Pacific Drive

Att åka bil längs med tomma landsvägar i skogslandskap må låta fridfullt för många. Men tänk om du helt plötsligt skulle transporteras till en mystisk plats där många av fysikens och logikens lagar inte längre gäller. Det borde vara fruktansvärt besvärligt, hur ska du ens ta dig hem igen? Det är just det dilemmat som ligger framför oss.

Pacific Drive börjar med att vi befinner oss i en bil. Vi har precis med en färja anlänt till ett skogsområde som vare sig civilisation eller levande varelser verkar befinna sig i närheten av. Vart vi är på väg är oklart och visar sig även snart vara oväsentligt. När vi åker förbi en murliknande byggnad öppnas plötsligt ett hål i luften som suger in oss. När vi återfått medvetandet verkar allting vara fel. Vi vet inte vart vi befinner oss och en massa märkliga saker verkar sväva omkring oss. Som tur är hittar vi bilen, men när vi sätter oss i den för att åka iväg börjar bilens radio låta. Två mansröster som presenterar sig som Francis och Tobias börjar svamla otydligheter om något de kallar för Remnant och verkar på något konstigt sätt veta vart du befinner dig och vart du är på väg. De lotsar dig till ett garage som visar sig tillhöra en otrevlig kvinnoröst vid namn Ophelia. Radiorösterna säger att om du vill komma hem igen gör du rätt i att göra som de säger. 

För att komma hem igen måste du utforska vad människorna i radion kallar för zonen. Zonen är ett område innanför flertalet murar som är upprest av ett företag vid namn Arda. För längesedan utrymdes de städer som finns innanför murarna och flertalet mystiska och tillika misslyckade experiment har fört med sig att det är en minst sagt ogästvänlig plats. Kraftiga stormar bestående av radioaktiva stormar kan plötsligt dyka upp. Miljön är dessutom fylld av konstiga företeelser såsom pelare som plötsligt dyker upp från marken, rullande elektriska klot som fäster sig på bilen och får den att bete sig konstigt och svävande robotliknande maskiner som skickar ut en magnet som de sedan använder för att dra dig med sig till förstörelse. Du måste därför använda dig av Ophelias garage för att utrusta bilen så den överlever dina  utflykter samt leta rätt på Ardas hemliga dokument för att dels få reda på vad i hela friden tidigare nämnda Remnants är för något. Och sist men inte minst, hitta ett sätt att ta dig hem igen?

Är det förvirrande och svårt att förstå? Då är du verkligen inte ensam min käre läsare. Det är nämligen samma förvirring som den anonyme huvudkaraktären upplever med. Förutom att leta rätt på skrot och andra objekt för att kunna uppgradera bilen, kommer du även sakta men säkert få pusselbitarna om vad i hela friden som egentligen försiggår. Berättelsen blir med andra ord tydligare ju längre du spelar, vilket gör det till ett medvetet val av utvecklarna att du ska vara förvirrad. Jag uppskattar det, eftersom att det blir en väldigt tydlig morot för mig att spela vidare, men det gör det tyvärr svårare när det kommer till att återberätta det hela för någon annan på ett begripligt vis. Vi har i alla fall att göra med ett spel som blandar överlevnadsspel med Rogue-like-element och bilsimulator. Du utforskar som sagt området efter saker som du använder för att uppgradera din bil i det tidigare nämnda garaget. Detta garage fungerar även som den hub där du väljer vart du vill åka härnäst, låser upp uppgraderingar till bilen och är platsen du återkommer till om du skulle dö ute i vildmarken. Om det vill sig så illa att du dör, kommer du åter vakna upp i din bil utanför garaget, men alla objekt du hittade och majoriteten av utrustningen du bar med dig kommer vara borta. Din bil kommer dessutom vara betydligt mer trasig. Om du vid dödstillfället höll på med ett uppdrag som skulle föra berättelsen framåt, måste du tyvärr göra det från början igen. Oavsett hur nära du var att slutföra det.

