Worldless

I början fanns ingenting, det är något de flesta håller med om innan något hände som en stor smäll eller att någon skapade allting. I Worldless har allting precis skapats och det är nu en kamp mellan olika entiteter, men varför slåss de? Och vad är din roll i det hela?

Kan ju börja med att säga att Worldless är ett metroidvaniaspel, vilket innebär att du som spelare kommer att behöva springa fram och tillbaka mellan olika områden för att ta dig vidare. Ett område kan vara blockerat och du behöver kunna hoppa högre för att komma vidare, spring bara åt andra hållet och leta efter saker där istället. När du sedan har förmågan att hoppa högre, ja då är det bara att försöka komma ihåg vart blockaden var samt hur du tar dig tillbaka.

Det är inget nytt för genren att behöva springa fram och tillbaka, men till skillnad från till exempel Ori-spelen eller Metroid springer du inte runt på en stor bana, utan det är mindre nivåer du kan ta dig till via portaler. Men även om nivåerna är mindre, betyder det inte att de är små, utan det finns en hel del att utforska men jag uppskattar uppdelningen för det minskar risken med att jag springer vilse. Inte jättemycket, men tillräckligt för att jag inte ska behöva ha framme karta och kompass hela tiden.

Spelets story är personlig, för du ska ta reda på vad ditt syfte i världen, och kampen, är. Efter att ha förlorat en strid är du inte längre som du var. Jag vet att jag skriver vagt men det är också för att spelet är rätt vagt med sina förklaringar om vad det är som händer. Du stöter på en entitet som inte deltar i kampen, men som först förklarar dig som ännu ett misslyckande då din karaktär direkt väljer att anfalla. Men under spelets gång blir din karaktär mindre aggressiv och den okände entiteten börjar då fundera på vad din roll i det hela kan vara. Återigen, väldigt vagt, men spelet handlar om att utforska både världen och sig själv, och berättelsen lämnar mycket öppet för att tolkas av dig som spelare.

Till en början var jag lite skeptisk till spelets väldigt enkla design av karaktären jag spelar. Bara några cirklar som visar vad som är vad på kroppen, men ju mer jag spelade spelet desto mer uppskattade jag spelets simpla grafik. Nu kan jag inte säga att spelets grafik är simpel, för det finns detaljer som händer både i bakgrunden samt runt karaktären som fascinerar mig. Musiken är även den simpel, med det menar jag att det inte är några orkestrar som spelar utan bara några få instrument som fångar känslan av var jag befinner mig.

Metroidvaniaspel bör ha exakta kontroller, och Worldless uppmanar att du spelar med en handkontroll istället för mus och tangentbord. Jag har spelat med min Xbox-kontroll och tycker att kontrollerna är exakta och bra. Det är bara i de turordningsbaserade striderna jag kan bli frustrerad över dem, men det är inte kontrollens fel utan bara jag som är långsam i mina reaktioner.

Striderna går nämligen till så här; under din tur kan du attackera fienden så många gånger du hinner innan tiden för din runda är slut. När det sedan är fiendens tur ska du blockera dennes attacker och om du lyckas med en perfekt blockering kan du få lite extra tid till din nästa attack. Men om du missar den perfekta blockeringen kan dina sköldar ta skada och när de väl går sönder är det du som tar smällen, och de smällarna gör ont. Inte bara det, du kan nämligen absorbera din fiende för att sedan använda dennes energi till att göra dig bättre.

Det finns en mätare som fylls på när du gör skada, men som sjunker när du tar skada. Och många gånger sjunker den snabbare än vad jag lyckas fylla. Många av fienderna kan enkelt bara dödas utan att absorbera dem, men vissa har ingen hälsomätare utan de kan bara besegras genom att absorbera dem.

Som tur är kommer du inte dö i det första taget, utan när du förlorar en strid, kan du bara kasta dig själv in i den igen för att försöka vinna. Spelet är väldigt förlåtande när det gäller död, för du straffas inte för dina misstag utan får fortsätta strax bredvid där du dog. Det känns väldigt skönt att veta att jag inte behöver springa och hoppa i fem minuter för att ta mig tillbaka dit jag nyss var.

På det stora hela är Worldless ett förlåtande spel som låter dig ta dig an utmaningar i din takt, men samtidigt kommer du inte komma vidare om du inte tar dig över väggen som är framför dig. Men utöver det tycker jag inte spelet bjuder på något nytt till genren. Det är ett bra spel med intressanta mekaniker, men inte mer än det.