om att de förser dig med möjligheter att utöka stadsbyggardelen av Fabledom, snarare än att ge dig någon form av rollspelsaspekt. Nåja, flirtande som håller sig till att skicka blommor på posten och säga söta små ord alltså. Inget F-Boy beteende här inte! Och tack och lov för det!

Gör du som du ska, kan du få fina små brev från din älskade

Lätta små grå moln på en annars klarblå himmel…

Fabledom är lite väl banalt ibland, men det är egentligen överkomligt. Dess största svaghet är hur otroligt långsamt det är, i kontrast till hur snabbt årstider och omständigheter växlas. Jag hade kunnat förstå det bättre om dina omständigheter matchats av ett lika snabbt spel, men här skapas det en dum paradox nästan. Du kan råka ut för tråkiga saker som dåliga skördar, förbannelser från dumma häxor eller rentav drakar som drar ner stämningen i byn – och så länge du härdar ut, och låter spelets sirapssnabba hastighet bara ske, kommer du komma ikapp eventuella fadäser… bara du ger det enorma mängder av din dyrbara tid. Detta skapar tyvärr att spelet aldrig riktigt blommar ut som ett mer utmanande spel, enbart ett spretigt sådant. För varje del som känns upplyftande fräsch, finns det något som drar ner det i gyttjan, i hur otydligt eller ofokuserat dess gameplay är i långa loppet. Denna dragkamp mellan ett underhållande spel och ett obalanserat sådant (gameplaymässigt) skadar helhetsintrycket mer tyvärr…

Spelet bjuder annars på en skön blandning av byggnader och arbeten för dina små innevånare – som faktiskt känns roliga att lattja runt med. Du kommer utan tvekan få ett gäng timmars spelande, som faktiskt är kul, innan spelet sätter käppar i hjulen på sig självt. Om det inte är otydlig ledning från spelet ’tutorial’-delar, i hur saker och ting spelar roll i vad dina innevånare faktiskt gör, eller rentav avsaknaden av en god översikt över vad du kan spendera/tjäna – så är det spelets otajta tempo som förstör. Det gömmer sig ett kompetent spel under ett och annat lager av otydlighet, men om du kommer förbi detta, och kan effektivisera ditt rike… ja då väntar både rikedomar och en fager mö i slutet av regnbågen. Saker som banne mig inte är dåliga! Kanske bara för lite och för sent…. Du får avgöra själv!