Som plåster på såren finns det vid garaget något som kallas för en vänlig soptunna. Den här soptunnan spottar ut sig användbara saker åt dig, som du kan behöva för att återställa bilen. Ibland är den såpass vänlig att den spottar ut sig en ny motor åt dig, men oftast spottar den bara ur sig lite metallrester. Även om du inte skulle dö under din utflykt, är det verkligen inte en dans på rosor att ta sig tillbaka till garaget. I bilens främre passagerarsäte har du en slags superdator som håller koll på hur mycket strålning som finns i luften och fungerar även som din GPS. När du tycker att det är dags att återvända måste du mata datorn med några märkliga klot som kallas Ankare. När datorn fått i sig tillräckligt mycket av dessa klot kan du använda den för att aktivera en slags port. Porten visar sig som en enorm ljuspelare som du måste åka in i för att transporteras tillbaka till garaget. Tyvärr innebär även detta att en storm aktiveras som kommer döda allting i sin väg, vilket betyder att det bara är att trycka gasen i botten för att hinna till ljuspelaren innan stormen utrotar dig.

Där har vi vad spelet går ut på. Du åker runt, samlar skrot eller försöker föra historien framåt, du återvänder till garaget och gör om det hela igen. Det blir helt klart repetitivt efter ett tag och eftersom att spelet även bestämt sig för att vara oförlåtande sett till risken att gå miste om alla framsteg, borde det egentligen vara svårt att motivera sig till att spela vidare. Men spelet har någon slags dragningskraft hos sig, som gör att jag känner att “jag ska bara försöka en gång till”. Den dragningskraften kommer nog från att jag verkligen vill veta vart den minst sagt märkliga handlingen kommer ta vägen någonstans, men bilkörningen är också en anledning. Bilkörningen är nämligen mer involverade än att bara gasa, bromsa och styra. Dels måste du själv vrida om tändningen för att starta eller stänga av bilen. Du måste själv ändra växelspaken från park till drive. Slutligen är det upp till dig att hålla koll på bilens välmående. Förutom kosmetiska skador, där du måste laga eller byta ut delar av karossen. Måste du även vara uppmärksam på andra företeelser som bränsle, däckhälsa, motorproblem och att batteriet fungerar. Det innebär att du ibland måste hoppa ut ur bilen i ett radioaktivt område för att tanka, laga punktering och dylikt. Allt detta bidrar till att jag blir mer investerad i spelet och bidrar till lite strategitänk som “Ska jag byta däcket nu, eller kommer jag klara mig tillbaka till garaget innan dess?”.

Spelet har en lysande ljudbild. Dels är röstskådespelarna i radion riktigt bra och levererar den ibland väldigt knasiga och märkliga dialogen på ett bra sätt, som ger liv åt spelet. Du kan själv höra när det kommer bli oväder, eller när något illavarslande är i närheten. Samt att du även själv hör när det är något fel på bilen och vart felet befinner sig, det vill säga vilket däck som är trasigt eller om det är motorproblem. Plus att det även finns ett stämningsfullt soundtrack som du kan lyssna på via bilens radio när du åker omkring. Utseendemässigt har vi att göra med ett utseende som påminner mig lite om Firewatch. Det är en enklare men fortfarande detaljerad 3D-grafik som helt klart sätter stämningen för varje område på ett mycket bra sätt. Kontrollerna känns naturliga och lättmanövrerade oavsett om du använder mus och tangentbord eller handkontroll.

Pacific Drive är en svår nöt att knäcka för mig. Dels är det oerhört svårt att beskriva spelet utan att låta som en vansinnig människa som återberättar en av sina psykoser eller feberdrömmar. Sedan har jag bekymret att jag både blir frustrerad över hur repetitivt och oförlåtande spelet är, men samtidigt kommer på mig själv med att ständigt återvända till spelet för att se hur mycket närmare jag kan komma sanningen denna gång. Den största anledningen till suget kommer nog definitivt till bilkörandet. Simulatoraspekten stärker investeringen och är den största källan till underhållning för mig. 

I slutändan måste jag ändå säga att det här är definitivt en av de mer unika spelupplevelserna jag tagit del av på sistone. Och viljan att få reda på resten av berättelsen samt den underhållande bilkörningen kommer få mig att återvända till spelet ett bra tag framöver. Det kommer troligtvis inte falla alla i smaken, men jag tycker helt klart att det är en upplevelse de flesta spelare gör rätt i att testa på.